Se t.ex. SOU 1964:57 s. 234 f., prop. 1968:130 s. 110, Gregow s. 141 f. och Benndorf/Morgell s. 103. NJA 1984 s. 292 och NJA 1983 s. 364 nämns som exempel.
Hänvisas från p. 5 (s. 429)
1.behov – och två centrala förarbetsuttalanden:s. 428
2.”garantiuttalandet” och ”kvartalsuttalandet” För att frågan om beneficium ska aktualiseras krävs att det handlar om i sig utmätningsbar egendom, dvs. egendom – fast eller lös – som tillhör gäldenären och dessutom får överlåtas, 4:2 1 st. UB. Vidare måste beloppet som kan beräknas flyta in – efter avdrag för kostnader för utmätningen – ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig, 4:3 1 st. UB. Först då kommer utmätning i fråga och därmed följdfrågan om egendomen kan utgöra beneficium och därför undantas från utmätning.s. 428
3.Normalt utgör gäldenärens förmögenhet också dennes förpliktelseunderlag och det är ur detta borgenären i slutänden kan få betalt, med eller utan KFM:s hjälp. Borgenärens rätt till betalning ska dock inte lämna gäldenären helt barskrapad och därför finns regler om beneficium med hänsyn till gäldenärens behov, se 5:1 UB. I dessa fall väger alltså gäldenärens intresse tyngre än borgenärens intresse av att få betalt.s. 428
4.Hur avvägningen mellan dessa två intressen ska gå till diskuterades också i förarbetena. Vikten av upprätthållande av betalningsmoralen genom hotet om exekution betonades. Hur tungt detta skulle väga var beroende av hur liberalt eller snävt man ville bestämma beneficiereglerna. I och med att exekutionen kunde innebära värdeförstörelse för gäldenären kunde det också bidra till upprätthållandet av betalningsmoralen. Vid denna tid var sakutmätning vanligast. Idag är istället löneutmätning vanligast, så just det argumentet har förlorat i tyngd. I förarbetena betonades även ”socialvårdens synpunkter” som motvikt till upprätthållandet av betalningsmoralen. Sociala skäl är ett argument även idag. I diskussionen om beneficium betonades också att den allmänna standardhöjningen måste beaktas. Lyx igår kan helt enkelt vara standard idag.s. 428
5.Beneficium gäller för fysiska personer och för den juridiska personen dödsbo, 5:1–3 UB. Beneficiefrågan ska beaktas ex officio. Tidpunkten för bedömningen av beneficiefrågan sammanfaller med utmätningstidpunkten, även om bedömningen i sig kan vara framåtblickande. Även familjens behov ska beaktas, 5:2 UB.s. 429
6.Beneficiereglerna är som klar huvudregel enhetliga och differentieras följaktligen inte med hänsyn till beskaffenheten av borgenärens fordran. Sedan nyligen finns ett modernt undantag från det just sagda i 5:7 3 st. UB. Bestämmelsen om skadestånd (och annan ersättning) som tillkommer gäldenären enligt vissa grunder är under vissa omständigheter skyddade som beneficium, men det sagda gäller inte för ersättning enligt frihetsberövandelagen om utmätningsfordringen avser skadestånd på grund av brott. Här kan vidare ändringar vara att vänta i framtiden. En utredning har tillsatts.s. 429
7.Beneficiereglerna och UB är subsidiära. Andra regler kan följaktligen ha företräde, se redan 1:2 UB, men även den i målet aktuella bestämmelsen 5:1 p. 7 UB.s. 430
8.I 5:1 UB regleras som påpekats beneficium med hänsyn till gäldenärens behov. I bestämmelsen listas sju punkter. I det nu aktuella målet aktualiserades den sista punkten. Bestämmelsen har följande lydelse: I detta fall handlade det om kontomedel, dvs. lagtextens egendomsslag banktillgodohavande. För tillämpligheten krävs vidare att annat ej är föreskrivet. Tillgången ska skäligen fordras för underhåll – mat, hyra, kläder och ”annat som är behövligt för livsuppehället”, men även mer speciella utgifter, t.ex. för ”nödiga resor och för särskild vård” – åt gäldenären och dennes familj (se 5:2 UB) till dess ny inkomst är att vänta, normalt inom en månad. Generellt ska ”skälig hänsyn tagas till omständigheterna i det särskilda fallet”.s. 430
9.För att kunna avsätta tillgångar för en längre tid med bibehållen beneficieverkan krävs enligt lagtexten synnerliga skäl. Förarbetena talar om ”ömmande skäl” och exemplen har handlat om längre tidsintervall på intäktssidan – arbetslöshets- respektive författarexemplet – med följande avslutande tillägg: För tydlighetens och enkelhetens skull omtalas den första meningen i citatet som garantiuttalandet och den andra meningen som kvartalsuttalandet. Citatet, eller åtminstone delar av det, återges nämligen ofta i litteratur och rättspraxis.s. 430