Jfr NJA 1987 s. 394.
Hänvisas från p. 3 (s. 474)
1.Så långt har jag konstaterat att frågan om ansvar för sysslomän i ideella föreningar skall avgöras enligt 18 kap. 3–4 §§ HB och att det i 4 § rör sig om en bedömning av oaktsamhet vid utförande av uppdrag. En sådan oaktsamhetsbedömning brukar i associationsrätten göras enligt ett av två alternativa bedömningsschemata, nämligen i form av (1) bunden eller (2) fri bedömning.s. 474
2.(1) Bunden bedömning brukar innebära att den eventuella oaktsamheten hos, i detta fall, en syssloman prövas mot konkreta handlingsnormer. Frågan om bunden bedömning har mest utförligt behandlats i aktiebolagsrätten där det brukar heta att ansvar för styrelseledamot eller verkställande direktör i första hand bör prövas mot regler i aktiebolagslagen, årsredovisningslagen, bolagsordningen, förekommande arbetsordningar och instruktioner och anvisningar från hierarkiskt högre bolagsorgan. Vad gäller ideella föreningar kan inte den bundna bedömningen göras på samma sätt, eftersom inte samma normhierarki är tillämplig. De normer som här kan komma i fråga anknyter till för ideella föreningar relevanta rättskällor.s. 474
3.I första hand får den bundna bedömningen göras utifrån föreningens stadgar. För att stadgarna skall fungera som bedömningsgrund vid den bundna bedömningen gäller att de måste vara erforderligt precisa för att kunna ge upphov till en handlingsnorm för föreningens företrädare. Det är omöjligt att på ett generellt plan uttala sig om huruvida olika regelvarianter som brukar eller kan förekomma i ideella föreningars stadgar är tillräckligt preciserade. Som allmän riktlinje kanske kan sägas att kompetens- och formregler, till exempel beträffande vilket föreningsorgan som äger fatta vissa typer av beslut, ofta är tillräckligt preciserade men kanske mer sällan är relevanta, eftersom det torde kunna vara svårt att visa att överträdelse ger upphov till skada. Syftes- och verksamhetsföremålsregler kanske oftare är föremål för oaktsamma överträdelser, till exempel om verksamhet som inte ryms inom syftet eller verksamhetsföremålet (ofta uttryckt som ändamålet) i stadgarna genomförts med skada som följd. Syftes- och verksamhetsföremålsstadganden är emellertid ofta allmänt och oprecist formulerade, vilket kan medföra att de inte uppfyller det krav på tillräcklig precision som får ställas för att en regel skall kunna tillmätas betydelse inom ramen för den bundna bedömningen.s. 474
4.Vad gäller ideella föreningar — det kan i viss mån också gälla aktiebolag med samhälleliga eller andra ideella ändamål — bör det observeras att bedömningen av om ändamålet överträtts får ske på annat sätt än i aktiebolag. Aktiebolag anses in dubio ha syftet att åstadkomma överskott som kan delas ut till aktieägarna. Ideella föreningar har i stället ideella eller ekonomiska syften uppsatta i sina medlemmars intresse. Bedömningen av om ändamålet överträtts skall alltså ta sikte på detta ideella eller ekonomiska ändamål i medlemmarnas intresse — däremot skall bedömningen av om skada åsamkats föreningen fortfarande bedömas på samma sätt som i aktiebolag.s. 475
5.Precis som i aktiebolagsrätten skulle beslut från hierarkiskt högre föreningsorgan kunna ge upphov till lydnadsplikt och, om de inte verkställs eller verkställs när så inte borde ske, ansvar för den som lagt sig underlåtenhet till last. Om sådana anvisningar är erforderligt preciserade skulle de på motsvarande sätt kunna ge upphov till ansvar enligt en bunden bedömning.s. 475
6.Andra rättskällor skulle undantagsvis kunna ge upphov till preciserade handlingsregler som kan vara relevanta. Det skulle kunna röra sig om rättsregler för ideella föreningar som fastlagts i praxis eller lagstiftning som i och för sig inte endast tar sikte på ideella föreningar men som ändå blir relevanta, till exempel skattelagstiftning. Det är mer tveksamt om vad som brukar kallas god föreningssed skulle kunna ge upphov till sådana handlingsregler. God föreningssed brukar definieras som det sätt på vilket ideella föreningar, uppbyggda som typiska ideella föreningar, brukar förfara i olika avseenden. Sådan god föreningssed torde ofta vara alltför osäker för att ge upphov till preciserade handlingsnormer och därmed snarare få användas som argument inom ramen för en fri culpabedömning.s. 475
7.Rättsföljden av prövning enligt den bundna bedömningen, givet att det kan konstateras att en relevant handlingsnorm överträtts eller att jämförbar underlåtenhet föreligger, är en så kallad presumtion för culpa. Det innebär att den förment skadevållande presumeras ha varit culpös — med andra ord en omkastad bevisbörda för att culpa föreligger.s. 476
8.(2) Om inte överträdelse av en erforderligt preciserad handlingsnorm kan konstateras, kan fortfarande oaktsamhet föreligga. Det kan röra sig om överträdelse av en lojalitets- eller vårdplikt gentemot den ideella föreningen. Ett typiskt fall av pliktförsummelse är om en syssloman orsakat skada för föreningen utan att det för den skull innebär att någon norm, till exempel stadgarna, har överträtts.s. 476
9.Om en oaktsamhet som inte kan prövas enligt det bundna bedömningsschemat ifrågasätts, får prövningen i stället göras som en så kallad fri bedömning. Den fria bedömningen har utvecklats i den allmänna skadeståndsrätten och brukar ske enligt fyra bedömningskriteria, nämligen risken för skada, den sannolika skadans storlek, den skadevållandes möjligheter att förekomma skadan och, slutligen, den skadevållandes möjligheter att inse risken för skadan. De tre första rekvisiten brukar beskrivas som objektiva, medan det sista beskrivs som subjektivt. Det subjektiva rekvisitet är emellertid knappast helt subjektivt — det vill säga det tar inte sikte på den faktiskt handlande eller underlåtande personen, utan på en typisk person i dennes ställning, till exempel en typisk styrelseledamot.s. 476
10.Med det sagt om bunden och fri bedömning finns det anledning att avslutningsvis kommentera två andra frågor med anknytning till oaktsamhetsbedömningen.s. 476
11.De flesta styrelser har någon form av arbetsfördelning, en i ideella föreningar typisk arbetsfördelning är att en styrelseledamot är ordförande, en annan sekreterare, en tredje kassaförvaltare, någon utbildningsansvarig och så vidare beroende på föreningens verksamhet. När en arbetsfördelning sker mellan styrelsens ledamöter innebär det att en eller ett par styrelseledamöter kommer att arbeta med särskilda avgränsade uppgifter i högre grad än andra ledamöter i styrelsen. De får därmed större kunskap och insikt i de frågor som delegerats till dem.s. 476
12.I aktiebolagsrätten gäller sedan länge att sådan arbetsfördelning påverkar ansvaret för styrelseledamöterna. Ansvaret påverkas på så sätt att den som fått ansvar för en särskild uppgift (delegaten) får ett primärt ansvar för att den uppgiften sköts på erforderligt sätt, medan styrelseledamöterna i övrigt får ett så kallat kontrollansvar beträffande att delegaten sköter delegerade uppgifter. Det brukar sägas att kontrollansvaret slår till vid relativt ringa misstanke om att något inte står rätt till — visst stöd i rättskällorna finns för ett sådant påstående, det följer emellertid också av styrelseledamots primära vårdplikt i förhållande till föreningen.s. 477
13.I själva verket sträcker sig styrelseledamöternas plikter längre än så vid delegation inom föreningen. Med en latinsk term talas det om culpa in eligendo, instruendo vel inspeciendo. Det innebär att styrelseledamöterna vid delegation måste visa aktsamhet vid valet av delegat, avseende hur delegationsbeslutet utformas, till exempel hur preciserat det är, och i fråga om den redan diskuterade övervakningen av delegaten.s. 477
14.En annan form av utökat ansvar kan följa om en styrelseledamot utses för att han representerar en särskild form av kompetens. Om, till exempel, en praktiserande jurist väljs in i styrelsen eftersom föreningen anser det vara behövligt med just den kompetens som en praktiserande jurist kan tänkas besitta, skall vid oaktsamhetsbedömningen inte denne styrelseledamot prövas som ”en typisk styrelseledamot i en ideell förening” utan just som ”en praktiserande jurist”. Det innebär alltså ett utökat ansvar i förhållande till övriga styrelseledamöter. Grunden för det utökade ansvaret är ytterst styrelseledamöternas vårdplikt, det vill säga den som har kunskaper eller känner till något sakförhållande har att se till att övriga styrelseledamöter blir meddelade om detta.s. 477
15.Ett särskilt problem i ideella föreningar är förekomsten av minderåriga styrelseledamöter. Det anses inte finnas något hinder för att låta minderåriga vara styrelseledamöter i ideella föreningar; i det praktiska rättslivet finns till och med gott om exempel på föreningar vars alla ledamöter varit minderåriga. Det faktum att en eller flera styrelseledamöter är minderåriga gör emellertid inte nödvändigtvis att oaktsamhetsprövningen skall ske på ett principiellt annorlunda sätt. Störst betydelse torde emellertid minderårigheten inte ha för frågan om oaktsamhet, utan för frågan huruvida skadestånd till följd av oaktsamheten kan jämkas. Här tycks utgångspunkten vara att för ungdomar över 15 års ålder (vilket torde innefatta de flesta omyndiga styrelseledamöterna i ideella föreningar) endast undantagsvis jämkning kan komma till stånd av annat än ekonomiska skäl.s. 477