Se t.ex. MÖD 2013:5 och jfr NJA 2019 s. 629 p. 19.
Hänvisas från p. 4 (s. 138)
1.I HD var prejudikatfrågan om Bolaget har rätt att överklaga MMD:s avgörande. Enligt HD väcker det även den principiella frågan om ett beslut att upphäva en detaljplan berör markägare inom planområdet på ett sådant sätt att denne har rätt att överklaga en domstols avgörande. HD inleder med en allmän redogörelse av detaljplaneprocessen samt vidare för överklagandeprocessen av en detaljplan i domstol. Utgångspunkten för prövningen i domstol ska enligt HD göras i 36 § ÄL. Den som ska anses ha klagorätt vid förevarande typ av situation är alltså den som överklagandebeslutet angår och som gått denne emot. Vid tolkning av paragrafen och för den vidare bedömningen ska enligt HD det synsätt som råder inom allmänna domstolar få genomslag, men att särskild hänsyn samtidigt kan göra sig gällande i planärenden. I mål om planer är det vidare kommunen som normalt är den klagandes motpart enligt 5 kap. 2 § 2 st. lagen om mark- och miljödomstolar, men enligt HD utesluter bestämmelsen inte att även annan än kommunen kan vara motpart till den klagande vid mål om planer. Även enskilda kan alltså vara motpart till den som överklagat en detaljplan, även om det normalt sett är en kommun som intar denna position.s. 137
2.I utgångspunkterna för målet ges vidare en kort redogörelse för vilka som ska anses ha klagorätt eller rätt att yttra sig i andra typer av situationer när en plan överprövas. Det gäller mer specifikt bestämmelser om skriftväxling i 15 § ÄL, dit en hänvisning görs genom 5 kap. 3 § lagen om mark- och miljödomstolar; om en domstol överväger att avgöra ett ärende till nackdel för en person som berörs av beslutet ska denne enligt tidigare praxis få tillfälle att yttra sig om detta. Enligt HD gäller bestämmelserna dels för sakägare, dels för andra som motsatt sig beslutet och vars intressen påverkas på ett påtagligt sätt om planen upphävs eller ändras. Att någon omfattas av denna bestämmelse, dvs. ska höras i målet, innebär dock enligt HD inte per automatik att klagorätt även uppkommit enligt 36 § ÄL. HD:s domskäl är relativt kortfattade men koncisa när det kommer till vilka utgångspunkter som är gällande mer specifikt för att avgöra om klagorätt föreligger för en fastighetsägare i förevarande typ av situation. HD:s argumentation i denna del kretsar dock inte kring vilka som ska ses som berörda enligt andra processuella regler för liknande situationer, utan HD för istället sina resonemang i ljuset av vilka rättsliga konsekvenser en antagen detaljplan ger upphov till för olika aktörer, exempelvis vilka rättigheter och skyldigheter som uppkommer för kommun respektive fastighetsägare inom planområdet.s. 137
3.I domskälen lägger HD relativt stor tyngd vid ett av detaljplanens övergripande syften, nämligen att den ska ge berörda aktörer adekvat förutsägbarhet och säkerhetsgarantier för vad som kan förväntas hända inom planområdet under genomförandetiden. En plan får som en huvudprincip inte ändras eller upphävas under genomförandetiden om en fastighetsägare som är berörd motsätter sig detta. Om planen trots detta ändras eller upphävs med stöd av PBL:s undantagsregel är fastighetsägare som drabbas av skada, t.ex. för förlorad byggrätt, genom beslutet berättigade till ersättning. Under genomförandetiden ska en fastighetsägare alltså kunna räkna med att få exploatera sin fastighet i enlighet med planens bestämmelser och om detta nekas är man garanterad skadestånd av kommunen.s. 138
4.HD anför vidare att en kommun enligt tidigare praxis inte kan upphäva eller ändra ett beslut om att anta en detaljplan trots att beslutet ännu inte vunnit laga kraft. När en detaljplan antas genom beslut av kommunen och detta beslut exempelvis överklagas, kan kommunen under tiden för en domstolsprövning inte anta en ny detaljplan med helt eller delvis andra bestämmelser än den plan som är överklagad.s. 138
5.En reflektion: Ett sätt att se på detta är att kommunen i detta tidsglapp, när detaljplanen är antagen genom kommunalt beslut men inte vunnit laga kraft, temporärt har förlorat bestämmanderätten över planläggningen för det aktuella området eftersom det under denna tidsperiod inte är möjligt att själv fatta nya planbeslut. Inom detta tidsglapp kanske det, lite tillspetsat, inte längre är en kommunal angelägenhet att planlägga just den specifika marken utan man får i så fall vänta tills planen vunnit laga kraft eller upphävts av domstol eftersom det motsatta skulle innebära stora förutsägbarhetsproblem samt rättsosäkerhet gällande tilliten till kommunala beslut.s. 139
6.Att kommunen för en antagen detaljplan, som inte är lagakraftvunnen, inte ska kunna göra förändringar på egen hand motiveras även med att berörda markägare ska kunna inrätta sig efter beslutet i förlitan på att det är lagligt; även detta är en typ av förutsägbarhetsargument. Här hänvisar HD vidare till NJA 2019 s. 629 p. 19 där det även framgår att en drabbad markägare ska ha möjlighet att yttra sig innan det görs ändringar av ett fattat beslut.s. 139
7.Sammantaget menar HD att ett detaljplanebeslut kan ge en markägare ett skyddsvärt intresse av att kunna överklaga en domstols avgörande som innebär att planen ändras eller upphävs. Att ett sådant skyddsvärt intresse föreligger hos markägaren motiveras av HD genom att ägarens möjlighet att använda sin mark beror av att planen består och vinner laga kraft. I det aktuella fallet innebär det sagda att MMD:s upphävandebeslut har påverkat Bolagets intresse på ett sådant sätt att Bolaget ska anses vara berörd på det sätt som 36 § ÄL föreskriver. Mer specifikt motiveras detta med att detaljplanen innebar ökad byggrätt på Bolagets fastighet och att detta i sin tur ger Bolaget ett skyddsvärt intresse av att kunna överklaga domstolens beslut. HD undanröjer därför MÖD:s beslut dit målet även återförvisas för fortsatt behandling.s. 139