1.Rättens främsta officialplikt är att döma i målet. Den dömande verksamheten består i korthet av bevisprövning och rättstillämpning. Rättstillämpningen kan delas in i en rättsutredande fas och en avslutande tillämpande fas. Domaren ska i sin rättsutredning slå fast vad som utgör ”gällande rätt”. Begreppet gällande rätt utgör en teoretisk konstruktion av rättsutredningens slutpunkt. Domaren ska nå fram till gällande rätt genom att ur rättskällorna tolka innebörden/betydelsen av de materiella rättsreglerna.s. 596
2.Gällande rätt, rättskälleläran och den juridiska metodläran för uttolkningen av rättskällorna har behandlats utförligt i litteraturen. Begreppet gällande rätt har vuxit fram ur det rättspositivistiska synsättet att ”rätten” vid varje givet ögonblick kan fixeras med hjälp av rättskälleläran och den juridiska metodläran. På det sättet garanteras den rättssökande allmänheten likformighet och förutsebarhet vid domstolens prövning. Det här förhållningssättet till ”rätten” och den roll som domstolarna har för att upprätthålla rätten kräver att den enskilde domaren känner till rättens innehåll. Den processrättsliga principen om jura novit curia utgör därför en del av den helhet som utgörs av det rättspositivistiska paradigmet gällande rätt.s. 596
3.Principen om jura novit curia är endast delvis lagfäst. I lag föreskrivs att parterna inte behöver bevisa sina påståenden om innebörden i gällande svensk rätt. Rätten har det yttersta ansvaret för att utreda vad som är gällande rätt. Det utredningsansvaret är den ena sidan av principen om jura novit curia. Den andra sidan är att rätten är obunden av parternas åsikter om vad som utgör gällande rätt. Den sidan av principen framgår motsatsvis av att rättsregler inte utgör sådana omständigheter som parterna enligt 17 kap. 3 § rättegångsbalken måste åberopa till grund för sin talan. Även om rätten i princip står fri i sin rättstilllämpning anses den ändå ha en skyldighet att uppmärksamma parterna på att en rättsregel som inte varit uppe till diskussion i rättegången kan komma att bli tillämplig (se ”Bolagets obehöriga nyttjande” NJA 1993 s. 13).s. 596
4.Rättskällorna kan delas in i olika kategorier som har varierande ”stadga” beroende på hur erkänd rättskällan är och hur lätt den är att finna. Rättskällorna kan delas in i följande kategorier (med fallande grad av ”stadga”): lagbestämmelser, förarbeten, rättspraxis, sedvana och handelsbruk. Om de materiella civilrättsliga reglerna tillåter det (dispositiv rätt) utgör även parternas avtal en rättskälla som rätten ska tillämpa.s. 597
5.Vid rättsutredningen ska rätten först ur rättskällorna finna själva rättsregeln/bifallsvillkoret/avslagsvillkoret och sedan tolka dess betydelse /innehåll/tillämpningsområde med hjälp av legitima tolkningsmetoder (bl.a. logisk-grammatisk, systematisk och subjektiv). Rättsutredningens komplexitet bestäms således av hur svårt det är att finna rättsregeln respektive att uttolka densamma. En rättsutredning kan därmed vara alltifrån mycket enkel till synnerligen komplicerad.s. 597
6.I rättstillämpningens andra steg ska rätten tillämpa rättsregelns innehåll (bifallsvillkoren/avslagsvillkoren) på de faktiska omständigheter (rättsfakta/motfakta) som parterna har åberopat och bevisat. Det innebär att parternas dispositioner behöver vara klarlagda och bevisprövningen genomförd innan rättstillämpningen kan avslutas. Rätten har samtidigt svårt att klargöra parternas dispositioner utan att känna till rättens innehåll. Härmed uppstår ett slags ”rättstillämpningens cirkelresonemang” där parternas dispositioner och bevisprövningen inte kan avslutas innan rättstillämpningens första steg — rättsutredningen — genomförts, vilket egentligen ska ske först efter klarläggande av parternas dispositioner och bevisprövningen.s. 597
7.Sammanfattningsvis står rättens officialplikt att tillämpa gällande rätt (jura novit curia) i ett oupplösligt samband med parternas åberopsbörda. Rätten genomför sin rättsutredning med utgångspunkt i parternas dispositioner medan parterna naturligtvis har svårt att formulera sina åberopanden (dispositioner) utan att känna till rättsregelns innehåll. En annan av rättens officialplikter — utövande av materiell processledning — ska säkerställa att det här fungerar i praktiken.s. 598