1.Att en talan avvisas är en markering om att det inte föreligger skäl att pröva den anhängiggjorda tvisten i sak. I perioden före nu gällande rättegångsbalk, gjordes inte alltid en skarp åtskillnad mellan avvisning och ogillande. Utrymmet att helt avvisa en talan med stöd av gällande processregler är begränsat och möjligheten bör begagnas i första hand om handlingarna är så ofullständiga att målet inte kan avgöras. Med tanke på hur tvärsäkert jurister hävdar att en talan som grundar sig i osedliga avtal kan avvisas, kan det tyckas märkligt att det inte finns någon uttrycklig regel om detta i rättegångsbalken. Regeln kan i någon mening säga vara mer traditionell än legal.s. 1025
2.Stödet för att avvisa en talan på grund av att den stödjer sig på osedliga förhållanden får sökas i allmänna processuella regler och närmast till hands ligger reglerna i 13 kap. RB om talerätt. Talerätten enligt svensk rätt är generellt mycket vid, men ramarna för institutet är vaga. Med talerätt avses behörigheten att vara part i en rättegång rörande frågan om ett käromål skall bifallas eller ogillas. Föreligger ingen talerätt, skall talan avvisas med stöd av 34 kap. 1 § RB.s. 1025
3.Utifrån den ena utvecklingslinjen för pactum turpe, nämligen att överenskommelser av detta slag saknar taleform, så är en avvisning lätt att förklara. I moderna termer skulle man alltså säga att käranden eller svaranden inte är behörig att vara part i ett mål där frågan är huruvida det på osedliga förhållanden grundade kravet skall bifallas eller inte. Men vad gör då att den materiella frågan att kravet har sin grund i osedliga förhållanden har den verkan att det ur processuell synvinkel saknas talerätt? Det saknas helt enkelt ett led i denna slutledning.s. 1025
4.Förklaringen tycks ligga i synen på vad som är ett rättsligt skyddat intresse. Formuleringar som ofta framförs när pactum turpe kommer på tal — som att sådana överenskommelser inte förtjänar rättsordningens stöd eller att domstolarna inte skall medverka till att upprätthålla det osedliga — visar tydligt på att inte alla krav är skyddsvärda. Det är emellertid svårt att riktigt få fatt på vad som menas med rättsligt skyddat intresse. Resonemanget om att talan bör avvisa på grund av brist på skyddsvärt intresse tycks gå i cirkel, där argumentet för att det saknas rättsligt skyddat intresse förefaller bygga på att rättegången i dessa fall inte skulle vara tillåten. Accepterar man nu ändå denna vaga grund, så skall domstolen själv beakta om det föreligger skäl att inte ta upp målet. Föreligger inget processintresse, oavsett hur detta nu exakt definieras, utgör detta processhinder och målet skall avvisas ex officios. 1025
5.Möjligheten att avvisa talan på grund av att anspråket har sin grund i osedliga förhållanden kan möjligen också grundas på reglerna i 42 kap. RB. Enligt dessa regler kan en talan avvisas om stämningsansökan är alltför ofullständig. Helt träffande är kanske inte detta stöd och de frågor som nämns i anslutning till reglerna om utfärdande av stämning är ofta av ett annat slag.s. 1026
6.Parallellt med rättegångsbalkens regler har det rättighetssystem som kommer till uttryck i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) fått allt större betydelse för frågan om någon kan få en tvist prövad i nationell domstol. Konventionen gäller sedan 1995 som lag i Sverige och enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får inte lag eller föreskrift meddelas i strid med EKMR. I flera fall från Högsta domstolen har den rätt som stadgas i EKMR att få sin rätt prövad berörts, men utan att frågan om rätt att avvisa osedliga avtal helt avgjorts. Den fråga som bör ställas är om det är förenligt med regeln i artikel 6 EKMR att avvisa en talan på grund av att kravet skulle grunda sig i osedliga förhållanden. Enligt artikeln har envar rätt att få bistånd av domstol för att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inom skälig tid. Enligt den praxis som utvecklats av Europadomstolen i anslutning till artikel 6 EKMR, har nationella domstolar skyldighet att ta upp en anhängiggjord talan om tvisten är reell och seriös (genuine and serious). Tröskeln för att anse en talan vara reell och seriös har gjorts låg för att skydda den enskildes rättsliga position.s. 1026
7.Syftet med att inskränka rätten till prövning till reella tvister, är att domstolen inte skall vara tvungen att ta upp rent hypotetiska fall. Föreligger ingen konkret tvist eller fara för att någons rätt till egendom eller möjlighet att kräva in fordringar går om intet, kan talan alltså avvisas. Ett kriterium som också tycks återkomma i Europadomstolens praxis är att den rättighet som talan grundar sig på skall vara erkänd enligt nationell rätt. Frågan är om den omständigheten att domstolarna vill avvisa krav som grundar sig i osedliga förhållanden också innebär att kravet inte alls existerar i materiell mening. Begreppet civil rättighet har visserligen i vissa fall ansetts vara självständigt från nationell rätt, men domstolen har också uttalat att den inte får skapa nya materiella rättigheter genom att tolka artikel 6. Det föreligger inga konkreta avgöranden om rätten till prövning av krav som har sin grund i osedliga förhållanden från Europadomstolen. I den meningen får därför frågan anses vara öppen. Rent allmänt sett, förefaller det mig dock svårsmält, att Europadomstolen skulle kunna tvinga nationella domstolar att bedöma uppenbart osedliga avtal med hänvisning till att rättighetstypen, exempelvis äganderätt eller fordringsrätt, i och för sig vore erkänd i den aktuella rättsordningen. Europakonventionens regler bör alltså enligt min mening inte kunna utgöra grund för att sätta den traditionella regeln om avvisning av krav som grundar sig i osedliga förhållanden ur spel.s. 1027