6 · Särskilt om risken för att hanteringen leder till att den enskildes

1.besvär och risker blir beaktade i alltför hög grad I anslutning till föregående avsnitt finns det anledning att också uppmärksamma den omvända risken, det vill säga risken för att den enskildes besvär och risker kan bli beaktade i alltför hög grad. Utgångspunkten för bedömningen är här vad som skulle ha hänt om de grundläggande rättigheterna inte beaktas på annat sätt än som värden, se ovan avsnitt 2. En enskild som ansett sig ha fått sina intressen åsidosatta skulle då behöva övertyga i en separat process avseende den vertikala relationen. Exempelvis skulle den enskilde behöva övertyga domarna i Europadomstolen. Därmed går det att räkna med en risk för att domarna i en separat vertikal process skulle ha gjort en restriktiv bedömning. De skulle med andra ord kunna ha ansett att den enskildes intressen inte blivit åsidosatta i fall där den som hanterat den horisontella konflikten antagit motsatsen.s. 434

2.Det kan förefalla oproblematiskt att en enskilds intressen blir tillgodosedda i högre grad än vad som skulle blivit fallet vid en separat process avseende den vertikala relationen. Somliga menar rent av att det finns anledning att räkna med en princip, en säkerhetsmarginal till den enskildes fördel. Staten representerar emellertid ett kollektiv som drabbas av den fördelen. Kollektivets intressen kan i princip begränsas av att enskildas intressen blir tillgodosedda. Möjligheterna för kollektivet kan påverkas genom den norm som ett beslut kan bli. En relationell hantering av en horisontell intressemotsättning där effekterna i de vertikala relationerna beaktas, kan också leda till en sådan begränsning av kollektivets framtida möjligheter. Det är därtill möjligt att risken kan vara särskilt stor i dessa fall. Risken kan påverkas av sådant som psykologiska faktorer som har att göra med de indirekta formerna för kommunikation mellan olika rättstillämpare.s. 434

3.För att illustrera bygger jag vidare på exemplet om intressemotsättningen mellan aktieägare och fordringsägare. Låt säga att en av fordringsägarna är en fackförening som har en ännu inte förfallen fordran på aktieägarnas bolag. Fackföreningen har denna fordran i anledning av ett kollektivavtal som fackföreningen tidigare haft med bolaget. Samtidigt är läget sådant att fackföreningen utsatt bolaget för blockad när bolaget vägrat teckna nytt kollektivavtal. Blockaden har i hög grad bidragit till att bolaget fått de ekonomiska problemen. Bolagets aktieägare är mycket upprörda över fackföreningens agerande och har antipatier mot fackföreningen. De anser därför att staten skulle åsidosätta deras grundläggande rättigheter om fackföreningen nu fick göra gällande sin fordran och därmed få möjlighet att påverka i ett förfarande som kan leda till att ägarna för verksamheten byts ut. Om staten fattar beslut om insolvensförfarande med möjlighet att få ägarna utbytta, skulle det, enligt aktieägarna, strida mot ett par rättighetsregler. Det handlar om såväl artikel 11 om föreningsfrihet som artikeln om egendomsskydd i tilläggsprotokollet, artikel 1. Aktieägarna menar därför att fackföreningen inte skall få delta som fordringsägare i frågan om insolvensförfarande.s. 435

4.Hanteringen av denna fråga kan påverkas av att det finns normativt stöd för att fackföreningars blockader är något som en stat inte skall tillåta i alltför hög grad. En prognos om utfallet i den vertikala relationen kan därför bli överdrivet försiktig. En rättstillämpare kan rent av tänkas skapa ett undantag för vissa fordringsägare just i beaktande av det normativa stödet avseende blockader. Något sådant kan leda till osäkerhet kring insolvensförfarandet. Resultatet skulle kunna bli att inledande av insolvensförfaranden försvåras. De kollektiva intressena kan därmed bli begränsade.s. 435

5.Om frågan om aktieägarna utsatts för en rättighetsregelöverträdelse prövats i en separat process avseende den vertikala relationen hade utfallet kunnat bli ett annat. Den försiktighet som föranletts av det normativa stödet kring fackföreningars blockader skulle kanhända visa sig överdriven. Ett sådant resultat skulle innebära att de kollektiva intressena på horisontell nivå blivit begränsade i onödan. De blev begränsade av den alltför försiktiga bedömningen i hanteringen av den horisontella intressemotsättningen.s. 435

6.Prövningen om vad som är alltför försiktigt handlar om en inbyggd svårighet i hanteringen. Svårigheterna behöver hanteras genom att uppmärksamma riskerna med en alltför försiktig bedömning. Det handlar i exemplet om en psykologisk effekt där de värderingar som domarna i Europadomstolen visat sig ha beträffande en annorlunda regleringsmodell leder till en överdriven försiktighet hos rättstillämpare på horisontell nivå. Huruvida denna effekt är signifikant i allmänhet är en öppen fråga. Det är möjligt att risken är obetydlig. Jag bedömer inte den saken eftersom underlaget jag använt för att identifiera risken är begränsat.s. 436