1.52. Against this background, the Court considers that the case-law established over the last seven years by the Supreme Court, together with the Chancellor of Justice’s more recent practice, must be regarded as sufficiently certain to find that there now exists an accessible and effective remedy in Sweden that is capable of affording redress in respect of alleged violations of the Convention. Potential applicants may therefore be expected to lodge a domestic claim to seek compensation for alleged breaches of the Convention before applying to the Court.s. 344
2.Europadomstolen, dom den 12 april 2012 i målet Eriksson mot Sveriges. 345
3.(Application no. 60437/08) Den 1 januari 2011 trädde omfattande ändringar av regeringsformen (RF) i kraft. Ändringarna innebar bl.a. att det s.k. uppenbarhetsrekvisitet i bestämmelserna om lagprövning i RF 11:14 (numera 11:14 och 12:10) togs bort. Bestämmelsen i 2:23 om förbudet mot att meddela lag eller annan föreskrift i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) justerades också språkligt och flyttades till 2:19. Formellt sett innebar ändringarna inte någon förändring av Europakonventionens ställning i svensk rätt och frågan om konventionens ställning berördes inte heller närmare i den bakomliggande propositionen (prop. 2009/10:80). En följd av ändringarna är emellertid att det krav på att felet är uppenbart för att en domstol (eller annat offentligt organ) ska få åsidosätta en konventionsstridig föreskrift som beslutats av riksdagen eller regeringen har tagits bort.s. 345
4.I beredningsunderlaget till propositionen ägnades däremot Europakonventionen och dess ställning i svensk rätt mer uppmärksamhet. Jag tänker då i första hand på den av Grundlagsutredningen publicerade expertgruppsrapporten (SOU 2007:85) Olika former av normkontroll, vars redogörelse för det svenska normkontrollsystemet också innehåller en förhållandevis fyllig redovisning för hur konflikter mellan konventionen och rent svenska normer behandlats. Flera av artiklarna i det temanummer om rapporten som SvJT publicerade samma år handlade också om eller berörde konventionens betydelse ur ett normkontrollperspektiv. Till en del kan också den bok som Karin Åhman gav ut hösten 2011 uppfattas som en uppföljning till dessa texter. Bokens titel är Normprövning — Domstols kontroll av svensk lags förenlighet med regeringsformen och europarätten 2000–2011 och i boken lämnas inte endast en fyllig redovisning av bl.a. hur domstolar hanterat Europakonventionen under den angivna tidsperioden utan också av tidigare motsvarande redovisningar och diskussioner kring konventionen och dess betydelse.s. 345
5.Ytterligare ett viktigt dokument från senare tid när det gäller konventionen och dess ställning i svensk rätt är betänkandet (SOU 2010:87) Skadestånd och Europakonventionen som inte endast innehåller förslag till lagreglering av rätten till ersättning vid överträdelser av konventionsrättigheter utan också viktiga analyser av olika problem när det gäller tillämpningen av konventionens bestämmelser på nationell nivå.s. 345
6.Under det senaste året har det också kommit ett antal avgöranden från Europadomstolen där svenska domstolars hantering av konventionen blivit föremål för prövning. Målen har gällt beslut om att hinder enligt konventionen mot utlämning till Rwanda inte förelåg (domstolens dom den 27 oktober 2011 i målet Ahorugeze mot Sverige, no. 37075/09), domar för hets mot folkgrupp för spridning av flygblad med uttalanden om homosexuella (domstolens dom den 9 februari 2012 i målet Vejdeland och andra mot Sverige, no. 1813/07) och frikännande för smygfilmning av duschande flicka (domstolens dom den 21 juni 2012 i målet E. S. mot Sverige, no. 5786/08). Därtill kommer en rad avgöranden i vilka HD:s (och Justitiekanslerns) praxis när det gäller ersättning för konventionsöverträdelser bedömts av Europadomstolen.s. 346
7.Vad som också bör nämnas är den ”krissituation” som Europadomstolen för närvarande befinner sig i ”till följd av den mycket höga ökande målbalansen, ifrågasättandet av dess praxis och minskad vilja/förmåga hos en del stater till implementering av domstolens domar”. Det skulle vara lockande att här ta upp och diskutera denna utveckling och dess betydelse för domstolarnas hantering av Europakonventionen. En viktig sådan fråga är hur man bör se på förhållandet mellan hanteringen av konventionen och lagprövningsproblematiken. Personligen tror jag, som delvis torde framgå av den följande framställningen, att det från lagprövningsområdet hämtade ”konfliktperspektivet” i alltför hög grad präglat synen på konventionens betydelse för rättstillämpningen. Om jag skulle driva någon ”tes” är den närmast att förhållandet mellan konventionens bestämmelser och annan lagstiftning snarare ska ses som ett system med en rad olika slags förbindelser än som begränsat till alternativen ”harmoni” och ”strid” som regeringsformens bestämmelse om lagprövning inbjuder till. På motsvarande sätt skulle det vara intressant att diskutera Europadomstolens ”liturgiska” praxis och då inte minst hur domstolen hanterar figurer som ”living instrument”, ”margin of appreciation” och ”subsidiarity” och den praxisens betydelse för de nationella domstolarnas tillämpning av konventionen. En sådan diskussion skulle dock i bägge fallen kräva ett sådant utrymme att det varit nödvändigt att lämna det åt sidan. Den uppmärksamme lyssnaren (eller läsaren) torde dock av den följande texten kunna dra vissa slutsatser angående mina uppfattningar i dessa frågor.s. 346