Till exempel var det kända avgörandet Volvo flygmotor NJA 1996 s. 68 en fastställelsetalan. För en diskussion om de närmare kraven på en korrekt utformad fastställelsetalan, inriktad på att fastställa huruvida ett rättsförhållande består eller inte, se: Lindell, B., Civilprocessen: rättegång samt skiljeförfarande och medling, 5 uppl., Uppsala 2021, s. 282.
Hänvisas från p. 4 (s. 389)
1.processuella implikationerna av detta Till skillnad från en egendomsförsäkring skyddar en sedvanlig, icke-obligatorisk ansvarsförsäkring för företag – såsom den som var aktuell i målen – inte mot fysiska skador som drabbar den försäkrade själv. I stället träder försäkringen in när en tredje part påstår att den drabbats av skada och riktar ett ersättningskrav mot den försäkrade. Ansvarsförsäkringen är därmed, i viss mening, inriktad på att skydda mot krav snarare än endast mot skadan i sig.s. 388
2.När ett sådant skadeståndskrav framställs, och förutsatt att försäkringsvillkorens omfattningsbestämmelser är uppfyllda och inga undantag aktualiseras, åtar sig ansvarsförsäkringsgivaren i regel ett antal centrala skyldigheter. Dessa brukar i allmänhet beskrivas på följande sätt: 1. Utreda om skadeståndsskyldighet föreligger 2. Förhandla med den som kräver skadestånd 3. Representera den försäkrade vid eventuell rättegång 4. Betala ersättning för eventuella rättegångskostnader, och 5. Betala eventuellt skadestånd. Åtagandet innebär alltså att försäkringsbolaget träder in som både ombud och betalare av ett eventuellt skadestånd som den försäkrade är skyldig att utge. Försäkringsgivaren övertar också ansvaret för att göra en korrekt skadeståndsrättslig bedömning och bär även den ekonomiska risken för en eventuell felbedömning, bland annat i form av skyldighet att betala rättegångskostnader och dröjsmålsränta.s. 388
3.Däremot finns det normalt sett inget åtagande att betala ut det försäkrade beloppet direkt till den försäkrade. Tvärtom stadgar 9 kap. 8 § FAL att ett försäkringsbolag som utbetalar ersättning till den försäkrade kan bli skyldigt att betala ersättning en gång till, om den försäkrade inte använder medlen för att ersätta den skadelidande. Detta är en av flera bestämmelser i FAL som understryker ansvarsförsäkringens funktion som skydd inte bara för den försäkrade utan även för den skadelidande. En tvist om huruvida en ansvarsförsäkring kan tas i anspråk, såsom den mellan entreprenadbolaget och ansvarsförsäkringsbolaget, handlar således normalt inte om huruvida ett visst belopp ska betalas ut till den försäkrade och käranden. I stället rör tvisten frågan om försäkringsgivaren är skyldig att genomföra skadereglering i enlighet med de åtaganden som beskrivits ovan. Ett eventuellt sådant konstaterande medför inte att skadestånd nödvändigtvis ska utbetalas, utan detta får avgöras utifrån den vidare utredningen av omständigheterna och inom ramen för skaderegleringen och eventuell efterföljande tvist.s. 389
4.En talan som syftar till att klarlägga ett visst rättsförhållande, till exempel hur ett visst avtal ska tillämpas med anledning av en inträffad händelse – men som inte innebär någon omedelbar eller förfallen rätt till betalning – kan lämpligen föras som fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § RB, under förutsättning att rättsosäkerheten ”länder käranden till förfång”. En sådan talan bör därför vara huvudalternativet för ansvarsförsäkrade som nekas försäkringsskydd.s. 389
5.Möjligheterna att föra talan i frågor som rör ansvarsförsäkring är därmed något särpräglade. Det rör sig om ett avtal som syftar till att skydda mot ansvar gentemot tredje man, men som inte utgör ett gynnande tredjemansavtal, utan är subjektivt huvudsakligen begränsat till avtalsparterna. I analysen av Mösse berg II kommer de specifika processuella implikationer av denna konstruktion att utvecklas vidare.s. 390