1.HD har emellertid, som inledningsvis angavs, i andra fall avgjort frågan om ett skiljeavtal utgör rättegångshinder efter principer vilka är svåra att förena med de som kommit till användning i Petrobartfallet och Concorpfallet. 4.1 Täktfallet HD har i NJA 2007 s. 475 (”Täktfallet”) läst en skiljeklausul i ett nyttjanderättsavtal med innehållet att ”[e]ventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom” på så sätt att parterna avsett att alla tvister som har anknytning till nyttjanderättsavtalet ska avgöras av skiljemän. Beträffande en av käranden i tredje hand framställd icke kontraktsrättslig skadeståndgrund om vållande på grund av brott, hade föredraganden i sitt betänkande angett att svarandens invändning i någon mån stödde sig på nyttjanderättsavtalet. Därför torde tolkning av avtalet komma i fråga. Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att tredjehandgrunden hade ett sådant samband med nyttjanderättsavtalet att skiljeklausulen i detta omfattade även tredjehandsgrunden. HD följde dock inte motiveringen i betänkandet. HD konstaterade i stället att även om käranden påstått att ersättningsanspråket inte grundade sig på avtalet utan avsåg ett anspråk grundat på vållande genom brott hade de faktiska omständigheter som åberopades direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med anledning av detta och att kärandens övriga grunder skulle prövas av skiljemän, borde även den tredje grunden anses omfattad av skiljeklausul. 4.2 Hamnfallet I NJA 2008 s. 120 (”Hamnfallet”) hade käranden, en färjeoperatör, utformat sin talan utan att åberopa ett avtal, vari intagits skiljeklausul. Käranden åberopade att svarandens — ett kommunalt hamnbolag — totala uttag av avgifter från käranden stred mot den kommunala självkostnadsprincipen och hävdade att överuttaget skulle återbetalas. Hamnbolaget menade att vissa avgifter som hänförde sig till investeringar i hamnen för att möjliggöra trafik reglerades av ett mellan parterna upprättat investeringsavtal med skiljeklausul. Allmän domstol saknade därför behörighet att pröva kärandens talan i den delen. HD fann att kärandens yrkande hade så stark anknytning till avtalet att talan i den delen måste anses vara omfattad av skiljeklausulen. Det kan nämnas att HD i förevarande fall, inte som i Täktfallet, angav det som en förutsättning att bedömningen föranledde att tvisterna kunde lösas i samma fora. Tvärtom innebar HD:s bedömning i Hamnfallet att tvisten delades upp på domstol och skiljenämnd. HD hänvisade i sammanhanget till NJA 1982 s. 738. 4.3 Några iakttagelser rörande Täktfallet och Hamnfallet m.m. I Täktfallet och Hamnfallet har HD inte uttryckligen hänvisat till svarandens inställning när den angett skälen för att anse kärandens talan omfattad av skiljeklausul. Granskningen ovan visar dock att frågan om skiljeklausul var tillämplig i sammanhanget inte enbart bedömts mot bakgrund av de rättsfakta som åberopats av käranden, utan att HD måste ha tagit hänsyn till svarandens invändningar om att kärandens anspråk berördes av innehållet i de huvudavtal i vilka skiljeavtal intagits.s. 742
2.Ovanstående praxis och den rättsvetenskapliga diskussionen rörande påståendedoktrinen och anknytningsdoktrinen som förts med anledning av rättsfallen (som enbart redovisats till en del i denna artikel), visar att praxis inte skapat en klar bild av hur behörighetsprövningen bör gå till. Den visar också att det bland framträdande svenska experter på området inte finns en samsyn med avseende på behörighetsprövningen i gällande svensk rätt.s. 743
3.Man får utgå från att HD inte ansett att de rättsprinciper som kommit till uttryck i avgörandena strider mot varandra eftersom inget av rättsfallen avgjorts av HD i dess helhet (jfr 3 kap. 6 § RB). Det får därför antas att de olika sätten att avgöra behörighetsfrågan som kommit till uttryck i avgörandena ovan kan tillämpas parallellt. När den ena principen ska användas framför den andra är emellertid oklart. De båda principerna kan uppenbarligen leda till olika resultat. Det är naturligtvis av många skäl ett otillfredsställande förhållande att svensk skiljedomsrätt på en så avgörande punkt saknar pregnans.s. 744