1.I ”Högskoleavgiften”, NJA 2018 s. 266, krävde en student återbetalning av den studieavgift som hon hade betalat till en högskola på grund av påståenden om brister i utbildningens kvalitet. Högskolan bestridde kravet bl.a. med invändningen att högskolan vidtagit rättelse och avhjälpt påstådda brister. HD ogillade högskolans invändning och förpliktade högskolan att återbetala del av studieavgiften såsom prisavdrag.s. 542
2.Trots att målet gäller köp av en speciell typ av tjänst (utbildning) och är av konsumenträttslig karaktär, är HD:s motivering till ogillandet av Högskolans rättelseinvändning av visst intresse såvitt avser frågan om en eventuell oskriven allmän rättelsemöjlighet som kan åberopas för att avvärja andra påföljder. I domskälen p. 25–26 gör HD följande uttalanden: Vid vissa typer av prestationer, såsom vid köp av varor och vid arbeten på lösa saker eller fast egendom, har motparten en rätt att avhjälpa felet, dvs. att genom åtgärder återställa den utförda prestationen till avtalad standard. Endast om så inte sker eller inte sker inom skälig tid föreligger en rätt till prisavdrag. Vid tillhandahållande av utbildningstjänster av det slag som är aktuellt finns det emellertid inget tydligt stöd i svensk rätt för att utbildningsanordnaren ska anses ha en rätt att avhjälpa bristerna som en förutsättning för rätten till avdrag på priset. […] Mot denna bakgrund bör CA anses ha rätt till ett avdrag på den studieavgift som hon har erlagt. Den första delen av de citerade domskälen överensstämmer med HD:s uttalanden i ”Det andra bolaget” refererade till ovan och innebär att det, åtminstone vid avtal som avser köp av varor och vid arbeten på lösa saker eller fast egendom, finns en allmän kontraktsrättslig princip av innebörd att prisavdrag endast kan komma ifråga om avhjälpandeinte sker eller inte sker inom skälig tid efter reklamationen. Som konstaterats ovan finns inte skäl att göra en annan bedömning ifråga om hävning avseende dessa avtalstyper.s. 542
3.Den efterföljande passagen i HD:s domskäl är desto mer svårtolkad. Är en rätt till avhjälpande till förekommande av prisavdrag (och hävning) den allmänna regeln, från vilken det gjordes undantag i det aktuella fallet? Eller krävs det alltid ”tydligt stöd” i svensk rätt för att den avtalsbrytande parten ska kunna inskränka den förfördelade partens valrätt vad avser påföljder vid oreglerade kontraktstyper? Vad innebär i så fall tydligt stöd? I dessa frågor hade man gärna sett att HD hade utvecklat resonemanget ytterligare.s. 543
4.Bakom utgången i målet och formuleringen att det saknades tydligt stöd för att utbildningsanordnaren skulle anses ha en rätt att avhjälpa bristerna som en förutsättning för rätten till avdrag på priset ”vid tillhandahållande av utbildningstjänster av det slag” som var aktuellt kan skönjas konsumenträttsliga skyddshänsyn liksom intresset av förutsebarhet. Det skulle ha inneburit en betungande förpliktelse för studenten i det aktuella målet att erbjuda högskolan möjlighet att vidta rättelse innan hon hoppade av utbildningen och krävde ekonomisk ersättning, i synnerhet då en sådan betungande förpliktelse saknade lagstöd. Avsaknaden av lagstöd omöjliggjorde för stunden att på förhand skapa sig kännedom om en sådan förpliktelses existens och innehåll. Inte ens en expert på allmän civilrätt hade förmodligen kunnat komma fram till ett säkert svar. Utgången liksom HD:s formulering har alltså goda skäl för sig.s. 543
5.Vad som kan tas fasta på är att HD ger stöd åt och bekräftar att det finns en allmän kontraktsrättslig princip om rättelse för kontraktstyperna köp och arbete på egendom. Däremot valde HD att inte göra något motsvarande generellt uttalande för immateriella tjänster i allmänhet. Det behöver för den sakens skull inte betyda att någon liknande princip inte gäller för immateriella tjänster. HD:s tystnad i den delen kan lika gärna ha berott på att HD inte ansåg det relevant eller lönt att utreda den frågan vidare i domen, när det inte behövdes för utgången. Det räckte med att slå fast att det vid just den aktuella situationen inte fanns någon sådan princip. Formuleringen om tydligt stöd ska därför förmodligen inte ses som ett slags generellt krav och i den mån rättsgrundsatsen i domen är generellt applicerbar gäller den nog bara för oreglerade konsumenttjänster av immateriell karaktär.s. 543
6.I det inledningsvis omnämnda avgörandet Svea hovrätts dom i mål nr T 974-19 invände den kommersiella köparen av tjänsten att någon rätt att vidta rättelse inte förelåg eftersom avtalsföremålet avsåg en immateriell tjänst. Bakom invändningen låg ett resonemang som skulle kunna beskrivas enligt följande. En skillnad i bred bemärkelse vid en jämförelse mellan avtal som avser fysiska saker (köp av varor, arbete på egendom) respektive avtal som avser immateriella tjänster är att vid avtal avseende materiella ting kan själva felet rent faktiskt åtgärdas i bemärkelsen att saken, avtalsföremålet, blir fysiskt korrekt. En trasig motor lagas och blir därefter funktionell. Vid immateriella tjänster förhåller det sig på ett delvis annat sätt. Vid ett avtal som stipulerar att tjänstepresterande part ska boka in ett visst antal möten per månad och det för en viss månad konstateras att kravet inte iakttagits (som i hovrättsfallet), kan felet ifråga aldrig avhjälpas för just den aktuella månaden. Mötena har ju de facto inte bokats in och månaden har gått. Men mot detta går med lätthet att konstatera att det däremot går att rätta till felet genom att sköta resterande månader på avtalat sätt (eventuellt i kombination med att boka in ett extra antal möten efterkommande månader). Vid en utbildningstjänst som varit bristfälligt genomförd i ett antal månader kan det på liknande sätt konstateras att bristerna inte kan avhjälpas annat än för framtiden. Detta förhållande var inte något som påverkade HD:s resonemang och det torde heller inte ha haft någon betydelse för frågan om rätten att vidta rättelse. Även i motorköpsfallet har ju det trasiga föremålet rent faktiskt varit trasigt och inte fungerat på avtalat sätt bakåt i tiden och därmed inte heller kunnat användas. I såväl motors- som mötes- och utbildningsfallet har den förfördelade parten förlorat nyttigheten av föremålet under viss tid och avhjälpandet avser i samtliga fall en rättelse med effekt framåt i tiden.s. 544