NJA 2001 s. 575

1.2. I NJA 2001 s. 575 var omständigheterna följande. Käranden (K) ansökte hos KFM om vanlig handräckning med förpliktande för svaranden (S) att avflytta från en lägenhet. KFM utfärdade ett föreläggande som delgavs S, med uppmaning att svara inom tio dagar. Efter tre dagar inkom S till KFM med en skrift vari S anförde att ansökan om handräckning var felaktig och att ett mål om kvarsittanderätt var anhängigt i tingsrätten. Efter ytterligare nio dagar meddelade KFM, trots skriften, utslag mot S. S ansökte om återvinning och målet överlämnades till tingsrätten. Sedan S uteblivit från huvudförhandling i tingsrätten utan att kunna visa laga förfall meddelade tingsrätten tredskodom i vilken K:s talan bifölls. Enligt fullföljdshänvisningen kunde S varken ansöka om återvinning eller överklaga tredskodomen. S klagade över domvilla i tingsrätten. Svea hovrätt lämnade besvären utan bifall.s. 407

2.En majoritet av Högsta domstolens (HD:s) ledamöter konstaterade inledningsvis att den skrift som S inkommit med måste uppfattas som ett bestridande av KFM:s föreläggande. Vidare konstaterades att ett rättegångsfel eller motsvarande förfarandefel i första hand bör avhjälpas i den instans där felet begicks eller, om det inte är möjligt, genom anlitande av ett ordinärt rättsmedel. Det (ordinära) rättsmedel som står till buds är alltså återvinning.s. 407

3.Sedan skrev majoriteten följande: ”[S] ansökte alltså om återvinning i laga tid. Hon gjorde emellertid inte vid TR:n gällande att kronofogdemyndigheten felbedömt hennes skrift som inkom d. 24 jan. 2000. Det kan inte anses ha ålegat TR:n att i tvist mellan två enskilda parter på eget initiativ pröva innebörden av den nämnda skriften. Det kan därför inte läggas TR:n till last som ett rättegångsfel att domstolen tog upp hennes ansökan till prövning i stället för att återförvisa målet till kronofogdemyndigheten för inhämtande av besked huruvida bolaget önskade att tvisten hänsköts till domstol.s. 407

4.I återvinningsmålet hade [S] möjlighet att få sina invändningar mot bolagets yrkanden om avhysning prövade i allt väsentligt på samma sätt som om kronofogdemyndigheten på begäran av bolaget hade hänskjutit saken till domstolen. Om hon fört processen i TR:n på ett riktigt sätt hade hon också haft rätt att föra talan mot domstolens dom. Hon uteblev emellertid från huvudförhandlingen i TR:n utan laga förfall och har då inte rätt till en ny återvinning. Denna följd av att kronofogdemyndighetens avgörande av lagstiftaren behandlas som en tredskodom kan inte ge henne rätt att med åberopande av kronofogdemyndighetens felaktiga handläggning få TR:ns tredskodom undanröjd (jfr NJA 1988 s. 649). Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.” 3. En minoritet bestående av två justitieråd var av en annan uppfattning. De anförde följande: ”Eftersom kronofogdemyndigheten inte bort meddela utslag i handräckningsmålet, skulle frågan om [S] skyldighet att avflytta från lägenheten rätteligen inte ha anhängiggjorts i TR:n genom ansökan om återvinning av henne utan, om bolaget så önskade, genom begäran av bolaget om målets överlämnande till TR:n. Därmed skulle inte i målet vid TR:n ha funnits ett tidigare avgörande som skulle anses som tredskodom.s. 407

5.Genom det fel som förekommit vid kronofogdemyndigheten och då TR:n underlåtit att beakta felet har [S], i och med att TR:n meddelade tredskodom på grund av hennes utevaro, försatts i en sämre situation än den som skulle ha förelegat vid en korrekt handläggning av tvisten. Hon gick sålunda miste om möjligheten att föra talan mot tredskodomen.s. 408

6.På grund härav undanröjer vi, med ändring av HovR:ns beslut, TR:ns tredskodom d. 28 juni 2000 och kronofogdemyndighetens utslag d. 2 febr. 2000 samt visar målet åter till kronofogdemyndigheten.”s. 408