NJA 2015 s. 374, NJA 2018 s. 49, NJA 2020 s. 908 och NJA 2021 s. 235, Europadomstolens domar den 6 juli 2006 i målet Stankiewicz mot Polen, den 18 juni 2020 i målet Černius och Rinkevičius mot Litauen och den 22 juli 2021 i målet Zustović mot Kroatien samt EU-domstolens dom i målet Toma (C-205/15, EU:C:2016:499).
Hänvisas från p. 2 (s. 617)
1.AA ansökte hos Skatteverket om att få byta efternamn. Skatteverket avslog ansökan. AA överklagade och förlorade i förvaltningsrätten, men vann i kammarrätten. Skatteverket överklagade då till HFD, där AA bestred överklagandet och dessutom yrkade ersättning för rättegångskostnader (ombudskostnader). HFD avslog Skatteverkets överklagande och förordnade att frågan om rätt till ersättning för rättegångskostnader skulle avgöras av HFD i plenum. Frågan om rätten att byta efternamn är i sig intressant men behandlas alltså inte vidare i detta sammanhang.s. 617
2.AA anförde att hon hade vunnit mot Skatteverket i frågan om byte av efternamn och att de kostnader hon haft för att tillvarata sin rätt var befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet. Att då neka henne rätt till ersättning skulle strida mot hennes rätt till en rättvis rättegång enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen (RF), artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) eller artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUstadgan). Hon anförde vidare att ett beslut om ersättning för rättegångskostnader måste fattas i förvaltningsmålet. Den möjlighet som enskilda har att begära skadestånd av staten för rättegångskostnader i förvaltningsmål var inte tillräcklig för att hennes rätt till en rättvis rättegång skulle respekteras. Till stöd för sin talan åberopade AA ett antal avgöranden av Högsta domstolen (HD), Europadomstolen och EU-domstolen.s. 617
3.Skatteverket ansåg att AA:s yrkande om ersättning för kostnader skulle avvisas. För det fall att HFD skulle pröva frågan i sak borde yrkandet avslås.s. 618