1.Överklagande av antagna detaljplaner har varit i ropet de senaste åren. Tyngdpunkten vid dessa diskussioner har oftast kretsat kring att överklagandeprocessen tar mycket lång tid, att det förekommer många okynnesöverklaganden i syfte att förhala byggstarten några år, att den ger upphov till fördyringar och i förlängningen spär på bostadsbristen. Dessa frågor har varit och är fortfarande vardagsmat för många kommuner och andra aktörer som är involverade eller påverkade av exploateringsprojekt.s. 133
2.En relaterad fråga, som inte varit lika uppmärksammad som tidsaspekten, är vem som har rätt att överklaga en antagen detaljplan eller ett beslut om upphävande av en antagen detaljplan. Rättsligt finns gott utrymme för tolkning, trots stadigt växande praxis, eftersom överklaganderätten har en relativt generell utformning. Det är även olika bestämmelser beroende vart i instansordningen som detaljplanen befinner sig. Gällande kommunens anatagandebeslut om en detaljplan hänvisar plan- och bygglagen (PBL) till förvaltningslagens (FL) generella bestämmelser i 42 § om att beslutet får överklagas av den det angår om beslutet gått emot denne. När detaljplanen efter överklagan med stöd av PBL/FL överprövats av mark- och miljödomstolen gäller andra (men liknande) regler för vem som får överklaga domstolens beslut.s. 133
3.I lagen om mark- och miljödomstolar finns en bestämmelse i 5 kap. 1 § som i sin tur hänvisar till 36 § lagen om domstolsärenden (ÄL). Enligt denna bestämmelse får ett beslut överklagas av den som beslutet angår och om det har gått denne emot. Den intressanta frågan som följer ur denna bestämmelse är naturligen vem som ska anses vara tillräckligt berörd av ett beslut för att kunna ha möjlighet att överklaga detsamma.s. 133
4.Frågan var föremål för prövning i fallet Byggrätten vid Campus NJA 2021 s. 1030. I fallet hade en detaljplan antagits av Sundsvalls kommun (Kommunen) för ett område där majoriteten av fastigheterna som skulle exploateras ägdes av ett fastighetsbolag (Bolaget). Planen överklagades av boende i området och upphävdes i mark- och miljödomstolen; den befanns strida mot strandskyddet. Kommunen och Bolaget överklagade på respektive håll MMD:s dom till MÖD.s. 133
5.I MÖD gavs kommunens överklagan inte prövningstillstånd. Detta är i fallet av mindre intresse. Desto större intresse råder kring Bolagets överklagan; denna avvisades av MÖD med motiveringen att MMD:s beslut om att upphäva planen inte ansågs beröra Bolaget på ett sätt som gav Bolaget rätt att överklaga beslutet. Bolaget var med andra ord inte tillräckligt mycket berört av upphävandeb eslutet av detaljplanen. Noterbart är att MÖD här följde tidigare praxis som rört liknande frågeställning vid överklagande av upphävd detaljplan.s. 134
6.MÖD:s avslagsbeslut överklagades till HD som beviljade prövningstillstånd. Frågan som HD hade att ta ställning till var om Bolaget har rätt att överklaga MMD:s avgörande. I andra ordalag: berörs ägare av fastigheter inom ett planområde på ett sådant sätt att man enligt 36 § ÄL ska ges rätt att överklaga upphävandebeslut av detaljplaner?s. 134