1.I NJA 2007 s. 475 hade A enligt ett avtal rätt att ta ut grus, sten och andra väghållningsämnen från ett angivet markområde som tillhörde B. Avtalet innehöll bl.a. följande föreskrift: ”Eventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom.”s. 715
2.A väckte talan i allmän domstol och yrkade skadestånd med visst angivet belopp. A åberopade i första hand att parterna fortfarande befann sig i ett avtalsförhållande och att B genom att bryta mot sin lojalitetsplikt mot A, hade ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot denne. I andra hand gjorde A gällande att det förelåg ett avtalsliknande förhållande som medförde skadeståndsskyldighet. Som en tredje grund åberopade A att den representant för B som hade ansökt om täkttillstånd hade gjort sig skyldig till oredligt förfarande och att B i egenskap av arbetsgivare var skadeståndskyldig. Det rörde sig således om två kontraktsrättsliga grunder och en utomobligatorisk grund (principalansvar för arbetstagarens brottsliga handlande).s. 715
3.B yrkade att domstolen skulle avvisa käromålet, eftersom parterna hade avtalat att tvister skulle avgöras av skiljenämnd. Samtliga instanser fann att skiljeklausulen utgjorde rättegångshinder för kärandens talan i sin helhet.s. 715
4.HD meddelade prövningstillstånd enbart i fråga om skiljeklausulen omfattade den utomobligatoriska grunden för käromålet. HD fann att så var fallet och motiveringen lyder i sin helhet: ”Skiljeklausulen kan läsas så att alla tvister som har anknytning till nyttjanderättsavtalet skall avgöras av skiljemän. Även om [käranden] påstått att ersättningsanspråket inte grundar sig på avtalet utan avser ett anspråk grundat på vållande genom brott, har de faktiska omständigheter som åberopats direkt anknytning till nyttjanderättsavtalet. Med hänsyn härtill och då de två övriga grunderna enligt lagakraftvunnet beslut skall prövas av skiljemän bör även den tredje grunden anses omfattad av skiljeklausulen.” I NJA 2008 s. 120 hade ett kommunalt hamnbolag slutit ett investeringsavtal med en färjeoperatör. Investeringsavtalet reglerade bl.a. hamnavgifter som färjeoperatören hade att erlägga. I avtalet fanns en skiljeklausul med följande lydelse: "Ev. tvist skall avgöras i Skiljedomstol enligt svensk lag."s. 715
5.Käranden (färjeoperatören) yrkade — utan att åberopa investeringsavtalet — nedsättning och återbetalning av avgifter som erlagts enligt investeringsavtalet, bl.a. på grund av missbruk av dominerande ställning och brott mot den kommunala självkostnadsprincipen. Svaranden (hamnbolaget) invände mot domstolens behörighet med hänvisning till skiljeavtalet.s. 716
6.HD ansåg att yrkandet hade så stark anknytning till investeringsavtalet att talan i den delen måste anses omfattad av skiljeklausulen. Motiveringen lyder: ”[Kärandens] talan i målet går ut på att beloppet av de sammanlagda hamnavgifter som [svaranden] tog ut under år 200l skall sättas ned. Till den del den yrkade nedsättningen avser avgifter som regleras i investeringsavtalet har yrkandet så stark anknytning till avtalet att talan i den delen måste anses vara omfattad av skiljeklausulen.” Därefter klargjorde HD — med hänvisning till NJA 1982 s. 738 — att det faktum att käranden utformat sin talan så att investeringsavtalet inte åberopades som grund inte medförde att käranden mot svarandens bestridande kunde komma ifrån sitt åtagande om skiljeförfarande när det gällde en tvist som rörde avgifterna som reglerades i investeringsavtalet. Talan skulle därför, som hovrätten funnit, avvisas till den del den avsåg återbetalning av vad käranden betalat till följd av investeringsavtalet.s. 716