I förarbeten brukar konstitutionell nödrätt beskrivas som en grundsats som innebär att statsmakterna, vid en nödsituation där samhällets bestånd äventyras, kan åsidosätta grundlag och ändå göra anspråk på att ha handlat rättsenligt, se t.ex. SOU 2005:104 Sverige och tsunamin – granskning och förslag, s. 57; SOU 2008:61; SOU 2008:125; SOU 2016:64 Förutsättningar enligt regeringsformen för fördjupat försvarssamarbete; SOU 2021:25 Struktur för ökad motståndskraft; SOU 2022:10 Sverige under pandemin. Jag skriver mitt avhandlingsprojekt om konstitutionell nödrätt; bland annat frågor om hur den har hanterats i svensk rätt och hur den kan (eller bör) beskrivas. Den konstitutionella nödrätten behandlas därför inte ingående i denna artikel.
Hänvisas från p. 4 (s. 236)
1.Intresset för krisrättsliga frågor har ökat de senaste åren, så även i svensk rätt. Ett ökat intresse för rättsområdet kan ses inte minst i detta temanummer och dess föregångare, temanumret i SvJT om coronapandemin. Inte sällan diskuteras hur kriser ska hanteras rättsligt och om någon form av konstitutionell reglering bör införas för att säkerställa att kriser kan hanteras inom legalitetsprincipens ramar. Det finns olika sätt att konstitutionellt hantera krissituationer inom en rättsordning. I Sverige har framförallt tre olika sätt diskuterats, bland annat i förarbetena till 1974 års regeringsform. De är:s. 235
2.1) att ha särskilda regler i grundlagen för olika krissituationer,s. 236
3.2) att ha annorlunda normgivningsbefogenheter under kris (till exempel genom att göra det lättare att ändra grundlag vid rådande kris) ochs. 236
4.3) att förlita sig på en oreglerad alternativt utomrättslig lösning — i svensk rätt oftast benämnd som konstitutionell nödrätt.s. 236
5.De tre sätten kan i sin tur delas in i kategorier (eller modeller) med tillhörande underkategorier. De två första faller in i något som kan benämnas konstitutionell beredskap eller konstitutionell anpassning. Det innebär att det konstitutionella systemet på något sätt förbereds för att hantera krissituationer, det vill säga en inomrättslig lösning. Det är också en sådan lösning som har valts i svensk rätt, i vart fall avseende en viss form av kris — krig och krigsfara. Den tredje, konstitutionell nödrätt, kan beroende på hur den formuleras ses som en utomrättslig lösning eller som en form av konstitutionell anpassning genom oskrivna, men existerande, regler.s. 236
6.Det finns dock fler sätt att hantera kriser i en rättsordning än de tre som primärt diskuterats i svensk rätt. Inom kategorierna, som jag även kallar för typlösningar, finns även underkategorier. I förhållande till respektive typlösning finns utvecklade tankar och teorier som inte alltid synliggörs. Typlösningarna inryms i den typologi för konstitutionell hantering av kriser som jag presenterar i denna artikel. Utöver typologin presenteras några av de teoretiska grunddrag och tankar som ligger i respektive lösning, samt ofta framförda för- och nackdelar med respektive typlösning.s. 236
7.Syftet med artikeln är att ge en översiktlig bild av några grundläggande frågor och tankar som genomsyrar den krisrättsliga diskussionen och att knyta svensk rätt till den internationella litteraturen och diskussionen på området. I artikeln utgår jag från den typologi som presenteras av Oren Gross och Fionnuala Ní Aoláin i Law in Times of Crisis: Emergency Powers in Theory and Practice, för att ringa in den teoretiska diskussionen och grovt särskilja de olika typlösningar som finns. Som de själva uttrycker det: ”[…] we argue that these theoretical frameworks are applicable across legal systems and provide an equally relevant conceptual framework to assess international legal responses to crisis.”s. 237
8.I avsnitt 2 presenteras typologin för konstitutionell hantering av kriser, det vill säga typlösningar med tillhörande underkategorier. Typologin är alltså baserad på grundmodeller för att översiktligt presentera hur hantering av kriser kan göras i en rättsordning. I vissa fall används den svenska regleringen för att synliggöra hur en typlösning ser ut eller hade kunnat se ut i svensk rätt. I avsnitt 3 beskrivs några grundläggande teoretiska frågor som hör till frågor om krisreglering. Genom avsnittet synliggörs att frågorna är gemensamma för samtliga typlösningar och att de, trots olika utformningar, i stort bygger på viss samsyn avseende de teoretiska utgångspunkterna. I avsnitt 4 ger jag några avslutande ord om frågornas beständighet och vad som är viktigt i framtida studier av krisreglering och konstitutionell hantering av kriser.s. 237