1.6.1 Rätten bör uppmärksamma en tilltalads psykiska status Det är även av största vikt att också domstolen uppmärksammar en tilltalads psykiska förutsättningar och status när denna prövar ett erkännandes bevisvärde. Att uppmärksamma den tilltalades psykiska egenskaper och status måste anses utgöra ett viktigt moment vid bestämmandet av erkännandets sanningshalt. Om ett erkännande har avgivits av en person som vid tidpunkten för erkännandet led av klaustrofobi eller drog- eller alkoholabstinens borde detta, enligt ovan förda resonemang, kunna minska ett erkännandes bevisvärde. I enlighet härmed anser jag att tingsrätten, i fallet RH 1994:97, borde ha uppmärksammat att Maria H var beroende av droger. Tingsrätten menade att återtagandet av erkännandet var en uppenbar efterhandskonstruktion eftersom Maria H var van vid att vara i kontakt med polis och rättsliga myndigheter och därför omöjligen kunde tro att hon skulle släppas fri om hon erkände. I anslutning till detta uttalande av tingsrätten vill jag uppmärksamma att Gudjonsson har framhållit att det inte är ovanligt att narkomaner avger helt irrationella erkännanden. Paralleller kan dras till fallet Mr D. I fallet hade Mr D:s falska erkännande bland annat sin grund i drogabstinens. Gudjonsson framhöll i sin analys av fallet att Mr D under förhören endast kunde tänka på hur han skulle kunna ta sig därifrån och skaffa heroin. Heroinabstinensen medförde att Mr D inte tänkte igenom de långsiktiga konsekvenserna av sitt erkännande.s. 29
2.Vidare finns det enligt min mening, i fallet NJA 1994 s 310, anledning att uppmärksamma att Antonios psykiska störning kanske inte enbart var av intresse för påföljdsbestämningen utan även för prövningen av erkännandets sanningshalt. I tingsrättens dom behandlas Antonios psykiska störning endast uttryckligen i förhållande till valet av påföljd. Härvid framgick det att den psykiska störningen inte bedömdes som allvarlig varför påföljden kunde bestämmas till fängelse. Jag är av åsikten att det kunde ha varit av värde om tingsrätten hade utvecklat om den psykiska störningen kunde ha haft några implikationer på bevisvärderingen av erkännandet. Den psykiska störningen innebar kanske att Antonio var ovanligt suggestibel, undergiven eller hade svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. 6.2 Alternativa förklaringar till kunskaper om brottet Som ovan nämnts kan ett erkännande tillsammans med den tilltalades kunskaper om brottet utgöra tillräcklig bevisning för en fällande dom i mål om allvarligare brottslighet. Detta är inte helt invändningsfritt. Det kan nämligen finnas andra orsaker till att den tilltalade har kunskaper om det åtalade brottet än att han eller hon är gärningsman. I fallet Mr D kunde exempelvis Mr D vid det senare förhöret avge ett mer detaljerat erkännande eftersom han kunde utläsa omständigheter kring brottet utifrån förhörsledarens beteende och uttryckssätt. Av fallet framgår det att det förutom den misstänktes erkännande och kunskaper om brottet är viktigt att ha information om förhörsledarens agerande för att rätten skall kunna fatta ett materiellt riktigt avgörande. Förhörsledarens implicita och explicita uttryckssätt och agerande är i enlighet härmed ett viktigt hjälpfaktum vid bevisvärderingen av erkännandet.s. 29
3.Också Fredrik Forssman har i sitt arbete ”Prövning av erkännanden” framhållit att försiktighet är påkallad när domstolen grundar en fällande dom uteslutande på den tilltalades erkännande och kunskaper om brottet. Han betonar att det kan finnas andra orsaker till att den tilltalade har kännedom om brottet än att den tilltalade är gärningsman. Brottet kan exempelvis ha uppmärksammats mycket i media. Likaså poängterar Forssman att det finns en risk för att den misstänkte utläser omständigheter kring brottet utifrån åskådarnas reaktioner vid ett rekonstruktionstillfälle.s. 30
4.I det ovan presenterade fallet, NJA 1987 s 33, bestod bevisningen uteslutande av den tilltalades erkännande. Den tilltalades erkännande och berättelse om mordet stämde dock överens med var knivhuggen hade träffat offret samt med den position som offret befann sig i omedelbart efter gärningen. Enligt min mening hade det varit av värde om tingsrätten hade uppmärksammat om det kunde ha funnits någon annan anledning till att den tilltalade hade kännedom om knivhuggen och positionen än att han var gärningsman. Tingsrätten uppmärksammade överhuvudtaget inte uttryckligen några alternativa förklaringar till den tilltalades kunskaper. Även i fallet NJA 1994 s 310 hade det varit positivt om tingsrätten, vid prövningen av erkännandet, hade uppmärksammat huruvida Antonio under rekonstruktionen kunde ha utläst omständigheter kring brottet utifrån åskådarnas uttryckssätt och agerande. Att beakta även denna aspekt skulle ha berikat rättens beslutsunderlag och skulle ha medfört att förutsättningarna för att fatta ett materiellt riktigt avgörande hade förbättrats. 6.3 Hur har erkännandet uttryckts? Enligt min mening är det vidare viktigt att rätten vid sin prövning av ett erkännandes sanningshalt beaktar hur erkännandet har uttryckts. Som framgått av redogörelsen för falska framtvingade internaliserade erkännanden kännetecknas dessa ofta av att de är obestämda. Den hörde kan uppge att han eller hon antar att han eller hon har begått den gärning som han eller hon misstänks för eller att den hörde tror sig vara gärningsmannen. 6.4 Sammanfattande synpunkt Sammanfattningsvis bör det poängteras att det överhuvudtaget är viktigt att rätten är medveten om att den press som det innebär att sitta häktad med restriktioner kan resultera i att den misstänkte avger ett falskt erkännande. Genom att rätten i större utsträckning fokuserade på den tilltalades psykiska status, förhörsledarens agerande, alternativa förklaringar till kunskaper om brottet och på frågor som när, hur och varför ett erkännande har avgivits, skulle rättens förutsättningar att upptäcka ett falskt erkännande förbättras. Om rätten intresserade sig mer för dessa frågor skulle också utredningen bli mer robust. En tillräckligt fullständig utredning är en förutsättning för en materiellt riktig dom och är en viktig rättssäkerhetsgaranti.s. 30