1.Också några straffrättsliga fall med anknytning till sjön finns anledning att redovisa i detta sammanhang. Materialet är relativt omfattande och redovisas inte i alla detaljer; särskilt gäller detta ansvar för sjöfylleri. 9.1 Vårdslöshet i sjötrafik I föregående praxisöversikt (SvJT 2002 s. 944 f.) uppmärksammades två fall rörande fart i inlopp och hamnområden. Fallen är Freja ND 1993 s. 17 (Svea) och Stena Germanica och Nokturus ND 1997 s. 1 (HVS). Det konstaterades att domstolarna i de båda ovan refererade fallen möjligen begagnat olika bedömningsskalor beträffande vårdslösheten; där den ena måste betraktas som väsentligen mycket mildare än den andra. Ytterligare ett fall har varit uppe till bedömning under denna femårsperiod där man tillämpat den mildare bedömningsgraden. Fallet är Stena Jutlandica och Brevik ND 2001 s. 1 (HVS). I fallet hade befälet ombord passagerarmotorfartyget Stena Jutlandica, som är 184 meter långt och 28 meter brett låtit fartyget under färd västerut inom Göteborgs hamnområde vidtagit en omkörning av det upphunna kemikalietankfartyg Brevik, som är 85 meter långt och 12 meter brett; vid tillfället nästan fullastat med olja. Fartygen sammanstötte vid tillfället och befälhavaren på Stena-färjan åtalades för vårdslöshet i sjötrafik.s. 324
2.Enligt regel 13 i 1972 års internationella sjövägsregler (COLREG) skall varje fartyg som upphinner annat fartyg hålla undan för det fartyg som upphinns. Enligt regel 9 moment e skall i en trång farled, där upphinnande fartyg kan gå förbi endast under förutsättning att upphunnet fartyg måste vidta åtgärd för att medge säker passage, det fartyg som upphinns vidta åtgärder för att medge säker passage. Den sistnämnda regeln fritar dock inte det upphinnande fartyget från dess skyldigheter enligt regel 13 COLREG.s. 324
3.Tingsrätten fann att Stena Jutlandica förts intill farledens mitt, att Brevik förts på sin sida av farleden och att fartygen sammanstött längs varandra i sidled efter interaktion. Därför var det styrkt att befälhavaren vid framförandet av Stena Jutlandica hållit ett alltför litet passageavstånd till Brevik och sålunda inte väjt för detta fartyg varför han i inte ringa mån brustit i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka. Hovrätten fann sammanfattningsvis inte tillförlitligen utrett att befälhavaren åsidosatt sin väjningsplikt på sådant sätt att han i inte ringa mån brustit i gott sjömanskap och ogillade åtalet.s. 324
4.Det kan tilläggas att utgången i hovrätten har väckt starka känslor i vissa nautiska kretsar eftersom omkörningen i dessa kretsar anses strida mot vad som anses vara gott sjömanskap och särskilt mot regel 13 COLREG.s. 325
5.Här kan också nämnas fallet Laponia av Seskarö ND 2003 s. 5 (Luleå) där ett passagerarfartyget på kvällskryssning i Luleå skärgård framfördes med passagerare, varvid fartyget under dagsljus och tät dimma i farleden på Brändöfjärden mötte torrlastfartyget Nordtrader, som var på utgående från Luleå, i sådan position att risk för kollision förelåg. Befälhavaren på passagerarfartyget åtalades för att ha brustit i gott sjömanskap genom att icke med erforderlig noggrannhet iaktta farledens beskaffenhet och framföra fartyget på rätt sida i farleden, genom att icke hålla tillräckligt god utkik samt icke hålla tillräckligt låg fart med hänsyn till rådande väderförhållanden och trafiktäthet i farleden (se regel 9 och 19 COLREG). Tingsrätten fann att passagerarfartyget förts i farleden, samt att det var styrkt att befälhavaren vid framförandet av fartyget inte iakttagit gott sjömanskap i de flesta av de avseenden som åklagaren gjorts gällande varför han fälldes till ansvar med böter som påföljd.s. 325
6.I föregående praxisöversikt (SvJT 2002 s. 944) uttryckte jag viss tvekan inför Högsta domstolens frikännande dom rörande vårdslöshet i sjötrafik vid förande av en motorbåt mellan Kungshamn och Smögen (NJA 2000 s. 36). I fallet Blockhusudden NJA 2004 s. 764 gör domstolen en bedömning som innebär att föraren befanns skyldig till bl.a. vårdslöshet i sjötrafik vid framförande av motorbåt. Med tanke på omständigheterna kan jag inte annat än instämma i domstolens bedömning. Man får dock inte glömma att det är svårt att jämföra sådana här fall eftersom de är så bundna till de omständigheter som bevisats föreligga. 9.2 Sjöfylleri m.m. I fallet Rondane ND 2004 s. 30 (HVS) yrkade åklagaren ansvar mot en person som haft befälet ombord och även själv fört lastmotorfartyget Rondane under tilläggningsmanöver i Cementa-hamnen i Slite, Gotlands kommun, då denne varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat utföra vad som ålegat honom ombord. Vidare yrkade åklagare att rätten skulle frånta personen rätt att utöva befattning som fartygsbefäl.s. 325
7.Tingsrätten dömde personen i fråga för grovt sjöfylleri till fängelse och beslutade att han inte skulle ha rätt att utöva befattning som befälhavare under två år. Hovrätten fastställde domen. Det är inte vanligt att reglerna om att dra in rätten utöva befattning som fartygsbefäl tillämpas. Som fallet visar kan det dock finnas anledning att i vissa situationer ta till denna åtgärd. 9.3 Brott mot fiskelagen Under perioden har det förekommit ett antal fall där straffmätning vid olaga fiske varit uppe till bedömning. I fallet RS 73 Annika RH 2005:72 (HSB) yrkade åklagaren att en person skulle dömas för olaga trålfiske enligt eftersom han som befälhavare på fiskefartyget RS 73 Annika med en maskinstyrka om 128 kW, uppsåtligen eller av oaktsamhet idkat trålfiske på svenskt territorialhav i Öresund utanför Lerberget/Viken, där sådant fiske är förbjudet. Befälhavaren erkände brottet och det återstod således att bestämma påföljden.s. 325
8.Helsingborgs tingsrätt dömde befälhavaren för olaga trålfiske jämlikt 41 § andra stycket fiskelagen (1993:787) till normerade böter 15 000 kr. Åklagaren överklagade domen och yrkade att bötesstraffet skulle skärpas. Hovrätten anförde att befälhavare på fiskefartyget RS 73 Annika, i vart fall av grov oaktsamhet, hade idkat trålfiske på en plats där trålfiske sedan lång tid är förbjudet. Trålningen, som bedrivits med släckta lanternor och med användning av en trål som haft otillåten maskstorlek, har avsett torsk som är en art som hotas av utfiskning. Fångsten har haft ett inte obetydligt värde. Av dessa skäl samt mot bakgrund av den skärpning av synen på överträdelser av förbudet mot trålfiske som en lagändring år 2003 inneburit ansåg hovrätten att gärningen har ett högre straffvärde än vad tingsrätten funnit. Hovrätten bestämde påföljden till normerade böter om 25 000 kr.s. 326
9.Till detta fall skall läggas de fall som redovisats i RH 2005:81, RH 2005:82 och RH 2005:83, vilka behandlar variationer på gärningar som den ovan beskrivna.s. 326