I NJA 2012 s. 764 hade en person i egenskap av såväl formell som faktisk

1.ledare för en ideell förening gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott. Utöver straffpåföljden yrkade åklagaren att personen skulle åläggas näringsförbud med stöd av 4 § andra stycket lagen (1986:436) om näringsförbud. HD hade således att ta ställning till huruvida en sådan ledare för en ideell förening överhuvudtaget kan åläggas näringsförbud enligt det aktuella lagrummet. Det ska noteras att en ny lag om näringsförbud (2014:836) har trätt i kraft sedan tiden för avgörandet och att rättsläget inte är detsamma enligt nu gällande lag. Lagtextens systematik har ändrats och även av förarbetena framgår att näringsförbud numera kan åläggas även faktisk företrädare för en ideell förening. Rättsfallet är dock alltjämt av visst intresse, då en tillämpning av legalitetsprincipen diskuteras och då vissa klargörande uttalanden görs angående lagtolkning i sådana fall då legalitetsprincipen är tillämplig.s. 1138

2.HD anförde sålunda att trots att näringsförbud inte utgör ett straff i egentlig mening, måste bedömningen utgå från den straffrättsliga legalitetsprincipen och därtill påkallade försiktighetshänsyn, eftersom näringsförbud utgör en långtgående inskränkning i en persons rätt att försörja sig. Det konstaterades att legalitetsprincipen innebär ett analogiförbud och att tolkning av lag i övrigt måste ske med försiktighet. Med hänvisning till NJA 1994 s. 480 konstaterades att försiktighetskravet bör tolkas så att ”ett val av det tolkningsalternativ som är mest oförmånligt för den enskilde förutsätter att detta vid en naturlig läsning av lagtexten framstår som klart mer närliggande än den andra tolkningsmöjligheten.” I målet ansågs den mest näraliggande tolkningen, som också var den mest förmånliga för den enskilde, vara att ideell förening inte omfattades av lagstadgandet. Näringsförbud för den faktiska ledaren i den ideella föreningen kunde därmed inte meddelas. Justitieråden Göran Lambertz och Kerstin Calissendorff var skiljaktiga.s. 1138