Jfr Högsta domstolens uttalanden rörande allmänna påföljdsfriskrivningar i NJA 2016 s. 237 (p. 27–29).
Hänvisas från p. 4 (s. 65)
1.Felbestämmelserna i samtliga standardavtal har fått sig en översyn, och mest påtagliga är de reviderade bestämmelserna i NL 17 och NLM 19. Beställarens ansvar för åtkomst- och avhjälpandekostnader har justerats och formuleras nu på samma sätt som motsvarande bestämmelse i Orgalime S 2012. Nu anges därmed att beställaren på egen bekostnad ska bereda leverantören tillgång till anläggningen och ombesörja ingrepp i annan utrustning i den omfattning som krävs för att avhjälpa felet. Frågan är dock om inte samma omfattande ansvar följde redan av den äldre bestämmelsen som stadgar att beställaren svarar för arbete och kostnader som orsakas av sådant avhjälpande av fel som medför ingrepp i annat än anläggningen. Vidare har ett förtydligande, eller kanske snarare ett klargörande, gjorts rörande beställarens rätt att häva avtalet på grund av fel. Det står numera klart att beställaren först måste ha gett leverantören en sista skälig frist (minst en vecka) att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet innan en hävning kan bli aktuell.s. 64
2.Något som vi anser saknas i både de nya och de gamla NLkontrakten — en avsaknad som för den delen inte är unik för NLkontrakten — är en definition av vad begreppet fel egentligen innefattar. Om frågan inte går att fastställa genom avtalstolkning (vilket enligt vår erfarenhet mycket sällan är möjligt) får avtalstexten fyllas ut med bakomliggande rätt (t.ex. KöpL eller CISG). Detta innebär att leverantören i teorin skulle kunna hållas ansvarig för både abstrakta och konkreta fel. Det är dock inte ovanligt att parterna avtalar om att fel anses föreligga när den levererade egendomen avviker från avtalad specifikation (se t.ex. IT & Telekomföretagens standardavtal Avtal 90, jfr AB 04 och ABT 06 avseende entreprenadtjänster).s. 65
3.Som ovan nämnts omfattar leverantörens ansvar enligt NL 17, NLM 19 och NLS 19 bara sådana fel som beror på ”bristfälligheter i konstruktion, material eller tillverkning”. Detta är i sig ingen nyhet i förhållande till tidigare utgåvor. Därutöver avgränsas felansvaret ytterligare till de felpåföljder som uttryckligen föreskrivs i respektive standardavtal. Därmed avskärs beställarens rätt att göra gällande andra påföljder om inte leverantören har gjort sig skyldig till grov vårdslöshet (mer om detta nedan). Denna generella påföljdsfriskrivning gäller enligt sin ordalydelse alla typer av fel, vilket leder till en väsentlig tolkningsproblematik i förhållande till fel som inte kan sägas bero på bristfälligheter i konstruktion, material eller tillverkning.s. 65
4.Det står numera klart att NL 17 och NLM 19 även innehåller påföljder för immaterialrättsliga fel. Det är däremot osäkert vilket ansvar leverantören har för andra delar av leveransen än just den levererade anläggningen, såsom bristfälligheter i installationsarbeten, utbildning eller andra typer av tjänster. En möjlig tolkning är att sådana delar av leveransen ändå får anses utgöra en del av anläggningen och att de därmed bör hanteras på samma sätt som övriga fel oavsett om de kan hänföras till fel i konstruktion, material eller tillverkning, eller inte. En andra möjlig tolkning är att begränsningen av leverantörens felansvar innebär att beställaren är förhindrad att göra gällande några som helst fel i t.ex. utbildningstjänster som leverantören tillhandahåller, i de fall sådana tjänster omfattas av leveransen. Vi tror dock att en sådan tolkning riskerar att bedömas som oskälig och skulle i ett sådant fall kunna föranleda en jämkning av ansvarsbegränsningen med stöd av 36 § AvtL. En tredje alternativ tolkning är att inskränkningen av ansvaret till bristfälligheter i konstruktion, material eller tillverkning innebär att leverantören har ett obegränsat ansvar för fel i annat än själva anläggningen, t.ex. tillhörande tjänster. Vi tror dock inte att en sådan ordning varit avsedd vid framtagandet av de nya NL-kontrakten.s. 65
5.Mot bakgrund av föregående diskussion anser vi att alla tre standardavtal hade gynnats av införandet av en generell feldefinition och att detta hade bidragit till att klargöra felansvaret ytterligare.s. 66