1.3.1 Bakgrund Det aktuella målet nådde HD genom en klagan över domvilla med grund i ett påstående om att hovrätten i sitt avgörande dömt över icke åberopade omständigheter. Att döma över en icke åberopad omständighet utgör ett grovt rättegångsfel.s. 554
2.Tvisten rörde ett krav på betalning för utfört entreprenadarbete. Käranden var ett factoringbolag och svaranden ett byggbolag. I målet förekommer även en A.S., ägare till svarandebolaget. I målet var det ostridigt att käranden (factoringbolaget) hade förvärvat en faktura från en entreprenör som inte var part i målet. Det var även ostridigt att käranden vid förvärvet av fakturan underrättat A.S. om överlåtelsen. I tingsrätten gjorde käranden som enda grund för ett yrkande om betalning gällande att A.S., i sin roll som ställföreträdare för svarandebolaget, genom att underteckna en handling i samband med överlåtelsen av fakturan erkänt en ovillkorlig betalningsskyldighet för svarandebolaget. Käranden menade att handlingen skulle ses som ett skuldebrev gällande en helt ny betalningsförpliktelse (novation) eller som en överenskommelse mellan parterna om att svarandebolaget inte kunde åberopa några invändningar mot betalningsskyldigheten gällande det bakomliggande rättsförhållandet (entreprenaden). I tingsrättens dom noteras särskilt att käranden uttryckligen utformat sin talan på så sätt att om domstolen fann att svarandebolaget inte åtagit sig en betalningsskyldighet genom att underteckna handlingen, skulle käromålet ogillas.s. 554
3.Svarandebolaget invände mot grunden för käromålet dels genom ett påstående om att bolaget inte undertecknat handlingen (förnekande), dels genom ett påstående om att ett eventuellt undertecknande inte medfört att det uppkommit någon ovillkorlig betalningsskyldighet (rättsinvändning). Svarandebolaget invände även att det inte fanns någon betalningsskyldighet för den ursprungliga fakturan dels eftersom det var A.S., inte bolaget, som ingått ett avtal avseende den bakomliggande entreprenaden (anteciperat förnekande), dels eftersom det arbete som fakturan avsåg inte hade utförts (anteciperat motfaktum). Käranden (factoringbolaget) bestred invändningen att arbetet inte skulle vara utfört (förnekande) men gjorde inget ytterligare åberopande för egen del. Väl i hovrätten åberopade käranden att det arbete som låg till grund för den ursprungliga fakturan hade utförts.s. 555
4.Tingsrätten ogillade käromålet eftersom grunden för talan inte räckte för bifall; någon ovillkorlig betalningsförpliktelse för svarandebolaget ansågs inte ha uppkommit genom A.S. undertecknande av den aktuella handlingen. Hovrätten kom till samma slutsats avseende undertecknandet av handlingen (grunden för käromålet) men valde att gå vidare och pröva huruvida svarandebolaget hade ett betalningsansvar på den grunden att arbetena som den förvärvade fakturan avsåg var utförda. Hovrätten fann i denna del att svarandebolaget hade bevisbördan för att de arbeten som fakturan avsåg inte var utförda och då svarandebolaget inte uppfyllt denna börda biföll hovrätten käromålet. 3.2 Högsta domstolens bedömning HD tog i sin domvilloprövning utgångspunkt i 17 kap. 3 § RB och den s.k. dispositionsprincipen. Domstolen konstaterade att en dom i ett dispositivt tvistemål endast får grundas på omständigheter som har åberopats av part till stöd för dennes talan.s. 555
5.HD gjorde i sammanhanget en distinktion mellan svarandens olika invändningar. Medan förnekanden och rättsinvändningar riktar sig direkt mot kärandens grund, utgör motfakta omständigheter som medför att kärandens grund inte har den rättsliga betydelse som den annars skulle ha haft. Med stöd i denna distinktion konstaterade HD att ett åberopat motfaktum, till skillnad mot ett förnekande eller en rättsinvändning, ska prövas först sedan domstolen tagit ställning till om grunden för käromålet i sig själv räcker för ett bifall.s. 556
6.Vidare konstaterade HD att kärandens förnekande av svarandens påstående om att arbetena inte hade utförts, inte i sig kunde tolkas som att käranden till grund för sin talan åberopat omständigheter kopplade till svarandens betalningsansvar för den ursprungliga fakturan. HD konstaterade följaktligen att hovrätten omvandlat ett förnekande från käranden till ett åberopat rättsgrundande rättsfaktum. Detta hade enligt HD skett i strid med 17 kap. 3 §. Hovrätten hade med andra ord grundat domen på andra omständigheter (rättsfakta) än de som åberopats till stöd för käromålet. Eftersom ett sådant fel utgör ett grovt rättegångsfel slöt sig HD till att hovrättens dom skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till hovrätten för ny handläggning. 3.3 Kommentar Av HD:s beslut går det att utläsa två viktiga poänger. Den första är att det är av central betydelse att skilja mellan å ena sidan åberopanden av rättsfakta (inklusive motfakta) och å andra sidan invändningar mot av motparten åberopade rättsfakta (förnekanden och rättsinvändningar). För att domstolen ska ges möjlighet att beakta en omständighet såsom ett rättsfaktum inom ramen för sin sakprövning (jfr 17 kap. 3 § andra meningen RB) måste parten klart och otvetydigt ge uttryck för att omständigheten åberopas till grund för talan. Detta är inte minst av vikt för att motparten ska veta vilka påståenden om rättsfakta som denne försvarar sig mot. Ett förnekande som i och för sig kan tolkas som att en viss omständighet åberopas till stöd för en talan räcker således inte för att sakförhållandet ska kunna läggas till grund för domen. Parten måste genom en klar och otvetydig processhandling åberopa omständigheten såsom ett rättsfaktum till grund för sin egen talan.s. 556
7.Den andra poängen är att domstolen i sin sakprövning ska pröva grunden före eventuella påståenden om motfakta. Annorlunda uttryckt ska domstolen i sin sakprövning följa den successiva relevansens princip. Invändningar från svaranden som riktar sig direkt mot kärandens grund ska prövas tillsammans med grunden. Om svaranden exempelvis förnekar att det gått till på det sätt som käranden påstår blir det naturligt att pröva båda parternas inställning till samma sakförhållande i ett sammanhang. Samma sak gäller för en invändning om att händelsen inte har den rättsliga innebörden som käranden påstår (rättsinvändning). Om svaranden däremot åberopar en ny omständighet som visserligen påstås vara av omedelbar relevans för rättsföljden (rättsfaktum) — men som är relevant i det avseende att den ändrar den rättsliga betydelsen av kärandens grund (dvs. motfaktum) — ska ett sådant faktapåstående endast prövas för det fall grunden för käromålet räcker för bifall i sig självt. Skulle käranden ha förnekat eller gjort en rättsinvändning mot ett motfaktum prövas denna invändning tillsammans med motfaktumet, precis på samma sätt som sker avseende motsvarande invändning mot grunden för käromålet. Skulle det ha åberopats ett motfaktum mot ett motfaktum (motfaktum av andra graden) prövas detta påstående först sedan det klarlagts att motfaktumet av första graden i och för sig ändrar den rättsliga betydelsen av kärandens grund. Allt med utgångspunkt i omständigheternas successiva civilrättsliga relevans. Svårigheten blir att avgöra vilka påståenden om rättsfakta som ska hänföras till det som måste ligga i grunden för käromålet och vilka påståenden som ska behandlas som motfakta av olika grader.s. 556
8.I sammanhanget är det värt att notera att HD inte gör någon distinktion mellan olika typer av motfakta. Som konstaterats i avsnitt 2 ovan verkar Olivecrona, Ekelöf och Boman mena att motfakta som medför att käromålet ska ogillas oavsett hur det förhåller sig med grunden, kan prövas utan någon undersökning av om grunden för käromålet räcker för bifall i sig självt. Av HD:s uttalande att döma är dock turordningen mellan grund och motfakta undantagslös; ett motfaktum ska endast prövas efter att det konstaterats att grunden i och för sig räcker för bifall. Jag återkommer till distinktionen nedan.s. 557
9.Avslutningsvis är det värt att notera att HD:s uttalande endast tar sikte på turordningen mellan invändningar som riktar sig mot en och samma grund. Skulle käranden till stöd för sin talan åberopa två eller flera alternativa grunder finns det inget i HD:s uttalande som hindrar domstolen från att pröva andrahandgrunden före förstahandsgrunden, givet att bifall på respektive grund leder till samma domslut.s. 557
10.För att åskådliggöra innebörden av HD:s uttalande finns det anledning att studera några avgöranden från landets underrätter.s. 557