Se AD 2008 nr 3.
Hänvisas från p. 7 (s. 620)
1.samtidigt Den andra delen av Arbetsdomstolens domskäl rör huruvida det är praktiskt möjligt att tillämpa båda avtalen samtidigt. Arbetsdomstolen anför utan motivering att de skiftscheman som skulle överenskommas mellan Transportarbetareförbundet respektive Hamnarbetarförbundet ”av praktiska skäl” måste vara desamma. Domstolen låter det vara osagt varför den uppfattar det som omöjligt med olika skiftscheman för medlemmarna i Transportarbetareförbundet respektive Hamnarbetarförbundet.s. 619
2.Att det skulle vara delvis betungande för arbetsgivaren med två skiftscheman (överenskommelser) än med ett, kan nog accepteras, men det är inte uppenbart vari svårigheterna skulle ligga mer exakt. Särskilt mot bakgrund av att Arbetsdomstolen tydliggjort att det kan finnas problem också vid likalydande överenskommelser i kollektivavtalets form framstår det som oklart vilka praktiska svårigheter domstolen anser sig ha identifierat. Domstolen motiverar inte sitt ställningstagande, utan lämnar till läsaren av domen att spekulera kring vilka praktiska skäl som omöjliggör att de båda avtalen tillämpas samtidigt.s. 619
3.Som enda sätt på vilket de två avtalen skulle kunna tillämpas nämner domstolen möjligheten att de föreskrivna förhandlingarna med de båda fackliga organisationerna lett till likalydande överenskommelser om skiftscheman. Arbetsdomstolen menar att det är ”praktiskt och teoretiskt” möjligt att nå likalydande överenskommelser, men att det jämväl skulle ”väsentligen försvåra” för arbetsgivaren, eftersom båda organisationerna då skulle ha veto. Enligt domstolen är villkoren ”oförenliga eftersom de inte i sig innebär samma anställningsvillkor om arbetstidens förläggning”.s. 619
4.Som redan nämnts var Arbetsdomstolens slutsats att arbetsgivaren inte var skyldig att tillämpa Hamnarbetarförbundets avtal. Vi förstår domstolens resonemang som att det bygger på förutsättningarna att villkoret rör anställningsvillkor, och att uppfyllande av båda avtalen samtidigt är förenat med praktiska svårigheter för arbetsgivaren.s. 619
5.Såvitt gäller de praktiska svårigheterna görs inga hänvisningar till den fråga som prövas senare i domen, nämligen den om arbetsgivarens förhandlingsskyldighet med Hamnarbetarförbundet enligt 11 § MBL om s.k. primär förhandlingsskyldighet. Domstolen slår i den delen fast att arbetsgivaren var skyldig att förhandla enligt 11 § MBL med Hamnarbetarförbundet. Förhandlingsskyldigheten enligt 11 § ska vara uppfylld innan beslut fattas om viktigare förändring av arbets- och anställningsvillkor (se vidare nedan avsnitt 12).s. 619
6.Arbetsgivaren kan således inte under förhandling med Hamnarbetarförbundet presentera ett färdigt schema som hen kommit överens med Transportarbetareförbundet om — då har förhandlingarna med Hamnarbetarförbundet inletts för sent och arbetsgivaren brutit mot 11 § MBL i relation till den sistnämnda organisationen.s. 619
7.Hamnarbetarförbundet har vidare enligt 16 § MBL möjlighet att, om enighet inte kan nås på lokal nivå, begära förhandlingar på central nivå. Som allmän regel gäller att beslut inte får fattas förrän förhandlingarna är avslutade. Arbetsgivaren kan således behöva vänta på att centrala förhandlingar avslutats innan beslut får fattas.s. 620
8.Domskälen hade i denna del vunnit på om det klargjorts hur genomförande av den primära förhandlingsskyldigheten hade påverkat bedömningen av förekomsten av de ”väsentliga svårigheterna” att genomföra samtidiga förhandlingar enligt avtalet. Att denna koppling inte görs mellan domens olika delar innebär att skälens övertygande kraft minskar.s. 620
9.Det står sammanfattningsvis inte klart för oss att det skulle vara praktiskt enklare att genomföra förhandlingar med Transportarbetareförbundet om en överenskommelse som krävs enligt kollektivavtalet och på något vis samordna detta med det lagstadgade kravet om förhandlingar (11 § MBL) med Hamnarbetarförbundet, än att samtidigt förhandla med båda organisationerna enligt avtalet.s. 620