1.I samband med en lagreglering av ideella skador som kan uppstå till följd av att EKMR har åsidosatts är det logiskt och naturligt att även tillskapa en särskild regel för bestämmande av skadeståndets storlek (bet. s. 400 f.). Skadeståndslagen i dess nuvarande utformning saknar också särskilda regler om beräkning av skadestånd för sådana ideella skador. Denna del av utredningsarbetet kan sägas ha varit relativt okomplicerad. Skälet är att utredningen har bedömt att principerna för kränkningsersättning i flera avseenden bör kunna tillämpas även vid överträdelser av EKMR (se även NJA 2007 s. 584).s. 198
2.Utredningen har velat undvika att föreslå en bestämmelse som inte har någon närmare koppling till de regler som gäller för liknande typer av skador. Genom att den nya regeln placeras i nära anslutning till reglerna om kränkningsersättning markeras samhörigheten med denna regel (enligt förslaget införs regeln som ett nytt tredje stycke i 5 kap. 6 § SkL). Det betyder att skadeståndsnivåerna i första hand bedöms utifrån vad som gäller vid utdömande av ersättning för liknande skador i svensk rätt, vilket är en fördel.s. 198
3.I likhet med vad som gäller vid utdömande av ersättning för kränkning på grund av brott ska ersättningen bestämmas efter skälighet. Vidare ska hänsyn tas till ”överträdelsens art” och ”omständigheterna i övrigt”. Även dessa uttryck återfinns — fast i någon annan utformning — i bestämmelsen om kränkningsersättning. Med ”överträdelsens art” menas i korthet att beloppet bestäms i förhållande till vilken rättighet som avses och hur pass ingripande överträdelsen har varit i den konventionsskyddade rättigheten (bet. s. 407 f.). När det gäller ”omständigheterna i övrigt” är det ofrånkomligt att ersättningen har vissa inslag av subjektiva moment. Avgörande bör dock vara hur kränkningen typiskt sett upplevs av en person i den skadelidandes situation. Den omständigheten att andra rättsmedel funnits tillgängliga bör också tillmätas betydelse.s. 198
4.Europadomstolens praxis om skälig gottgörelse i artikel 41 utgör ytterligare en ”omständighet” som bör beaktas vid bedömningen, framför allt när det gäller liknande mål mot Sverige. Även om beloppen bör ligga i nivå med kränkningsersättningen, får ersättningen inte avvika alltför mycket från Europadomstolens praxis. Risken är annars att det nya rättsmedlet underkänns av Strasbourgdomstolen på grund av att det inte är tillräckligt effektivt. Här finns ett relativt stort utrymme för domstolarna att göra de avvägningar som krävs (bet. s. 411 f. och, såvitt avser långsam handläggning, s. 419 f.).s. 199
5.Slutligen kan noteras att jämkningsreglerna i 6 kap. 1 § SkL inte blir direkt tillämpliga på ”annan skada” (bet. s. 423 f.). Utredningen har inte funnit behov av att föreslå någon särskild jämkningsregel för de ideella skador som berörts här. Aspekter som hänger samman med den skadelidandes agerande kan i stället beaktas genom tillämpning av allmänna principer om den skadelidandes medverkan, men framför allt principen om den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada.s. 199