Se bl.a. prop. 1975:103 s. 541, Munukka, J., Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007, s. 312 f., Holm, Den avtalsgrundade lojalitetsplikten, s. 151, Nial, H., Om aktiebolag enligt lagen den 14 september 1944: översiktlig framställning för praktiskt bruk jämte formulär och lagtext, Norstedts 1947, s. 96 och Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, en kommentar, (2019-08-21 version 3, JUNO), kommentaren till 1 kap., avsnitt 4.4.2. Lindskog framhåller att omständigheterna i ett enskilt fall visserligen kan vara sådana att en lojalitetsplikt ändå föreligger och nämner att det då bör röra sig om ägarledda bolag. En lojalitetsplikt innebär vissa begränsningar för den part som omfattas av den, t.ex. i form av viss konkurrensbegränsning. I den mån en aktieägare saknar inflytande över och insyn i verksamheten är risken för skada på grund av intressekonflikter begränsad och det kan då inte vara motiverat ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att begränsa en sådan aktieägares förehavanden på olika sätt. Det står däremot klart att styrelseledamöter och verkställande direktören har en omfattande lojalitetsplikt, se t.ex. NJA 2013 s. 117, NJA 2016 s. 962 och Östberg, J. Styrelseledamöters lojalitetsplikt: särskilt om förbudet att utnyttja affärsmöjligheter, Jure 2016, s. 151–155.
Hänvisas från p. 2 (s. 95)
1.3.1 Något om majoritetsprincipen En viktig grundprincip inom aktiebolagsrätten är majoritetsprincipen, som kommer till uttryck i 7 kap. 40 § ABL och 8 kap. 22 § ABL. Principen är av fundamental betydelse för bolagets drift och framgång. Ett effektivt beslutsfattande främjar sålunda verksamheten och ligger i linje med vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL. Samtidigt förekommer det att majoriteten missbrukar sin makt till skada för bolaget eller minoriteten. Missbruk av den lagstadgade rätten att utöva inflytande i aktiebolaget strider mot majoritetsprincipens ändamål, då det kan skada det enskilda bolaget eller minoriteten (men gynna majoriteten) och i förlängningen påverka investeringsviljan negativt. Majoritetsmissbruk kan därmed anses utgöra en form av rättsmissbruk.s. 94
2.Som anförts ovan kan rättsmissbruk, och sålunda även majoritetsmissbruk, strida mot en kontraktuellt grundad lojalitetsplikt (i de fall en sådan finns). Den allmänna uppfattningen i svensk rätt synes vara att aktieägare, till skillnad från styrelseledamöter, generellt sett inte har en allmän lojalitetsplikt innefattande en positiv plikt att främja bolagets intresse. Denna uppfattning är som utgångspunkt korrekt, i vart fall i bolag med spritt ägande. Aktieägare som enbart äger en mindre andel aktier i ett sådant bolag, och som inte arbetar i detta eller på annat sätt främjar dess verksamhet, har en begränsad insyn i bolaget och saknar ofta inflytande. De har en rätt, men ingen skyldighet att delta i och rösta på bolagsstämma. Det skulle inte vara ändamålsenligt att ålägga sådana aktieägare en lojalitetsplikt av angivet slag.s. 95
3.I fåmansbolag är förhållandena annorlunda, då ägarna i sådana bolag ofta samarbetar nära och samarbetet förutsätter ett stort mått av förtroende, i likhet med vad som är fallet i personbolag. I fåmansbolag kan ägarna ha en lojalitetsplikt som har rent kontraktuell grund, antingen på grund av att de har ingått ett aktieägaravtal, eller på grund av ett nära samarbete. I de fall de har träffat en överenskommelse (muntligen, skriftligen eller konkludent) som utgör ett enkelt bolag har de vidare en lojalitetsplikt mot varandra på associationsrättslig grund. En mer omfattande lojalitetsplikt, motsvarande den som åligger bland annat styrelseledamöter, kan också föreligga i de fall aktieägaren agerar som en shadow director eller de facto director.s. 96
4.I syfte att skydda minoriteten mot majoritetsmissbruk har lagstiftaren infört ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen som sätter vissa gränser för aktieägares agerande. Dessa bestämmelser, som gäller för såväl fåmansbolag som bolag med spritt ägande, kan sägas ge uttryck för en begränsad lojalitetsplikt för aktieägare. I det följande ges en översikt över dessa bestämmelser. 3.2 Bestämmelser i aktiebolagslagen till skydd mot majoritetsmissbruk Det finns sålunda ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen som sätter gränser för hur långt aktieägare kan utöva inflytande på bekostnad av bolaget eller enskilda aktieägare. Flera av bestämmelserna syftar till att fånga upp maktmissbruk eller illojala åtgärder från majoritetens sida, vilket framgår av uttalanden i förarbetena: För att aktiebolaget ska fungera som samarbetsform för flera aktieägare krävs emellertid vissa garantier för att en ägare eller samverkande grupp av ägare vars aktieinnehav är så stort att ägaren eller ägargruppen har majoritet på stämman inte kan fatta vilka beslut som helst utan hänsyn till övriga aktieägare. I lagen finns en rad bestämmelser med det gemensamma syftet att skapa sådana garantier. /…/ Till dessa regler hör bland annat regeln att bolagets verksamhetsföremål ska framgå av bolagsordningen och att verksamheten, om inte annat anges i bolagsordningen, ska bedrivas i vinstsyfte. Två centrala bestämmelser som syftar till att skydda aktieägare mot bland annat missbruk från majoritetens sida är likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL och generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL. Generalklausulen tar, till skillnad från likhetsprincipen, inte sikte på matematisk rättvisa, utan avser att förhindra otillbörliga åtgärder som är ägnade att skada bolaget eller enskilda aktieägare. Det har i förarbetena framhållits att generalklausulen kan tillämpas även i de fall beslutet har fattats med i förekommande fall erforderlig kvalificerad majoritet, förutsatt att åtgärden framstår som ett maktmissbruk. En otillbörlig fördel kan enligt lagtexten beredas inte enbart en aktieägare, utan även tredje man. Bestämmelser motsvarande generalklausulen återfinns i såväl norsk som dansk och finsk rätt.s. 96
5.Av 3 kap. 3 § ABL följer att syftet med bolagets verksamhet är att ge vinst till fördelning bland aktieägarna, om inte annat framgår av bolagsordningen. Alla beslutande bolagsorgan — således även bolagsstämman — är bundna att agera i enlighet med vinstsyftet inom ramen för förvaltningen och beslutsfattandet i bolaget. Detta innebär bland annat att de normalt inte får fatta beslut som innebär att bolaget säljer egendom till underpris eller åtar sig förpliktelser som saknar affärsmässig motivering. På så sätt kan bundenheten till vinstsyftet sägas ge uttryck för att bolagets beslutsfattare i viss mån måste agera lojalt mot bolaget och därmed indirekt aktieägarna. Det finns dock ett visst handlingsutrymme i fråga om syftesstridiga åtgärder och beslut såtillvida att endast åtgärder som uppenbart strider mot vinstsyftet kan angripas; allmänt okloka affärsmässiga beslut kan således inte angripas med stöd av vinstsyftet. Härtill innebär den så kallade business judgement rule att en domstol inte ska överpröva själva affärsmässigheten i ett fattat beslut så länge det har beretts på grundval av ett tillfredsställande underlag och beslutet har fattats i tron att det ligger i bolagets intresse. Den innebär således att ledningen i praktiken har stor frihet när den bedömer i vilken mån ett beslut är förenligt med vinstsyftet.s. 98
6.En annan bestämmelse som bör nämnas i sammanhanget är 7 kap. 46 § ABL om jäv för aktieägare. Bestämmelsen är betydligt snävare än den som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktör, se 8 kap. 23 och 34 §§ ABL, och omfattar enbart talan mot aktieägaren (eller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets) eller talan om befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse mot bolaget. Eftersom den likväl innebär en skyldighet att undvika intressekonflikter i vissa fall, kan den sägas ge uttryck för en begränsad lojalitetsplikt.s. 99
7.En aktieägare kan enligt 29 kap. 3 § ABL drabbas av skadeståndsskyldighet om vederbörande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller annan skada. En förutsättning är dock att det skett genom medverkande till en överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Uttrycket ”medverka till” överträdelse av de angivna regelverken innebär att bestämmelsen också täcker fallet att aktieägare använder sitt inflytande över exempelvis styrelsen och därigenom medverkar till att beslut fattas eller åtgärder vidtas som till exempel är främmande för bolagets verksamhet eller syfte eller strider mot generalklausulen eller låneförbudet i 21 kap. ABL. Att skadeståndsbestämmelsen bland annat syftar till att motverka maktmissbruk framkommer uttryckligen i 29 kap. 4 § ABL. Där stadgas att om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier.s. 99
8.Bestämmelserna om likvidation och tvångsinlösen i 25 kap. 21–23 §§ ABL syftar uttryckligen till att fånga upp missbruk av inflytande. Enligt 25 kap. 21 § ABL gäller att om en aktieägare uppsåtligen, genom att missbruka sitt inflytande i bolaget, medverkat till överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol, på begäran av ägare till en tiondel av aktierna i bolaget, besluta att bolaget ska träda i likvidation. Av rubriken framgår att bestämmelsen tar sikte på majoritetsmissbruk, men detta är inget som framgår av lagtexten. För att utöva det inflytande som förutsätts enligt bestämmelsen torde dock normalt krävas att aktieägaren har majoriteten av rösterna på stämman. Bestämmelsen har tre rekvisit. Det ska vara fråga om att: (i) en aktieägare ska ha missbrukat sitt inflytande och (ii) uppsåtligen medverkat till en överträdelse av någon av de angivna reglerna. Härtill ska det (iii) föreligga särskilda skäl till följd av missbrukets långvarighet eller av annan anledning. Missbruket kan ske antingen genom stämmobeslut eller genom att aktieägaren till exempel ger instruktioner till bolagsledningen att vidta sådana åtgärder som innebär missbruk.s. 99
9.Andra bestämmelser som i vart fall delvis syftar till att stävja majoritetsmissbruk återfinns exempelvis i (i) 4 kap. 12 § ABL om att bolagets beslut vid samtyckesförbehåll ska motiveras, (ii) de så kallade LEOreglerna i 16 kap. ABL omfattande bland annat emissioner riktade till ledande befattningshavare, och (iii) utsvältningsregeln i 18 kap. 11 § ABL. Ett avslutande exempel är 2021 års lagändring av bestämmelsen i 10 kap. 22 § ABL. Lagändringen innebär att det inte längre krävs bolagsstämmobehandling för att få en särskild granskare utsedd, istället räcker det att en minoritet som representerar en tiondel av aktierna i bolaget står bakom ansökan. Syftet med bestämmelsen är bland annat att förhindra majoritetsmissbruk i form av att majoriteten återkommande bordlägger frågan till extra bolagsstämma. 3.3 Internationell utblick Efter ovanstående redogörelse ska frågan undersökas hur majoritetsmissbruk hanteras i norsk, tysk, amerikansk och engelsk rätt.s. 100
10.I norsk rätt är synen på aktieägares lojalitetsplikt förhållandevis väl utvecklad, i vart fall utifrån ett nordiskt perspektiv. Ett betydelsefullt rättsvetenskapligt bidrag på området är Buskerud Christoffersens bok Aksjeeiers lojalitetsplikt. Enligt Buskerud Christoffersen kan en självständig lojalitetsplikt för aktieägare grundas på det avtalsförhållande som råder mellan aktieägaren och bolaget genom teckningen av aktier och bolagsordningen. Lojalitetsplikten innefattar enligt henne bland annat en skyldighet att bidra till att bolagsstämmans beslut är förenliga med lag, bolagsordningen och allmänna principer. Vidare innefattar den en plikt att avhålla sig från åtgärder — både på och utanför bolagsstämma — som utgör rättsmissbruk. I allt väsentligt företräds samma uppfattning av Truyen och Evald.s. 100
11.Majoritetsmissbruk fångas till stor del upp av generalklausulen i § 521 aksjeloven, men vid sidan av den bestämmelsen kan allmänna principer om lojalitetsplikt tillämpas. Att det finns en allmän princip om majoritetsaktieägares lojalitetsplikt, som gäller vid sidan av de lagstadgade reglerna, har bekräftats i ett relativt färskt fall från Høyesterett. Domen är inte enhällig, men i de rent rättsliga frågeställningarna var domarna eniga. I det fallet hade en majoritetsaktieägare medverkat till en underprisöverlåtelse. Domare Webster gjorde bland annat följande principiellt viktiga uttalande i målet: På bakgrunn av lovforarbeidene er det etter min mening klart at loven må suppleres med en ulovfestet lojalitetsplikt. Også i juridisk litteratur er det støtte for at det gjelder en lojalitetsplikt som rekker videre enn aksjelovens bestemmelser. Høyesteretts avgörande ligger väl i linje med följande uttalande av Augdahl: For det annet er å merke at når den enkelte i den felles interesse har undergitt sig majoritetens vilje, så er forutsetningen at majoriteten også bruker sin myndighet på en med almindelig hederlighet stemmende måte. Herav følger selvsagt ikke i sin almindelighet at den enkelte kan motsette sig en selskapsbeslutning, fordi om den må ansees som uheldig for selskapet eller en del av dets aksjonærer. En sådan ordning ville lamme selskapet. Men så langt må dog den nevnte forutsetning føre at den enkelte ikke behøver å finde sig i beslutninger som inneholder et mot tro og love stridende overgrep fra majoritetens side. Om man for eks. tenker sig at aksjemajoriteten i et selskap som driver en blomstrende kolonialhandel i en liten by, erhverves av selskapets konkurrent på stedet, og at denne for å bli eneste hane i kurven misbruker sin aksjemajoritet til å beslutte aksjeselskapet opløst, synes det ikke tvilsomt at den enkelte aksjonær må kunne få denne beslutning underkjent ved domstolene. Till skillnad från aktiebolagslagen innehåller aksjeloven bestämmelser som ger möjlighet till inlösen av aktieägares aktier i privata bolag vid bland annat varaktig motsättning mellan aktieägarna, eller missbruk av inflytande, förutsatt att tungt vägande skäl talar för inlösen (se § 4-24 aksjeloven). Inlösen ska dock enligt § 4-24 (4) inte ske om det skulle medföra väsentlig skada för bolagets verksamhet eller på annat sätt vara oskäligt för bolaget. Överlag gäller också att aktieägarens intresse av att få sina aktier inlösta enligt bestämmelsen ska vägas mot bolagets intresse av att undgå inlösen. Enligt bestämmelsen i § 4-25 aksjeloven kan även bolaget begära inlösen av en aktieägares aktier under vissa förutsättningar. Härutöver finns det en bestämmelse om upplösning respektive inlösen i § 16-19 aksjeloven respektive allmennaksjeloven som är tillämplig när ett bolagsorgan eller andra som företräder bolaget (bestämmelsen träffar således mer än enbart majoritetsmissbruk) har handlat i strid mot generalklausulen och särskilt tungt vägande skäl talar för en upplösning av bolaget till följd härav.s. 101
12.I tysk rätt är det väl etablerat att aktieägare i ett Aktiengesellschaft har en lojalitetsplikt mot såväl bolaget som varandra. Detsamma gäller en Gesellschafter (ung. delägare) i ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung (”GmbH”). Såväl majoritets- som minoritetsaktieägare har således en viss lojalitetsplikt i samband med utövande av rättigheter och åtgärder som kan skada bolaget får inte vidtas. Lojalitetsplikten härleds ur det avtalsförhållande som föreligger i förhållande till bolaget och som tar sig uttryck i bolagsordningen. Lojalitetsplikten för majoritetsaktieägare motiveras med att aktieägarna är delägare med ett gemensamt bolagssyfte och att majoritetsaktieägaren genom sitt inflytande — såväl på bolagsstämma som över ledningen — kan påverka minoritetens rättsställning och ekonomiska situation. Även enligt tysk rätt kan inlösen aktualiseras vid maktmissbruk. Inlösen kan således tillämpas i ett GmbH om viktig grund föreligger. Denna okodifierade princip gäller i båda riktningarna, den kan således både ge bolaget rätt att lösa in en aktieägares aktier och ge en individuell aktieägare rätt att bli utköpt genom inlösen av dennes aktier. Exempel på viktig grund är att en aktieägare på ett allvarligt sätt har brutit mot lojalitetsplikten, eller handlat chikanöst, eller om ett fortsatt samarbete av annan anledning framstår som omöjligt eller outhärdligt.s. 102
13.Utgångspunkten enligt amerikansk rätt är att aktieägare har rätt att iaktta sina egna intressen i samband med att rösträtt utövas på bolagsstämman. I ett antal amerikanska rättsfall har domstolen dock fastslagit att majoritetsaktieägare, controlling shareholders, har en lojalitetsplikt, innebärande att sådan aktieägare inte får använda sin makt för att gynna sina egna intressen till nackdel för minoriteten. Lojalitetsplikten har motiverats med att majoritetsaktieägaren utser styrelsen, som har en omfattande lojalitetsplikt, och kan utfärda bindande instruktioner till styrelsen. Mot bakgrund (och under förutsättning) av att styrelsen står i ett beroendeförhållande till majoritetsaktieägaren har domstolarna utsträckt styrelseledamöternas lojalitetsplikt till att omfatta även majoritetsaktieägaren.s. 103
14.Även i engelsk rätt har det bekräftats i praxis att majoriteten inte får missbruka sin makt till nackdel för bolaget och minoriteten. I rättsfallet Scottish Co-operative Wholesale Society v. Meyer fastslogs även att majoriteten inte hade rätt att för egen räkning utnyttja en affärsmöjlighet som tillkom bolaget. Av praxis följer också att en majoritetsaktieägare måste agera i good faith gentemot bolaget i dess helhet när bolagsstämman beslutar om bolagsordningsändringar. I engelsk rätt kan i övrigt bestämmelsen om unfair prejudice i Section 994 (1) Companies Act 2006 tillämpas vid tvister mellan ägare. Bestämmelsen tar sikte på dels fall då bolagets verksamhet har bedrivits eller bedrivs på ett sätt som är unfairly prejudicial med avseende på ägarnas, eller vissa ägares, intresse överlag, dels fall då en handling (eller underlåtenhet), faktisk eller föreslagen, är eller skulle bli skadlig, prejudicial.s. 104