Se NJA 1987 s. 394.
Hänvisas från p. 1 (s. 338)
1.I Sverige har det länge varit okomplicerat att bilda en fackförening. Om två arbetstagare kommer överens om stadgar med målsättning om att på något sätt tillvarata arbetstagarnas intressen, namn och utser en styrelse är de grundläggande kraven för rättskapacitet uppfyllda och en arbetstagarorganisation har sett dagens ljus. Ur rättslig synvinkel är det således enkelt att bilda en fackförening, inte minst i jämförelse med exempelvis bildandet av aktiebolag. Genom dessa åtgärder uppstår en i rättsordningen särpräglad entitet med en unik egenskap. Det är bara arbetstagarorganisationer som fått lagstiftarens förtroende att sälja arbetsfred: om en sådan organisation ingår kollektivavtal med arbetsgivaren inträder fredsplikt för det aktuella arbetet. Legaldefinitionen av kollektivavtal förutsätter att det sluts av en arbetstagarorganisation. I förhandlingar om sådana avtal är stridsåtgärder tillåtna — dvs. i syfte att förmå motparten att inträda i avtalsrelation med en är det tillåtet för arbetstagarorganisationerna att uppsåtligen skada motparten och tillfoga denna ren förmögenhetsskada.s. 338
2.Kollektivavtalet och den medföljande fredsplikten binder inte bara de avtalsslutande parterna (dvs. organisationerna) utan även deras medlemmar. Historiskt har rätten att sälja arbetsfred genom att ingå kollektivavtal inte varit särskilt värdefull med mindre än att fackföreningen haft många medlemmar. Arbetsgivaren har alltid varit formellt sett fri att välja vilken arbetstagarorganisation denna ska ingå kollektivavtal med — men i praktiken har arbetsgivaren varit tvungen att välja en organisation med många medlemmar, eftersom annars uppnås ju inte syftet med kollektivavtalet; att försäkra sig om att arbetsfred råder för det aktuella arbetet.s. 339
3.Nyligen ändrades emellertid den rättsliga inramningen för detta arbetsgivarens val. År 2019 infördes — med bakgrund i den uppslitande och långvariga konflikten i Göteborgs hamn — ett antal nya begränsningar i rätten att vidta stridsåtgärder. En ny bestämmelse infördes i 41 d § MBL (lex Göteborgs hamn), av vilken följer att det först tecknade kollektivavtalet påverkar också andra fackföreningars möjlighet att vidta stridsåtgärder. Med stöd av lagstiftningen ges det först tecknade avtalet en utvidgad fredsplikt. 41 d § MBL är tillämplig när stridsåtgärder vidtas på arbete vars villkor redan är reglerade i kollektivavtal. Bestämmelsen innehåller fyra alternativa olovlighetsgrunder:s. 339
4.• Att stridsåtgärderna inte är beslutade i behörig ordning,s. 339
5.• Stridsåtgärden syftar inte till kollektivavtal och därmed fredsplikt,s. 339
6.• Kraven har inte förhandlats,s. 339
7.• Organisationen som vidtar åtgärden kräver att de ska tillämpas på sätts. 339
8.som undantränger det redan tecknade avtalet. Lex Göteborgs hamn i 41 d § MBL innebär delvis en kodifiering av vad som tidigare gällt, nämligen den s.k. Britannia-principen. Men den nya bestämmelsen innebär också en betydande inskränkning i rätten att vidta stridsåtgärder när det finns ett kollektivavtal med annan organisation: stridsåtgärder får enbart vidtas i syfte att ingå kollektivavtal och sådana krav måste förhandlas innan stridsåtgärder vidtas. Tidigare har lagstiftaren inte begränsat i vilka syften arbetsmarknadsorganisationerna kan vidta stridsåtgärder. På samma sätt som tidigare är den taktiska frågan om val av konfliktåtgärd något som arbetsgivares och arbetstagares organisationer själva bestämmer över. Men det är således inte längre möjligt att vidta stridsåtgärder med anledning av missnöje över något förhållande på arbetsplatsen.s. 339
9.Tillkomstsättet för dessa ändringar skiljer sig från hur lag på arbetsrättens område historiskt stiftats. Lagförslaget från den av regeringen tillsatta utredningen lades till handlingarna till förmån för en överenskommelse mellan LO, PTK och Svenskt näringsliv. Om detta sätt att bereda och stifta lag finns mycket att säga. Här är dock tillräckligt att framhålla det grundläggande förhållandet att de som främst berörs av ändringarna av rätten att vidta stridsåtgärder är just de fristående organisationer som inte var med och tog fram det förslag som sedermera blev gällande lagstiftning.s. 340