1.hälerier. Den tilltalade, M, hade från årsskiftet 1978–79 till oktobernovember 1982 begått sådana brott. Han hade tagit emot och sålt eller förmedlat försäljning av stöldgods och dessutom vid sex tillfällen själv deltagit i stölder. De flesta av brotten hade begåtts från hösten 1979 till hösten 1980. Det var en systematisk brottslig verksamhet som avsåg ett betydande sammanlagt värde, vilket enligt Högsta domstolen gjorde att stölderna och hälerierna under denna tid skulle bedömas som grova brott. Efter hösten 1980 hade M:s verksamhet fortsatt i mindre omfattning under 1981 och 1982, och eftersom verksamheten just ”tett sig som en fortsättning, låt vara i mindre skala, av den tidigare verksamheten” borde även de brotten bedömas som grova. I fråga om två hälerier före perioden med systematisk verksamhet, alltså före hösten 1979, ansåg Högsta domstolen att de begåtts avsevärd tid före de övriga och att de därmed inte var att anse som led i den systematiska verksamheten. De skulle därför inte bedömas som grova brott. Detta ledde till att det ena brottet var preskriberat. Bedömningen visar i denna del att domstolen bör vara försiktig med att på ett tidigt stadium i händelseförloppet lägga den tilltalade till last att gärningarna skett systematiskt.s. 507
2.I SOU 1986:14 föreslog Fängelsestraffkommittén att snatteri, bedrägligt beteende och undandräkt skulle bli rena bötesbrott och att fängelsestraffet i straffskalan skulle tas bort. Ett problem med detta skulle bli just situationen då en serie snatterier skulle bedömas vid samma tillfälle. Kommittén kritiserade den praxis som innebar att alla snatterier i en serie bedömdes som stölder (jfr NJA 1984 s. 889), men avfärdade också en tanke på att bedöma flera snatterier som en stöld. I stället föreslogs att varje snatteri i en serie skulle bedömas som ett snatteri, att straffskalan för snatteri enbart skulle innehålla böter, och att en särskild bestämmelse skulle tas in i brottsbalkens böteskapitel om att högst tre månaders fängelse kunde komma i fråga som samlat straff för ett flertal bötesbrott, om det fanns synnerliga skäl för detta med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband. Förslaget ledde inte till lagstiftning.s. 507