1.När beneficiebestämmelsen för bostadsrätter infördes i UL ansåg departementschefen att det var viktigt att den nya lagstiftningen inte baserades på hur bostadsmarknaden sett ut under 1900-talets första hälft utan istället utgick från den bostadsmarknad som rådde i början av 70talet. På samma sätt är det enligt min mening viktigt att praxis avseende 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB inte baseras på bostadsmarknadens utseende 1971, utan istället på idag rådande förhållanden på bostadsmarknaden. Utvecklingen under 1900-talets andra hälft innebar att bostadsbristen och trångboddheten byggdes bort. I samband med införandet av UB vittnade Advokatsamfundet om att en gäldenär som nyligen genomgått konkurs hade goda möjligheter att hitta en hyresrätt trots att vederbörande nyligen varit på obestånd. Om vi spolar tiden framåt och granskar 2019 års verklighet så är bostadsköerna för att få en hyresrätt på många håll långa, möjligheten att ta kreditupplysningar på presumtiva hyresgäster goda och bostadsförhållandena för de som får sin bostadsrätt utmätt och såld på exekutiv auktion i många fall osäkra.s. 920
2.Högsta domstolen avslutade NJA 2004 s. 373 I–II med att öppna för att ompröva sin praxis i det fall tillämpning av gränsvärdet om 300 000 kr inte längre skulle omfatta en stor andel situationer när bostadsrättsägarnas bostadssociala skäl övervägde borgenärernas intresse av att få betalt. Den bostadsbrist som föreligger i Sveriges kommuner, samt de svårigheter som många kommuner har att skaffa värdiga boenden för t.ex. barnfamiljer tyder enligt min mening på att det finns anledning att ompröva gränsvärdet. Det bör finnas fall, inte minst när barn är inblandade, när ett högre värde än 300 000 kr kan accepteras som skäligt.s. 921
3.Jag accepterar i huvudsak argumentet som förs fram i 2016 års betänkande om att ta bort bestämmelsen om utmätningsfrihet för bostadsrätter i 5 kap. 1 § första stycket 6 p. UB. I dagens läge har vi dock att förhålla oss till bestämmelsen eftersom den fortsatt är en del av svensk lagstiftning. Om bestämmelsen inte helt ska utgå ur lagstiftningen, är bostadsmarknadens utveckling ett argument för att det rådande gränsvärdet bör omprövas.s. 921