Se Eric Sinander, Gör Allmänna reklamationsnämnden till en riktig domstol i EU-rättens namn, ledarartikel i Europarättslig tidskrift häfte nr 4/2021. 1 3 Det förekommer t.ex. att domstolarna anger i domskälen att de anser att det saknas vägledning i en viss fråga (se t.ex. hovrättens dom i Högsta domstolens mål T 3379-21 gällande ansvar för fraktförare enligt artikel 23.4 i CMR). 14 I vart fall tidigare förekom uppfattningen att t.ex. Patent- och marknadsöverdomstolen var alltför sparsam med att lämna prövningstillstånd i frågor av materiell dignitet. Under senare tid verkar det dock ha skett en förändring, jfr t.ex. Högsta domstolens avgörande ”Whiskybilderna” NJA 2021 s. 1124 och ”Efternamnshindret” NJA 2021 s. 919. 15 Under 2018 skedde ett utbyte under en tremånadersperiod mellan Kerstin Calissendorff och Kristina Ståhl och 2020 mellan Erik Nymansson och Svante O. Johansson. Utbyte av justitieråd har också skett i några enskilda mål i båda domstolarna.
Hänvisas från p. 5 (s. 488)
1.För att Högsta domstolen ska kunna fylla sin funktion som prejudikatbildare är det av avgörande vikt att Högsta domstolen får tillräckligt underlag för sin verksamhet. Konkurrensen från skiljedomsinstituten har ansetts bidra till att prejudikatbildningen på civilrättens område har varit förhållandevis skral. Vidare är tvistemål ofta komplexa, omfattande och sådana att målen i vart fall inte i dess helhet lämpar sig för prejudikatbildning. Denna senare problematik har dock uppmärksammats av lagstiftaren som har gett Högsta domstolen flera verktyg i sin prejudikatskapande verksamhet i form av möjlighet att meddela partiella prövningstillstånd samt hiss- och språngdispens.s. 487
2.Högsta domstolen meddelar i snitt cirka 30 förmögenhetsrättsliga avgöranden per år. Några paneldeltagare konstaterade också att det kanske inte längre råder någon akut prejudikattorka på förmögenhetsområdet. Men bristen på förmögenhetsrättsliga avgöranden ansågs alltjämt utgöra ett problem, främst med hänsyn till den snabba samhällsutvecklingen och den fortsatta bristen på reglering på vissa områden.s. 487
3.Ett av de främsta och kanske mest allvarliga hoten mot prejudikatbildningen som diskuterades var den kraftigt ökade måltillströmningen till Högsta domstolen under senare tid. Under det senaste tio åren har antalet inkomna mål ökat från runt 5 000 till närmare 8 000 mål per år. Den allmänna uppfattningen verkar vidare vara att läget på domstolarna blivit alltmer ”brottmålstungt” vilket har ansetts som en potentiell risk för prejudikatbildningen på förmögenhetsområdet.s. 487
4.Symposiet ställde sig mot bakgrund härav frågan om vad som kan göras för att fortsätta den försiktigt positiva trend som nog ändå får anses råda inom det förmögenhetsrättsliga området. Diskussionen gällde bl.a. om det fanns skäl för lagstiftaren att ytterligare renodla den prejudikatbildande verksamheten genom att helt lyfta vissa måltyper från Högsta domstolens målstock. På frågan om vilka måltyper detta skulle gälla blickade vissa deltagare ut mot våra grannländer i Norden. Varför kan resningar i brottmål inte hanteras av en särskild domstol som i Danmark och Island? Eller hanteras genom en modell motsvarande den i Norge med ett oberoende förvaltningsorgan? En annan deltagare ställde sig också frågande till nödvändigheten av att t.ex. advokatärendena hanteras av Högsta domstolen.s. 488
5.Många andra tänkvärda och kreativa förslag diskuterades, såsom exempelvis en utökad användning av överklagandeventiler likt de som finns inom ramen för det miljörättsliga domstolssystemet och enligt 1 kap. 3 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar. Bl.a. Stefan Lindskog menade att bristen på förmögenhetsrättsliga avgöranden på konsumenträttens område skulle kunna minska genom att det infördes en möjlighet för Allmänna reklamationsnämnden (ARN) att hänskjuta särskilt prejudikatintressanta frågor till Högsta domstolen. En annan deltagare ville gå ännu längre och göra ARN:s avgöranden rättsligt bindande.s. 488
6.En annan aspekt som lyftes var vikten av att det inte bara är en uppgift för Högsta domstolen att fundera kring frågor om det föreligger ett prejudikatintresse i ett mål. Det är också viktigt, menade flera deltagare, att ombuden tänker i dessa banor. Varför förebringar ombuden så sällan utredning om behovet av prejudikat på ett visst område eller gör större ansträngningar vad gäller att renodla målet? Det är också ovanligt att ombuden själva föreslår t.ex. språngdispens eller partiellt prövningstillstånd trots att detta i vissa fall skulle kunna öka möjligheterna för klienterna att få till stånd en prövning i Högsta domstolen. Behövs det utbildningsinsatser för ombuden i dessa frågor? Eller bör man införa en ordning där endast särskilt lämpade jurister får föra talan i Högsta domstolen? Även betydelsen av att hovrätt och tingsrätt, som i regel har en god överblick över på vilka områden det behövs vägledning, signalerar detta till Högsta domstolen på olika sätt betonades. Det ansågs också viktigt att de domstolar som har att meddela överklagandeventiler fortsätter att göra detta på ett ansvarsfullt och frikostigt sätt.s. 488
7.En annan fråga som avhandlades var om prejudikatbildningen på förmögenhetsrättsområdet skulle gynnas av ett utökat samarbete mellan Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Genom 2011 års grundlagsreform och de efterföljande lagändringarna har det blivit möjligt att tillfälligt utbyta justitieråd mellan Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Denna möjlighet till korsvist utbyte mellan justitieråden ansågs generellt ha varit mycket givande. Flera deltagare hoppades också på att den kommande grundlagsutredningen skulle komma med förslag som ökar förutsättningarna för ett utökat samarbete mellan domstolarna, vilket ansågs kunna bidra till bl.a. ett utvidgat kompetensutbyte och en mer koherent rättstillämpning.s. 489