4 · En princip om förbud mot majoritetsmissbruk i svensk rätt?

1.4.1 Om principens existens och förhållandet till kodifierad rätt Mot bakgrund av den föregående framställningen ska nu frågan analyseras om det i svensk rätt, i linje med vad som har fastställts i bland annat norsk rätt, finns en rättsprincip innebärande ett förbud mot majoritetsmissbruk, en princip som kan tillämpas vid sidan av de i avsnitt 3.2 angivna lagbestämmelserna. Genom en induktiv metod skulle en sådan rättsprincip teoretiskt kunna härledas ur de enskilda lagbestämmelserna. Det kan dock också förhålla sig så att det snarare är lagbestämmelserna som deducerats ur en redan existerande rättsprincip om ett förbud mot majoritetsmissbruk.s. 104

2.En rättsprincip kan således ge upphov till lagbestämmelser, något som samtidigt befäster och påverkar principens fasthet och räckvidd.s. 105

3.Det finns stöd i doktrinen för att i vart fall vissa av minoritetsskyddsreglerna grundas på en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Nial har sålunda i samband med en genomgång av generalklausulen anfört: Personligen har jag den uppfattningen, att man här i Sverige såsom t. ex. i Danmark hade kunnat komma fram till samma princip på grundvalen av gällande rätt, utan särskilt lagstadgande. Regelns lagfästande bör dock äga betydelse ur preventionssynpunkt. Vidare ger regelns upptagande i lagen en anknytningspunkt för vissa viktiga skadeståndsregler. I de fall en rättsprincip har givit upphov till specifika bestämmelser i lag kan principen tillämpas i fall som inte omfattas av de uttryckliga bestämmelserna. Taxell har sålunda i fråga om skälighetsprincipen uttalat: En princip kan ha innefattats i lag utan att där komma till klart uttryck. Den kan ingå i eller bilda grund för enskilda lagstadganden. Den betydelsefulla skälighetsprincipen har, med stor bärvidd, konkretiserats i AvtL 36 § (och KonsumentskyddsL 3:1). Den har därutöver bildat grund för en del specialstadganden (t.ex. HyresL 5 §). Dessa lagnormer anger inte uttömmande principens verkningskrets. Skälighetsbedömningar, med olika nyanser, har betydelse långt utanför lagrummen. De fall som lagen reglerar hör till en större helhet inom vilken det finns plats för likartade rättsliga bedömningar. Med stöd av en lagpositivistisk syn skulle det dock kunna argumenteras för att majoritetsmissbruk i aktiebolagsrätten uteslutande är reglerat av lagstiftaren genom de förhållandevis detaljerade bestämmelserna i aktiebolagslagen. Även en detaljerad lagstiftning som aktiebolagslagen har emellertid luckor; lagstiftaren kan omöjligen reglera alla tänkbara situationer och samhällsutvecklingen kan för övrigt leda till att nya, oreglerade situationer uppstår. I sådana fall måste de allmänna rättsprinciperna kunna tillämpas. I synnerhet gäller detta när en rättsprincip ligger till grund för lagbestämmelserna. Conac har i frågan om just majoritetsmissbruk uttalat: Therefore, the shareholder duty not to abuse rights is often dealt with through rules, rather than by a general principle left for judges to apply. Nevertheless, since there is a need for flexibility in the management of companies — and not all conflicts of interest can be regulated in order to protect the shareholders — there is still room for abusive behaviours that national courts will then have to tackle. Ett tydligt exempel på en delvis lagreglerad rättsprincip är lojalitetsplikten. Den är lagreglerad i aktiebolagslagen genom främst jävsbestämmelserna i 8 kap. 23 och 34 §§ ABL och generalklausulen i 8 kap. 41 § första stycket ABL. Det innebär dock inte att fall som inte omfattas av de bestämmelserna är förenliga med lojalitetsplikten. Styrelseledamöterna är sysslomän och har i den egenskapen en omsorgsplikt och en omfattande lojalitetsplikt, innefattande bland annat ett förbud att otillbörligen utnyttja förmåner och andra fördelar, en skyldighet att undvika och informera om intressekonflikter, en tystnadsplikt, en upplysningsplikt och ett förbud att utnyttja bolagets affärsmöjligheter. Flera av dessa plikter, däribland tystnadsplikten och upplysningsplikten mot bolaget är inte lagreglerade, men kan grunda ett skadeståndsansvar mot bolaget vid pliktbrott. De lagregler som har härletts ur lojalitetsplikten reglerar således endast vissa lojalitetsförpliktelser; andra har endast sin grund i rättsprincipen.s. 105

4.Ett argument mot en sådan ordning är att den medför att viss makt överflyttas från lagstiftaren till rättstillämparen, som därmed får utökad diskretion att göra bedömningar i individuella fall. Detta kan anses tveksamt med beaktande av demokratiska aspekter. Vidare kan det anses påverka förutsebarheten negativt. Särskilt tydlig blir maktförskjutningen i de fall en part åberopar lagen eller en avtalsbestämmelse i enlighet med dess ordalydelse, men domstolen bedömer handlandet som ett missbruk som strider mot lagens ändamål eller avtalets syfte. Med hänsyn härtill är viss restriktivitet vid tillämpning av principen påkallad. I fråga om just en princip om förbud mot majoritetsmissbruk bör det också beaktas att ett otillbörligt utövande av makt i aktiebolag strider mot majoritetsprincipens syfte och ytterst även mot aktiebolagsrättens ändamål, att främja investeringsviljan och underlätta näringsverksamhet. Härtill kan noteras att Högsta domstolen i flera rättsfall har hänvisat till eller tillämpat allmänna rättsprinciper. Vidare har domstolen i andra fall tillämpat bestämmelser i aktiebolagslagen analogt. Högsta domstolens rättstillämpning inom associationsrättens område visar således att aktiebolagslagen har luckor som måste fyllas genom tillämpning av rättsprinciper eller genom analog tillämpning av lagregler. Ett ytterligare argument som stödjer ståndpunkten att det finns en rättsprincip om förbud mot majoritetsmissbruk är att det ligger i linje med vad som gäller enligt flera utländska rättsordningar.s. 107

5.Vår bedömning är sammanfattningsvis att det finns en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Principen kommer delvis till uttryck genom specifika aktiebolagsrättsliga bestämmelser, men kan enligt vår bedömning vid behov tillämpas vid sidan av de lagreglerade fallen. 4.2 Rättsmissbruk eller brott mot lojalitetsplikten? En fråga som kan ställas är hur principen om förbud mot majoritetsmissbruk förhåller sig till principen om rättsmissbruk respektive lojalitetsplikten. Ett synsätt är att principen främst har sin grund i och utgör en underkategori till principen om rättsmissbruk. Vad som talar härför är att majoritetsmissbruk kan sägas utgöra ett missbruk av den lagstadgade rätten för majoriteten att utöva bestämmande inflytande i bolaget, då det strider mot majoritetsprincipens och ytterst aktiebolagsrättens ändamål. Det bör således, som nämnts i avsnitt 3.1 ovan, kunna ses som en form av rättsmissbruk. Det kan dock även diskuteras vilken betydelse, om någon, den kontraktuella aspekten mellan aktieägarna och bolaget har i detta avseende. I norsk och tysk rätt är det som framgår ovan väl etablerat att det finns ett kontraktuellt inslag mellan aktieägarna och bolaget genom bundenheten till bolagsordningen, som anses utgöra ett slags avtal mellan aktieägarna och bolaget. Det kontraktuella inslaget anses grunda en lojalitetsplikt mot bolaget och övriga aktieägare och i vart fall i tysk rätt ligger främst lojalitetsplikten till grund för förbudet mot majoritetsmissbruk. Det är också, som framgår av avsnitt 3.3 ovan, väl etablerat i många andra utländska rättsordningar att majoritetsaktieägare måste utöva sin makt lojalt mot bolaget och minoriteten.s. 107

6.I svensk rätt finns det visst rättsligt stöd för uppfattningen att det finns ett kontraktuellt, eller i vart fall kontraktsliknande, inslag mellan aktieägarna och bolaget (även utan särskilt aktieägaravtal eller annat avtal), även om det inte är lika entydigt som i norsk och tysk rätt. Samtliga beslutande bolagsorgan, inklusive bolagsstämman, är sålunda skyldiga att iaktta bestämmelserna i bolagsordningen och aktieägarna kan, som framgår av avsnitt 3.2 ovan, också drabbas av skadeståndsansvar om de genom grov vårdslöshet eller uppsåt på bolagsstämman fattar beslut som uppenbart strider mot till exempel vinstsyftet. Det kontraktuella, eller kontraktsliknande, inslaget och bundenheten till vinstsyftet kan sägas grunda en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt för aktieägare. Det sagda medför att även om principen om förbud mot majoritetsmissbruk i svensk rätt främst torde ha sin grund i principen om rättsmissbruk förstärks argumenten för en sådan princip av de anförda kontraktuella aspekterna. 4.3 Något om principens innebörd och tillämpning Det faller inte inom ramen för syftet med denna artikel att närmare analysera principens innebörd och tillämpning. Några anmärkningar är dock på sin plats.s. 108

7.Till en början kan konstateras att vid en tillämpning av principen om förbud mot majoritetsmissbruk i det enskilda fallet får en intresseavvägning göras mellan intresset av att upprätthålla majoritetsprincipen, med beaktande av principens syfte, och intresset av ett rimligt minoritetsskydd. Som anförts i avsnitt 2.1 ovan förutsätter en tillämpning av principen om rättsmissbruk att missbruket är i någon mån kvalificerat. Motsvarande torde gälla för principen om förbud mot majoritetsmissbruk. Det bör således normalt inte räcka att makten culpöst har använts på ett sätt som skadar bolaget eller minoriteten, utan någon form av otillbörligt syfte måste föreligga. Utnyttjande av makten i skadesyfte, jfr chikan, bör ses som kvalificerat. Det förhållandet att åtgärden är sakligt motiverad eller ligger i bolagets intresse talar normalt mot förekomsten av majoritetsmissbruk. Som indikerats ovan i avsnitt 2.1 har rättsmissbruk ansetts kunna föreligga om rättigheten utövas utan saklig grund med följden att det sker helt på motpartens bekostnad, utan egen fördel eller med endast obetydlig fördel.s. 109

8.Principen bör till exempel kunna tillämpas i de fall majoriteten inte vinner en otillbörlig fördel, utan enbart agerar i syfte att skada minoriteten. Den bör även kunna tillämpas vid majoritetsmissbruk som genomförs i form av flera beslut som inte var för sig, men tillsammans, kan anses konstituera ett maktmissbruk.s. 109

9.I det följande ges några ytterligare exempel på fall som, beroende på omständigheterna, bör kunna strida mot principen om förbud mot majoritetsmissbruk, men som inte alltid fångas upp av de lagstadgade bestämmelserna. Ett exempel kan vara att en majoritetsägare utan saklig grund vägrar att efterkomma en begäran om minoritetsutdelning enligt 18 kap. 11 § ABL med följden att minoriteten måste väcka en klandertalan för att få beslutet upphävt eller ändrat. Syftet med ett sådant förfarande kan vara att skapa problem för minoriteten, vilket kan öka viljan hos minoriteten att sälja aktierna till majoriteten. Ett annat fall som kan utgöra majoritetsmissbruk är det då en finansiellt stark majoritetsaktieägare, i syfte att öka sin ägarandel rejält, pressar fram mycket förmånliga villkor i samband med en företrädesemission väl medveten om att många minoritetsaktieägare inte kommer att ha möjlighet att teckna aktier i emissionen. De förmånliga villkoren kan bestå i såväl en rejält rabatterad teckningskurs som en hög ersättning för teckningsåtaganden. Det ska dock framhållas att minoriteten i sådana fall normalt har en uppförsbacke, då minoriteten i princip måste bevisa bland annat att bolaget saknade egentligt kapitalökningsbehov. I andra fall skulle majoritetsaktieägare kunna, utan att fatta ett stämmobeslut, genom påtryckningar förmå styrelsen eller annan befattningshavare att vidta åtgärder som skadar en minoritet. Förvisso kan i sådana fall även styrelsens åtgärder utgöra skadeståndsgrundande lag- respektive pliktbrott, men i vissa fall kan det vara mer förmånligt att vända sig mot den majoritetsaktieägare som medverkat till åtgärderna. Ytterligare ett exempel som nämns av Skar är att majoriteten utnyttjar en så kallad drag-along bestämmelse i ett aktieägaravtal på ett otillbörligt sätt. Det kan exempelvis ske genom att majoritetsaktieägaren med tillämpning av drag-along bestämmelsen påkallar en försäljning till ett lägre pris till en tredje man, som övertar äganderätten för en kort tidsperiod, varefter majoritetsaktieägaren köper tillbaka aktierna enligt en på förhand avtalad option.s. 109

10.Fråga uppkommer då vilka rättsföljder som kan aktualiseras vid en tillämpning av principen. Som noterats i avsnitt 2.4 kan rättsmissbruk sanktioneras på olika sätt beroende på situationen. Motsvarande gäller vid majoritetsmissbruk.s. 110

11.I de fall bolaget eller minoriteten skadas bör under vissa förutsättningar skadestånd kunna aktualiseras vid majoritetsmissbruk och i det sammanhanget bör följande noteras. Aktieägare kan bli skadeståndsansvariga gentemot bolaget eller tredje man, till exempel annan aktieägare, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 § ABL. Av den bestämmelsen framgår att för skadeståndsansvar krävs minst grov vårdslöshet och en överträdelse av aktiebolagslagen, bolagsordningen eller tillämplig lag om årsredovisning (utöver rekvisiten skada och adekvat kausalitet). En överträdelse av exempelvis generalklausulen eller en uppenbar överträdelse av vinstsyftet kan således föranleda skadeståndsansvar. Överträdelse av en rättsprincip utgör emellertid inte en direkt överträdelse av aktiebolagslagen. Däremot kan det argumenteras för att en sådan överträdelse strider mot grunderna för bestämmelser i aktiebolagslagen. Flera lagbestämmelser kan som anförts ovan anses vila på en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Med en extensiv tolkning av aktiebolagslagen kan det därför argumenteras för att 29 kap. 3 § ABL kan tillämpas direkt. Ett alternativ är att åberopa en analog tilllämpning av bestämmelsen. Bestämmelser i aktiebolagslagen har, som framgår i avsnitt 4.1 ovan, tillämpats analogt i flera fall, inte minst under senare tid. Det ska dock framhållas att rättsläget är oklart i dessa avseenden, och det är osäkert om domstolarna skulle acceptera någon av dessa argumentationslinjer.s. 110

12.I den mån aktieägarna har ingått ett aktieägaravtal (muntligen, skriftligen eller konkludent) som utgör ett enkelt bolag bör skadeståndsbestämmelsen i 2 kap. 14 § första stycket lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag kunna tillämpas vid majoritetsmissbruk som har medfört skada för bolagsmännen. I fråga om enkla bolag gäller eventuell skadeståndsskyldighet just gentemot annan bolagsman, eftersom bolaget inte är en juridisk person (se 2 kap. 14 § lag om handelsbolag och enkla bolag jämfört med 4 kap. 2 § 2 samma lag). Och om förfarandet strider mot en kontraktuell lojalitetsplikt kan även skadestånd gentemot avtalsmotparten på rent kontraktuell grund aktualiseras. I övrigt bör skadestånd i särskilda fall kunna aktualiseras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer om kvalificerad otillbörlighet.s. 111

13.Vid majoritetsaktieägares otillbörliga påtryckningar att acceptera oskäliga avtalsvillkor bör i en efterföljande process avtalslagens ogiltighetsregler, främst 33 eller 36 §, kunna tillämpas. Majoritetsmissbruk bör även kunna påverka tolkningen av avtalsbestämmelser.s. 111

14.Som visats i avsnitt 3.3 erbjuder vissa rättsordningar minoriteten rätt att kräva att bli utköpt vid majoritetsmissbruk. I jämförelse härmed erbjuder aktiebolagslagen en mycket snäv möjlighet till inlösen genom 25 kap. 21–22 §§ ABL. Enligt vår bedömning bör utrymmet att tillämpa dessa bestämmelser analogt, eller att med åberopande av förbudet mot majoritetsmissbruk begära inlösen av aktier vara högst begränsat, eftersom det är fråga om ingripande åtgärder som rör äganderätten.s. 111