1.Förstahandshyresgästen överklagade saken till HD och yrkade att prövningstillstånd i hovrätten skulle meddelas. HD meddelade prövningstillstånd och beslutade med stöd av 54 kap. 12 a § rättegångsbalken (RB) att direkt pröva prejudikatfråga om förstahandshyresgästens ansvar när andrahandshyresgästen kvarstannat i lägenheten efter hyrestidens utgång.s. 88
2.En första fråga som HD hade att avgöra var om den nya bevisning som förstahandshyresgästen åberopat, fick åberopas. Denna nya bevisning bestod av ett antal elektroniska meddelanden och giltig ursäkt hävdades föreligga. HD konstaterade att när en prejudikatfråga ska prövas direkt enligt 54 kap. 12 a § RB är reglerna i 56 kap. RB om överklagande av beslut tillämpliga på förfarandet i HD. I det kapitlet finns ingen motsvarighet till de begränsningar som gäller förpart att åberopa nya omständigheter eller ny bevisning i HD efter överklagande av en dom i ett tvistemål (jfr preklusionsreglerna i 55 kap. 13 § RB). Skälet till denna avsaknad sas ha sin bakgrund i att sådana överklaganden kan avse en rad olika typer av fall och att det skulle vara svårt att ställa upp en allmängiltig preklusionsregel.s. 88
3.HD konstaterade vidare bland annat att om HD inte använder alternativet att pröva en prejudikatfråga direkt och i stället beslutar att meddela prövningstillstånd i hovrätten i ett dispositivt tvistemål är åsyftade preklusionsregler tillämpliga när hovrätten prövar målet. HD fann med hänsyn till bland annat det sagda att systematiska skäl talar för en analog tillämpning av de preklusionsregler som gäller för överklagade domar och även att syftet bakom reglerna om att säkerställa HD:s prejudikatbildande roll var ytterligare ett skäl för en sådan tilllämpning. HD:s slutsats var därför att åsyftade preklusionsregler bör tillämpas analogt. HD fann att förstahandshyresgästen inte hade gjort sannolikt att denne inte kunnat åberopa de nya skriftliga bevisen vid lägre rätt eller annars att giltig ursäkt förelåg. Följaktligen fick inte de nya bevisen åberopas.s. 89
4.När det gäller frågan om förstahandshyresgästens ansvar konstaterade HD att 12 kap. JB har karaktär av skyddslagstiftning samt vidare att en överenskommelse om att hyresavtalet ska upphöra viss tid innebär att hyresgästen är skyldig att lämna lägenheten vid den tidpunkt som framgår av 12 kap. 7 § JB. Det konstaterades också att skyldigheten att lämna lägenheten följer av att hyrestiden löpt ut och att den hyresgäst som inte lämnar lägenheten gör sig skyldig till kontraktsbrott samt att det i JB saknas bestämmelser om påföljder i en sådan situation.s. 89
5.HD hänvisade vidare till två fall (NJA 1993 s. 13 och NJA 2007 s. 519) där HD tagit ställning till ersättningsanspråk som en fastighetsägare riktat mot den som utan avtal obehörigen nyttjat en lokal. Ersättning har här utgått för det obehöriga nyttjandet motsvarande skälig hyra. Båda fallen har sedermera hävdats grundas på principer om obehörig vinst, även om HD inte uttryckligen i det första fallet uttalade detta. Det kan inflikas att det dock är svårt att hävda att själva etiketteringen ger någon egentlig vägledning för tillämpningen. I det senare fallet uttalade HD också att ersättningsskyldighet i dylika fall uppkommer oberoende av en avtalsförpliktelse och förutsätter inte heller att skadan vållats genom brott.s. 89
6.Slutsatsen för den nu aktuella situationen var enligt HD att en förstahandshyresgäst är ersättningsansvarig åtminstone i samma omfattning som om något avtalsförhållande aldrig gällt och att hyresvärden inte kan hamna i ett sämre läge i förhållande till sin avtalspart än i förhållande till en nyttjare som aldrig haft något hyresavtal.s. 89
7.I detta läge fick det avgöras om förstahandshyresgästens ansvar ändå kan anses begränsat med hänsyn till JB:s reglering och dess avsaknad av en skadeståndsregel i aktuellt avseende. Här har man alltså att beakta hyreslagstiftningens karaktär av skyddslagstiftning och dess avsaknad av en uttrycklig regel. HD fann att det inte kan finnas något hinder mot att fylla ut hyreslagstiftningen med allmänna principer endast därför att det skulle innebära något betungande för hyresgästen.s. 89
8.Det faktum att det var en andrahandshyresgäst som kvarstannat påverkade inte heller förstahandshyresgästens ansvar. Här konstaterade HD, med hänvisning till NJA 2014 s. 465 och NJA 2022 s. 329, att förstahandshyresgästen i förhållande till fastighetsägaren är ansvarig för samtliga förpliktelser enligt hyresavtalet. Därmed är förstahandshyresgästen ansvarig att se till att andrahandshyresgästen flyttar i tid. Förstahandshyresgästen kan i princip avhysa andrahandshyresgästen även efter det att förstahandshyresgästens hyrestid gått ut (NJA 1975 s. 362). Följaktligen hade förstahandshyresgästen att svara för uppkommen skada till följd av att lägenheten inte kunnat hyras ut.s. 90