Jfr NJA 2005 s. 26.
Hänvisas från p. 5 (s. 91), p. 18 (s. 96)
1.Medan förvaltaren självständigt beslutar i frågor som rör förvaltningen är det normalt domstolen som beslutar i frågor som rör den processuella handläggningen av konkursärendet, så också i arvodesfrågan (14 kap. 4 § KL). Förvaltarens roll i arvodesfrågan är att framställa ett yrkande och att styrka sitt anspråk. Vederbörande har således bevisbördan för att det begärda arvodet är skäligt.s. 90
2.Inom ramen för arvodesprövningen har förvaltaren ålagts att till domstolen inge obligatoriska uppgifter i form av en arbetsredogörelse och en specificerad arvodesräkning (14 kap. 6 § KL). I arbetsredogörelsen ska förvaltaren presentera det arbete som uppdraget har medfört medan den specificerade räkningen ska utvisa det begärda beloppets fördelning på de olika förvaltningsåtgärderna. Det är upp till domstolen att pröva huruvida den lämnade redovisningen är tillräcklig för att det begärda arvodet ska anses vara skäligt. Är redovisningen otillräcklig kan förvaltaren naturligtvis vara i behov av att lämna ytterligare underlag till styrkande av det begärda arvodets skälighet. En indikation på om den lämnade redovisningen är tillräcklig är tillsynsmyndighetens yttrande i arvodesfrågan.s. 91
3.Vid utförandet av sitt uppdrag är förvaltaren också föremål för granskning av Kronofogdemyndighetens konkurstillsyn, som är tillsynsmyndighet i konkurser. Konkurstillsynen ska övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med KL och andra författningar (7 kap. 27 § KL). Inom ramen för sitt uppdrag ska konkurstillsynen bl.a. yttra sig i arvodesfrågan (14 kap. 8 och 10 §§ KL). Vidare har myndigheten rätt att överklaga domstolens beslut i nämnda avseende (16 kap. 8 § KL).s. 91
4.Även om konkurstillsynen i sin granskande funktion lätt kan uppfattas som motpart till förvaltaren i arvodesfrågan är myndigheten inte detta. Bortsett från talan om skadestånd, som anhängiggörs vid sidan av konkursförfarandet, intar myndigheten normalt inte partsställning i konkursen. Arvodesfrågan innebär således inte ett kontradiktoriskt förfarande mellan förvaltaren och konkurstillsynen — vilket det emellanåt betraktas som i praktiken.s. 91
5.Det bör i sammanhanget understrykas att det inte åligger konkurstillsynen att styrka att det begärda arvodet är oskäligt. En sådan ordning skulle strida mot den processuella utformningen av KL. Myndigheten kan istället beskrivas som en utredningsfunktion för domstolen. Det är först vid ett överklagande till hovrätten som konkurstillsynen inträder som part. Slutligen kan det noteras att borgenärerna och gäldenären har rätt att yttra sig över arvodesframställningen i utdelningskonkurser, även om det sällan sker i praktiken.s. 91