1.Kravet på konnexitet tar sikte på karaktären på den avtalsprestation som grundar fordran på motparten som är förenad med retentionsrätt. Som redan nämnts är ett grundläggande krav för bedömningen om konnexitet att prestationen utförs på eller riktas mot viss egendom. Prestationen kan i regel inte riktas mot en rörelse som helhet (konsulter, bevakningsföretag, IT-tjänster, nyttjande av fast egendom) eller vissa personer snarare än egendom (läkare, lärare). Bedömningen av vilka fordringar som uppfyller konnexitetskravet bör som utgångspunkt göras i avtalstyperna på kontraktsrättens område, som presenteras i det följande. 3.1 Prestationer med stark fysisk koppling till lös sak Fordringar uppkomna ur motprestationer med stark fysisk koppling till egendom är som huvudregel förenade med retentionsrätt, med eller utan uttryckligt stöd i lag eller avtal. Dessa avtalstypers fysiska karaktär följer närmast av beskrivningen av egendomstypen lös sak eller lösöre som arbetet utförs på, och som uppdragstagaren kan ha i sin besittning under arbetet. Till denna kategori hörs. 311
2.– Arbete på lös sak/arbetsbeting. I konsumentförhållanden är retentionsrätten kodifierad, konsumenttjänstlagen (KtjL) 49 §. Utanför konsumentförhållanden är retentionsrätt fastslagen i praxis såväl för hantverkare som industriidkare. I NJA 1985 s. 205 fann HD att ett bolag som fick i uppdrag att bearbeta plåt som tillhörde beställaren hade retentionsrätt i plåten som hade bearbetats. Den egendom tillhörig beställaren som bolaget hade i besittning men inte hade bearbetat var dock inte förenad med retentionsrätt. HD uttalade att den ”särskilda retentionsrätt” som var tillämplig i målet var den som sedan gammalt hade tillerkänts hantverkare i egendom som lämnats in för ”reparation, bearbetning eller dylikt”.s. 312
3.– Vård och förvaring, HB 12:8 och HB 11:3. Vid konsumentförhållanden är KtjL tillämplig, KtjL 1 § st. 1 p. 3, som innebär att 49 § samma lag också kan tillämpas här som vid arbete på annans egendom. Ytterligare stöd finns spridda i ett antal lagar där vårdavtalet ofta uppstår underförstått, som ett utflöde ur den kontraktsrättsliga omsorgsplikten, i samband med en annan avtalstyp. Ett exempel är KöpL:s bestämmelser om vårdplikt. Enligt KöpL 75 § har den part som ska ta vård om varan för motpartens räkning rätt till ersättning för försvarliga utgifter och kostnader på grund av vården, med rätt att hålla inne varan till dess att ersättning betalas eller godtagbar säkerhet ställs för den.s. 312
4.– Frakt och bärgning. Vid vägfrakt inom Sverige, se lagen (1974:610) om inrikes vägtransport. Vid sjöfrakt, se sjölagen (SjöL) 3:43 och SjöL 13:20. Vid bärgning av skepp, se SjöL 3:36. Vid bärgning av luftfartyg, se luftfartslagen (2010:500) 10:3.s. 312
5.– Kommission eller handelsagentur avseende lösa saker. Gemensamt för dessa två avtalstyper är att det föreligger ett köpavtal om lös egendom mellan huvudmannen och tredje man. Kommissionären har enligt KommL 15–16 §§ kopplad panträtt till säkerhet för fordran på provision eller annan ersättning hos kommittenten. Enligt KommL 17 § har kommissionären rätt att innehålla material och handlingar som tillhör kommittenten och som kommissionären tagit emot för att fullgöra uppdraget (retentionsrätt). Vad som avses med annan ersättning än provision enligt 11–14 §§ kan t.ex. vara krav på ersättning för utgifter eller åtgärder enligt 37 §, avgångsvederlag, skadestånd och krav på att få ut köpeskillingen för det fall att kommissionären har betalat tredje man med egna medel. Samma åtskillnad mellan pant- och retentionsrätt finns inte i HAL 15 §. Bestämmelsen ger handelsagenten rätt att till säkerhet för fordran på provision eller annan ersättning av huvudmannen hålla inne varor, material och handlingar som tillhör huvudmannen och som agenten har tagit emot för att fullgöra uppdraget. Denna rätt gäller redan om det finns starka skäl att anta att huvudmannen inte kommer att betala. 3.2 Retentionsrätt i nyttjanderättshavares egendom Det fanns tidigare en allmän rätt för fastighetsägare att till säkerhet för fordran på hyra eller arrende kvarhålla nyttjanderättshavarens lösöre som finns på fastigheten. Dessa bestämmelser upphävdes i och med FRL:s ikraftträdande med ett särskilt undantag: lagen om (1970:980) retentionsrätt för fordran hos hotellgäst. Lagen ger näringsidkaren rätt att kvarhålla resgods som gästen medfört som säkerhet för fordran på ersättning för rummet, kost eller annan tjänst med anledning av vistelsen. Upplåtelsen behöver inte nödvändigtvis vara yrkesmässig utan kan även avse enstaka uthyrning. Ett annat praktiskt betydelsefullt exempel på retentionsrätt i nyttjanderättshavares egendom är bostadsrättsförenings fordran på bostadsrättshavaren för avgifter till föreningen enligt bostadsrättslagen (BRL) 7:14 st. 1 som är förenade med legal panträtt i bostadsrätten, BRL 7:16 a. Dessa avgifter är insats vid upplåtelse av bostadsrätt, årsavgift, och om det anges i stadgarna, upplåtelseavgift, överlåtelseavgift, pantsättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse. En sådan legal panträtt har företräde framför den avtalade handpanträtt som bostadsrättshavaren har upplåtit, BRL 7:16 a st. 2. Sagda panträtt förutsätter dock att föreningen underrättar bostadsrättens panthavare om bostadsrättshavaren har obetalda avgifter till föreningen till ett belopp som överstiger av vad som årsavgiften belöper på en månad och bostadsrättshavaren dröjer med betalningen mer än två veckor från förfallodagen, BRL 7:31. 3.3 Prestationer riktat mot lös egendom som inte är lös sak För prestationer riktade mot annan lös egendom än lös sak — t.ex. fordringar, anspråk, immaterialrätter, immaterialiserade värdepapper, andelsrätter — är det inte möjligt med en fysisk koppling mellan prestationen och egendomen. Som utgångspunkt är inte retentionsrätt möjligt för dessa typer av avtal, med undantag för kommissionsförhållanden. I och med att KommL är tillämplig på lös egendom i allmänhet har en kommissionär kopplad panträtt i annan lös egendom än lös sak. Frågan är om kravet på konnexitet kan uppfyllas även för andra typer av avtal där prestationen är tydligt riktad till specifik egendom. T.ex. kan det argumenteras för att inkasso- eller allmänt rättegångsombuds prestationer tydligt kan avse en specifik fordran som ska drivas in eller som genom tvistemålsprocessen ska fastslås och fullgöras.s. 312
6.Inom doktrin kan två argumentationslinjer urskiljas för att även dessa typer av fordringar ska anses kunna omfattas av retentionsrätt. Undén förespråkar en allmän utvidgning av retentionsrätten genom en ”analogisk lagtillämpning” till att även omfatta ”mandatarie”, med motiveringen att något rimligt skäl inte kan anföras varför dessa bör vara sämre ställda i förmånsrättshänseende än en hantverkare eller depositarie. Andra författare fäster vikt vid sysslomannaförhållandet som utgångspunkt för retentionsrätt, och motiverar utvidgning genom analogier till KommL:s bestämmelser, som anses ge uttryck för allmänna principer om uppdragsförhållanden. Enligt min mening bör det inte kunna uteslutas att inkassoombuds kostnader mot huvudmannen inom ramen för indrivningsuppdraget kan förenas med retentionsrätt om dessa kan tydligt kopplas till just den aktuella fordran som ombudet driver in. I likhet med likvidatorer och konkursförvaltares kostnader syftar inkassotjänster just till att omvandla tillgångar till pengar. Indrivningskostnader kan därmed ses som en ”realisationskostnad” som liknar en kommissionär och som typiskt sett är till nytta för borgenärskollektivet. 3.4 Likvidatorn och samhällsintresset I frågan om utvidgning av retentionsrätt till likvidationsuppdrag har HD introducerat en modell av rättsekonomisk karaktär. I Likvidators retentionsrätt fann HD att en likvidators fordran på utfört arbete inom ramen för likvidationsuppdraget var förenad med retentionsrätt i likvidationsbolagets bankmedel som likvidatorn innehade på ett klientmedelskonto. HD prövade inledningsvis om en likvidator hade retentionsrätt enligt allmänna principer, som tar sikte på ”nödiga och nyttiga” kostnader för vård eller bearbetning av viss lös egendom, vanligen lös sak. Denna fråga besvarades nekande eftersom konnexiteten inte var tillräckligt stark. Domstolen gick sedan vidare och uttalade att en likvidator ibland saknar möjlighet att betinga sig förskott — som lagstiftaren förutsatte i sin motivering av valet att inte skapa en allmän förmånsrätt för likvidatorer enligt FRL — samt att sådant förskott även kunde vara föremål för återvinning i konkurs. Med beaktande av det starka intresset av att avveckling av juridiska personer kan ske på ett ordnat sätt fann HD att det fanns en uppenbar fara att lämpliga personer helt avstår från att åta sig likvidationsuppdrag om det inte går att säkra ersättningskravet.s. 314
7.HD övergick sedan till att pröva om tillräcklig likhet fanns mellan en kommissionär och en likvidator. HD beaktade att en likvidators uppdrag går ut på att ta hand om den juridiska personens samlade verksamhet och egendom i syfte att så snart som möjligt genomföra en avveckling och skifta ut ett eventuellt överskott till rättsinnehavarna. Likvidatorn befanns därmed vara jämförbar med en mellanman när denne vidtar åtgärder och rättshandlar för att fullgöra sitt uppdrag. Likvidatorn befanns därför ha retentionsrätt i medlen på klientmedelskontot som säkerhet för de fordringar som grundade sig på likvidationsuppdraget. Däremot fann HD att andra fordringsanspråk på samma gäldenär inte kunde förenas med retentionsrätt eftersom en sådan rätt skulle likna en allmän förmånsrätt vars tillkomst borde ske genom lagstiftning. 3.5 Konnexitet vid blandade avtal — särskilt om Speditörpanten För blandade avtal som innehåller både ordinär retentionsrätt — t.ex. frakt och förvaring — och mer mellanmansliknande delar som administrering, tjänstekommission och skatt- och tullhantering uppstår frågan om uppdragstagaren har retentionsrätt endast för fordringar uppkomna avseende arbete på egendomen som uppdragstagaren innehar (ordinär konnexitet), eller om även fordringar avseende tidigare uppdrag kan förenas med retentionsrätt (kopplad panträtt). Som beskrivet tidigare utgör kommissionärens kopplade panträtt en unikt uppdragstagarvänlig säkerhetsrätt där även fordringar uppkomna ur tidigare uppdrag kan förenas med retentionsrätt i retentionsegendom. Att ställa säkerhet för gammal skuld utgör typiskt sett ett otillbörligt gynnande av en borgenär framför andra och kan därför träffas av återvinning vid gäldenärens konkurs.s. 315
8.Enligt KL 4:12 går säkerhet åter som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före fristdagen och som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst, om inte säkerställandet med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinärt. En uppdragstagare kan således inte i efterhand begära pantsäkerhet av sin uppdragsgivare för att säkra sina fordringar från tidigare uppdrag utan att träffas av risken för återvinning av panträtten. En kommissionärs kopplade panträtt för fordringar avseende tidigare uppdrag kan dock i regel inte återvinnas med stöd av KL 4:12 eftersom den har stöd i lag och därför inte kan vara otillbörlig. Från ett systematiskt perspektiv rör det sig om en tröskeleffekt och särbehandling av kommissionärer som enligt min mening är svårmotiverad: hantverkare och fraktare har ordinär retentionsrätt, kommissionärer har säkerhetsrätt för alla sina fordringar från kommissionsuppdrag medan konsulter och rättegångsombud står som oprioriterade borgenärer. Det sagda innebär också att risk finns för kringgående genom att parterna frestas att benämna avtal som kommissionsavtal utan att avtalet har verkliga inslag av kommission.s. 315
9.I Speditörpanten fastslogs att en speditör har kopplad panträtt för samtliga fordringar uppkomna på grund av arbete i speditionsuppdrag. I fallet hade ett logistikbolag (Logistikbolaget) ett avtal där företaget åtog sig att för sin huvudman hantera distribution av varor från leverantör till kund. Avtalet innefattade både fysiska delar såsom emballering, transport, lagerhållning, leverans till kund och returhantering och mer administrativa inslag såsom tullfrågor och orderhantering. Efter att Logistikbolagets huvudman gick i konkurs fanns varor tillhörig konkursboet som lagerhölls hos Logistikbolaget. Logistikbolaget gjorde gällande säkerhetsrätt i varulagret dels för fordringar avseende tjänster rörande de varor som fanns i lagret vid konkursutbrottet, dels för fordringar avseende främst utlägg för frakt av varor vid tidigare uppdrag. Ingen uttrycklig reglering om säkerhetsrätt fanns i logistikavtalet.s. 316
10.HD konstaterade inledningsvis att standardavtalet Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB) innehåller en klausul om kopplad panträtt för speditören. HD uttalade att NSAB gav uttryck för handelsbruk inom speditions- och logistikbranschen, och att speditören därmed hade en kopplad panträtt. HD gick därefter vidare och uttalade att stöd för att speditörens kopplade panträtt också kunde hämtas från KommL. HD beaktade dels att speditionsuppdraget i vissa fall kunde utgöra tjänstekommission, dels att de skäl som i lagstiftningen har anförts till stöd för kommissionärers kopplade panträtt också i motsvarande mån gjorde sig gällande för speditörer. HD fann således att även fordringar från tidigare uppdrag avseende tjänster såsom ”plock och pack” och returhantering — tjänster som bedömt var för sig inte skulle uppfylla det ordinära konnexitetskravet — kunde förenas med retentionsrätt i egendom från nuvarande uppdrag.s. 316