NJA 2018 s. 467 (”Slutbesiktningen och klagointresset”), Heuman, JT 2006–07 s. 611 ff. och NJA 2010 s. 448 p. 10 de tre sista raderna samt Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, Jure 2018, s. 35 ff.
Hänvisas från p. 7 (s. 535)
1.Sedan HD behandlat en rättsfråga i ett eller flera prejudikat kan domstolen förändra sin praxis. I det följande knyter sig intresset till HD:s möjligheter att modifiera sin praxis utan något pleniavgörande. HD kan förändra sin praxis genom att särskilja ett nytt fall från ett tidigare avgjort mål (distinguish the case). Vidare kan en antagen rättsgrundsats preciseras utan att den gjorda preciseringen kommer i konflikt med en tidigare antagen rättsgrundsats.s. 534
2.Ett referatfall kan innehålla många HD-uttalanden som saknar prejudikatverkan. Ett sådant uttalande kan upprepas i efterföljande prejudikat utan att det tilläggs prejudikatverkan. De facto kan uttalandet komma att följas av tingsrätterna och hovrätterna just därför att det upprepats några gånger av HD. När HD-uttalanden saknar prejudikatverkan har domstolen möjlighet att göra uttalanden som är oförenliga med de som gjorts tidigare. Det kan ske uttryckligen genom att HD förklarar att ett äldre uttalande inte ska vara normerande utan i stället en annan förklaring från HD:s sida. Praxis kan också modifieras utan att HD uttryckligen anger att det rör sig om en förändring.s. 534
3.HD kan förändra sin praxis genom att inta en motsatt uppfattning i förhållande till ett äldre generellt uttalande som saknar prejudikatverkan (lappkast). Praxisförändringen kan också på annat sätt framstå som klart oförenlig med det äldre uttalandet (praxisomläggning). Som exempel kan nämnas att en generell rättssats kan göras till ett undantag och ett undantag kan göras till en generell huvudregel. HD kan också modifiera sin praxis på ett mera begränsat sätt, t.ex. genom ett tillägg (praxisomsvängning). Det går inte någon skarp skiljelinje mellan dessa båda typer av förändringar och de båda begreppen har en något vag innebörd. Likväl finns det anledning att skilja mellan olika typer av praxisförändringar. Skälet till det är att graden av oförenlighet mellan det äldre generella uttalandet och HD:s nya praxis kan variera och att det kan krävas starkare sakskäl (tyngre argument) för en omläggning av praxis än för en omsvängning.s. 534
4.Det är viktigt att skälen för en praxisförändring redovisas. Många gånger kommer praxisomsvängningar inte till explicit uttryck. Det kan ske en långsam förändring i ett flertal fall under en längre tid och HD kan ”glida in” i en ny rättsuppfattning. När HD gör en omläggning av sin praxis framgår det ofta tydligt. Någon gång kan det emellertid döljas genom att HD inte återger äldre uttalanden. Det är tänkbart att ett äldre fall nämns utan att HD återger just det uttalande som framstår som oförenligt med den nya praxis HD ställt sig bakom.s. 535
5.Uttalanden som saknar prejudikatverkan kan de facto vara mer eller mindre övertygande. Denna övertygelsegrad kan påverka domstolarnas benägenhet att respektera ett HD-uttalande. Av detta skäl kan HD vara mer obenägen att lägga om sin praxis än att glida i en något förändrad praxis.s. 535
6.En förutsättning för förändringar i praxis är i regel att det äldre HDuttalandet inte har prejudikatverkan. Det är många gånger svårt att avgöra vilka generella uttalanden som har prejudikatverkan. Rättssatsens generella form utgör inte ett belägg för att den har prejudikatverkan. HD-uttalanden som ligger vid sidan av rättsfallrubriken saknar många gånger prejudikatverkan. Detta gäller även i fall då domstolarna under lång tid rättat sig efter ett sådant uttalande, t.ex. därför att det varit välmotiverat och uttryckts som en generell rättsuppfattning.s. 535
7.Ett referatfall har enligt HD inte prejudikatverkan avseende en fråga som inte aktualiserades eller annars beaktades. Det innebär att en rättsgrundsats med avsedd prejudikatverkan kan ändras om HD förbisett någon viktig rättslig aspekt. Sådana fall är sällsynta.s. 535