1.Europadomstolen gjorde en åtskillnad mellan opartiskhet i subjektiv mening å ena sidan och i objektiv mening å den andra för mer än 30 år sedan, en distinktion som vunnit insteg i svensk rätt, bl.a. i ett motivuttalande tio år senare. Eftersom opartiskhet i subjektiv mening i stort sett aldrig kan visas, är det kravet på opartiskhet i objektiv mening som står i centrum för jävsbedömningen. Detta krav har getts en strikt innebörd av Europadomstolen: det måste föreligga ”[…] sufficient guarantees to exclude any objectively justified or legitimate doubts as to the impartiality.” Domstolen har sedan mer än 40 år tillbaka betonat att art. 6 inte får ges en snäv tolkning, eftersom rättssäkerheten ska ha en framträdande plats i ett demokratiskt samhälle. NJA 2010 s. 274 får anses ge uttryck åt ett sådant synsätt. Av de här behandlade avgörandena står Gotlandsmålet och Malmömålet 2 fram; de ger jävsbestämmelserna en klart extensiv tolkning.s. 453
2.HD har stegvis tillägnat sig Europadomstolens synsätt och begreppsbildning. Ett exempel är att generalklausulen (RB 4:13 p. 10) talar om ”opartiskhet i målet”, dvs. tar sikte på domarens agerande och omständigheter i det särskilda målet, men i NJA 2010 s. 274 (p. 4) fann HD stöd i art. 6.1 för att tolka generalklausulen så att den omfattade även oberoende. Också förhållanden som rör domarens tjänsteutövning i allmänhet anses numera relevanta.s. 454
3.Mot den här bakgrunden framstår det som något bakvänt när svenska domstolar först redovisar HD:s syn på opartiskhet och oberoende m.m. för att sedan notera att ”[e]tt likartat synsätt återfinns i Europadomstolens praxis […]”, såsom sker i Södertäljemålet och Malmömålet 1.s. 454
4.I Gotlandsmålet kommenterar hovrätten sambandet mellan art. 6 och rättegångsbalkens jävsbestämmelser genom att åberopa det uttalande av departementschefen som återges i not 16. Detta uttalande gjordes emellertid innan Europakonventionen blev svensk lag och är numera återhållet i överkant. Hovrätten kunde gott — i anslutning till NJA 2010 s. 274 — ha framhållit att tillämpningen av rättegångsbalkens jävsregler fullt ut ska motsvara Europadomstolens krav och att jäv föreligger under de omständigheter som nämns i departementschefens uttalande.s. 454
5.Svea hovrätts beslut har satts i fråga i den allmänna debatten som en följd av de mycket stora kostnader och andra olägenheter som besluten orsakat. Det är emellertid välgörande att hovrätten inte sneglat åt dessa konsekvenser. Detsamma kan sägas om besluten i Malmömålen 2 och 4. De syften som bär upp art. 6.1 ger inget utrymme åt processekonomiska överväganden av det slaget.s. 454
6.De brottmål som här kommenteras rör grov brottslighet. Det förhållandet att stränga påföljder är aktuella skulle kunna tillmätas betydelse i så måtto att kravet på oväld skulle ställas särskilt högt. Domstolarna har dock inte gett uttryck åt en sådan uppfattning, något som stämmer överens med det ovan nämnda avgörandet Belilos. Denna dom avsåg en nämnd som var behörig att besluta bara i fråga om ordningsförseelser, men Europadomstolen gjorde likväl en strikt bedömning.s. 455