Se bl.a. NJA 1998 s. 62 som gällde upphävande av vägservitut för järnvägsöverfart, samt NJA 1991 s. 425 som gällde överföring av 8 ha mark för anpassning till stadsplan.
Hänvisas från p. 24 (s. 696)
1.lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den… Lagrummets första led handlar bl.a. om att mindre ingripande metoder i första hand ska väljas för att uppnå syftet med expropriationen. I detta ligger ett krav på att undersöka möjligheterna till förhandlingsuppgörelser (prop. 1972:109 s. 218). Därutöver får ianspråktagandet materiellt sett inte vara mer betungande än vad som fordras. Att expropriera med äganderätt är t.ex. inte tillåtet om syftet kan uppnås med en nyttjanderättsupplåtelse. Även alternativa lokaliseringar och omfattningen av det ianspråktagna området innefattas i denna lämplighetsbedömning.s. 692
2.Det andra ledet i första stycket utgör den egentliga intresseavvägningen. För att expropriationstillstånd ska meddelas får de motstående intressena inte vara av större tyngd än den allmänna nyttan av att genomföra ianspråktagandet. Denna intresseavvägning motsvarar ett krav på att endast samhällsekonomiskt vinstgivande expropriationsprojekt får komma till stånd (jfr prop. 1972:109 s. 219). 2.2 Lagen (1995:1649) om byggande av järnväg I lagen om byggande av järnväg regleras planering och byggande av järnvägar och andra spårvägar.s. 692
3.Den som avser att bygga en järnväg ska upprätta en järnvägsplan, som bl.a. anger vilken mark som behöver tas i anspråk för järnvägen (2 kap. 1–2 §§). Planen ska normalt fastställas av Banverket (2 kap. 8 §).s. 693
4.Med stöd av järnvägsplanen, kan järnvägsbyggaren väcka talan om inlösen av mark och rättigheter vid fastighetsdomstol (4 kap. 1 §). Ett alternativt tillvägagångssätt är att föra över mark till en järnvägsfastighet genom fastighetsreglering (jfr FBL 5 kap. 8b §). Väsentlighet Det finns inget krav på att järnvägsbyggen i allmänhet måste vara av betydelse för samhället i stort. För att markåtkomst ska kunna ske mot markägares och rättighetshavares vilja fordras emellertid att järnvägen tillgodoser ett allmänt transportbehov (4 kap. 1 §), dvs. är av väsentlig betydelse. Lönsamhet För situationer där tvångsvis markåtkomst kan bli aktuellt ställs krav på en samhällsekonomisk avvägning av fördelar och olägenheter (2 kap. 8 § 2 st.). Bedömningen görs av Banverket i samband med fastställelsen av järnvägsplanen. Alternativa sträckningar och utföranden I 1 kap. 4 § finns en bestämmelse som anger hur alternativa sträckningar m.m. ska vägas mot varandra. Bl.a. anges att järnvägen ska förläggas och utföras så att ändamålet med järnvägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. 2.3 Ledningsrättslagen (1973:1144) Med stöd av ledningsrättslagen kan en särskild rättighet — ledningsrätt — upplåtas för att anlägga vissa typer av ledningar samt vissa andra anordningar inom en fastighet (1 §).s. 693
5.Ledningsrätten gäller utan begränsning i tiden, och kan upplåtas till förmån för ledningens ägare eller sakrättsligt knytas till en fastighet. Rättigheten upplåts vid en förrättning som handläggs av lantmäterimyndigheten. Väsentlighet Ledningsrättslagens tillämpningsområde har avgränsats genom en förteckning i 2 § av olika allmännyttiga ledningstyper.s. 693
6.Uppräkningen av ledningstyper kompletteras i 12 § av en bestämmelse som begränsar de situationer när ledningsrätt kan upplåtas mot en markägares vilja. I de fall upplåtelsen orsakar ett kraftigt intrång på den belastade fastigheten (synnerligt men), ställs högre krav på tyngden av det allmänna intresset att få dra fram ledningen. Alternativa lokaliseringar och lönsamhet Ledningsrättslagen 6 § anger att ledningsrätt inte får upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.s. 694
7.I behovsprövningen ligger bl.a. en bedömning av om det finns andra lämpliga alternativ till den angivna ledningssträckningen (prop. 1973:157 s. 132). Den ledande principen har ansetts vara att det alternativ ska väljas som vållar minst skada.s. 694
8.Vid lämplighetsprövningen ska fördelarna av upplåtelsen vägas mot olägenheterna från såväl enskild som allmän synpunkt. Överväger olägenheterna ska upplåtelsen vägras. 2.4 Anläggningslagen (1973:1149) Enligt anläggningslagen kan en anläggning som är gemensam för flera fastigheter inrättas som gemensamhetsanläggning (1 §). Gemensamhetsanläggning bildas vid förrättning som normalt handläggs av lantmäterimyndigheten.s. 694
9.För gemensamhetsanläggningen kan mark eller utrymme upplåtas med en servitutsliknande rätt (12 §). Anläggningen och rätten till utrymme är samfällda för de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen (14 §). Väsentlighet Anläggningslagen innehåller ingen uttrycklig uppräkning av vilka nyttigheter som kan utgöra gemensamhetsanläggning. Däremot fordras enligt 1 § att det är fråga om ändamål av stadigvarande betydelse.s. 694
10.För att tvångsvis markupplåtelse ska kunna ske finns dock två viktiga begränsningar (12 §) — dels får inte den belastade fastigheten drabbas av synnerligt men, dels får utrymme upplåtas endast för fastigheter som uppfyller det s.k. väsentlighetsvillkoret.s. 694
11.Väsentlighetsvillkoret (5 §) skyddar fastighetsägare mot att anslutas till sådana anläggningar som inte uppfyller ett påtagligt behov för fastigheten. Villkoret avser såväl skyldigheten som rätten till anslutning. Vid bedömningen ska fastighetens ändamål vara avgörande. Deltagandet måste tillgodose ett behov som fordras för att fastigheten ska vara ”funktionsduglig”, exempelvis utfartsväg eller anläggningar för vatten- och avloppsförsörjning.s. 694
12.Vid intrång av större omfattning — dvs. att synnerligt men uppkommer — innebär villkoret i 12 § 2 st. att högre krav ställs på tyngden i det allmänna behovet av gemensamhetsanläggningen. Lönsamhet För att en gemensamhetsanläggning ska få inrättas måste den vara lönsam, dvs. att den samlade värdeökningen på de deltagande fastigheterna måste vara större än kostnaderna för att utföra anläggningen (6 §).s. 695
13.Detta s.k. båtnadsvillkor prövas för hela anläggningen som sådan, och innebär att en ekonomisk kalkyl eller uppskattning ska utföras (prop. 1973:160 s. 150). Alternativa lokaliseringar och utföranden Anläggningslagen 8 § anger att en gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.s. 695
14.Bestämmelsen innebär att i situationer där det finns alternativa möjligheter till förläggning och utformning av en gemensamhetsanläggning, ska kostnaderna för de olika alternativen jämföras med de intrång och olägenheter som de medför (prop. 1973:160 s. 195). 2.5 Fastighetsbildningslagen (1970:988) Genom fastighetsbildning kan fastighetsindelningen ändras, servitutsåtgärder vidtas samt vissa fastighetstillbehör överföras från en fastighet till en annan (1 kap. 1 §). Nya fastigheter kan bildas genom avstyckning, klyvning eller sammanläggning, och befintliga kan ombildas genom fastighetsreglering (2 kap. 1 §). Fastighetsbildningsfrågor prövas vid förrättning som handläggs av lantmäterimyndigheten (2 kap. 2 §).s. 695
15.I markåtkomstsammanhang är det främst fastighetsreglering som är av intresse, eftersom detta fastighetsbildningsinstitut kan genomföras med tvång. Genom fastighetsreglering kan följande åtgärder vidtas (5 kap. 1 §):s. 695
16.• Överföring av marks. 695
17.• Bildande och ändring av samfälligheters. 695
18.• Bildande, ändring och upphävande av servituts. 695
19.Överföring av vissa fastighetstillbehör Av utrymmesskäl koncentreras den fortsatta framställningen till åtgärderna marköverföring, bildande av samfällighet samt bildande av servitut. Väsentlighet Fastighetsreglering i allmänhet är inte knutet till särskilda ändamål vad avser den tilltänkta markanvändningen.s. 695
20.Ett grundläggande krav — vid all fastighetsbildning — är att ändamålet ska vara varaktigt och aktuellt (3 kap. 1 §). Fastighetsreglering kan således inte ske för att tillgodose behov av tillfällig art eller sådana som inte kan förverkligas inom överskådlig tid (prop. 1969:128 s. B 112)s. 696
21.Vad gäller fastighetsreglering i allmänhet saknas ytterligare villkor med koppling till väsentlighetskriteriet.s. 696
22.Om bedömningen av väsentlighetskriteriet inte enbart baseras på det tilltänkta ändamålet, utan även relateras till hur pass allvarligt intrånget är — en tanke som tidigare nämndes i avsnitt 1.2 — finns ett par skyddsvillkor som bör uppmärksammas.s. 696
23.Bestämmelsen i 5 kap. 7 § begränsar möjligheterna att överföra mark som är bebyggd. Under förutsättning att väsentlig olägenhet inte uppstår för den som avträder respektive tillträder byggnaden, kan marköverföring ske om antingen byggnaden har ett obetydligt värde — dvs. intrånget är ringa — eller om överföringen i betydande mån underlättar möjligheterna att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning — dvs. behovet är väsentligt.s. 696
24.Det s.k. fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § begränsar vilka storleksförändringar som får företas genom fastighetsreglering. Enligt bestämmelsen får en fastighets graderingsvärde inte minskas väsentligt eller ökas i sådan omfattning att avsevärd olägenhet uppkommer för ägaren. I rättspraxis har värdeminskningar på upp till 12 procent godtagits.s. 696
25.Som ett led i marköverföring kan inlösen enligt 8 kap. ske. Genom inlösen kan större områden överföras utan de begränsningar som bl.a. ges av 5 kap. 8 § — således en utvidgning av tvångsmöjligheterna vid marköverföring. Inlösen är dock endast tillämpligt i tre typer av situationer, vilka utan svårighet kan förenas med väsentlighetskriteriet:s. 696
26.• Allmän förbättring av fastighetsbeståndet inom område där dets. 696
27.finns ett väsentligt intresse från allmän synpunkt att storleksför-s. 696
28.ändringar kommer till stånd (8 kap. 1–3 §§).s. 696
29.• Område som enligt fastighetsplan ska ingå i fastighet (8 kap.s. 696
30.4 §).s. 696
31.Tredimensionella fastigheter och fastighetsutrymmen, därs. 696
32.byggnaden eller anläggningen skadats, förslitits eller inte upp-s. 696
33.förts m.m. (8 kap. 5–9 §§). Vid bildande av samfälligheter finns särskilda krav som enbart gäller denna åtgärd, och således inte vid fastighetsreglering generellt. I 6 kap. 1 § anges bl.a. att en samfällighet inte får bildas för andra fastigheter än sådana för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i samfälligheten — åtgärden ska således fylla ett påtagligt behov för de deltagande fastigheterna (jfr prop. 1969:128 s. B 501–503).s. 696
34.Också vid bildande av servitut finns ett särskilt väsentlighetsvillkor som enbart gäller vid servitutsbildning. I 7 kap. 1 § anges att ett servitut som bildas vid fastighetsreglering ska vara av väsentlig betydelse för den härskande fastighetens ändamålsenliga användning. Väsentlighetsvillkoret innebär att den enskilde fastighetsägaren inte ska behöva tvingas in i ett servitutsförhållande om inte åtgärden är av mer påtaglig betydelse (prop. 1969:128 s. B 545). Lönsamhet I 5 kap. 4 § behandlas det s.k. båtnadsvillkoret som innebär att fastighetsreglering endast får ske om fördelarna av regleringen överväger de kostnader och olägenheter som den medför. Syftet med bestämmelsen är att skapa en garanti mot fastighetsregleringar som inte medför tillräckligt värdefulla förändringar (prop. 1969:128 s. B 348).s. 697
35.Båtnadsvillkoret gäller vid alla fastighetsregleringsåtgärder. Vid prövningen ska endast sådana fördelar och kostnader beaktas som kan hänföras till regleringsföretaget. Som regel yttrar sig fördelarna i en ökning av de totala fastighetsvärdena. Alternativa utföranden De allmänna villkoren avseende fastigheters lokalisering och utformning finns i fastighetsbildningslagen 3 kap. Där stadgas bl.a. att varje fastighet som nybildas eller ombildas ska vara varaktigt lämpad för sitt ändamål med hänsyn till läge, omfång och övriga förutsättningar (3 kap. 1 §). Vidare ställs krav på överensstämmelse med planer och samhällsplanering i övrigt (3 kap. 2–3 §§).s. 697
36.Dessa allmänna villkor kompletteras av en särskild bestämmelse i 5 kap. 6 § som gäller sättet för fastighetsregleringens genomförande. Kan syftet med regleringen vinnas genom olika utföranden, ska regleringen verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Regeln är tilllämplig vid alla former av fastighetsreglering.s. 697
37.Bestämmelsen kan komma att vara avgörande vid konkurrens om ett visst markområde mellan flera markägare, eller vid alternativa lokaliseringar av servitut för exempelvis utfart, parkering eller brygga. 2.6 Sammanfattande översikt För bättre överblickbarhet redovisas undersökningsresultaten från de föregående avsnitten i tabellformat nedan. Som framgår av figur 1 finns i de undersökta markåtkomstlagarna legala skyddsvillkor, vilka motsvarar de allmänna förutsättningar för tvångsförvärv som tidigare formulerades i avsnitt 1.2.s. 697
38.Överensstämmelsen är dock inte fullständig. Det finns en avvikelse vad gäller väsentlighetsvillkor vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen. Förutom det allmänna stadgandet i 3 kap. 1 §, att varje fastighet ska vara varaktigt lämpad för sitt ändamål, saknas krav på att ändamålet med en tvångsvis marköverföring ska vara viktigt i någon betydelse — antingen för en större grupp individer eller för en enstaka fastighets funktion.s. 698
39.I samband med tillkomsten av nuvarande ordalydelse i regeringsformen 2 kap. 18 § framfördes uppfattningen att formuleringen ”angelägna allmänna intressen” skulle kunna motivera en mer restriktiv tillämpning av tvångsvisa åtgärder enligt exempelvis fastighetsbildningslagen, där bl.a. marköverföringar i vissa situationer sker i huvudsak till förmån för ett eller ett fåtal enskilda intressen. Genom ett uttalande i rättsfallet NJA 1996 s. 110 får emellertid Högsta domstolen anses ha fastslagit att grundlagsändringen inte skulle ha någon inverkan på tillämpningen av då förekommande bestämmelser om markåtkomst i gällande lagstiftning.s. 698
40.Den i rättsfallet omtvistade frågan gällde om ägaren till en fastighet — som utarrenderades för att användas till uppfödning och träning av ca 35 travhästar — skulle kunna få till stånd en ändring av ett befintligt vägservitut, så att hästtransporterna skulle kunna ske på en kortare och trafiksäkrare väg till träningsbanan. Högsta domstolen fann att ändringen av servitutet kunde medges med hänsyn till bestämmelserna i fastighetsbildningslagen 7 kap. Vad gäller frågan om ett sådant tvångsförfogande kunde anses tillgodose angelägna allmänna intressen uttalade HD följande: ”Fastighetsbildningen berör en rad olika enskilda och allmänna intressen (se härom prop. 1969:128 s B 56ff). Lagen innehåller ett omfattande regelsystem som i olika hänseenden avväger dessa intressen mot varandra. Man kan säga att ett grundläggande syfte med lagen är att efter en sådan avvägning åstadkomma en så ändamålsenlig användning av den fasta egendomen som möjligt. I enlighet härmed har också i förarbetena till grundlagsändringen uttalats att även tvångsvis överföring av fast egendom vid fastighetsreglering till förmån för enskilt intresse kan tjäna angelägna allmänna intressen (prop. 1993/94:117 s 49).s. 698
41.I förarbetena behandlas också den allmänna frågan om den gällande lagstiftning, som medger ingrepp i annans egendom, uppfyller det uppställda kvalifikationskravet på att ingreppet skall tillgodose angelägna allmänna intressen (SOU 1993:40 del A s 90 och 235 samt prop. 1993/94:117 s 16). Slutsatsen blev att grundlagsändringen inte skapade något behov av följdändringar i sådan lagstiftning.s. 699
42.Vad som sålunda förekommit vid genomförandet av grundlagsändringen föranleder slutsatsen att grundlagsändringen ej påverkar tillämpningen av FBL:s bestämmelser om tvångsförfogande i en mer restriktiv riktning än vad som förut gällt.” Tvångsvis marköverföring till förmån för enskilt intresse kan alltså även tjäna angelägna allmänna intressen. Frågan är om detta förhållande alltid råder, eller kan det finnas situationer där tvångsvisa marköverföringar inte tillgodoser några angelägna allmänna intressen? Och — om sådana situationer finns — vad betyder då frånvaron av ett lagstadgat krav på att ändamålet ska vara av väsentlig betydelse? Medför denna brist några risker för den enskilde markägaren? Det finns ju trots allt flera andra villkor till skydd för både allmänna och enskilda intressen, som begränsar möjligheterna till tvångsvis marköverföring.s. 699
43.Ett intressant rättsfall kan få illustrera den, i mina ögon, bekymmersamma situationen.s. 699