4 · Mer om de viktigaste förändringarna

1.4.1 Försämringar 4.1.1 Anmälningsförfarandet (opt-in) Då jag i det följande fokuserar på några försämringar och förbättringar som utformningen av GrL innebär jämförd med Grupptalanutredningens förslag, sker det från utgångspunkten att man eftersträvar en maximalt ändamålsenlig och effektiv processform, särskilt ur kärandens perspektiv. Den som anser att möjligheterna att väcka grupptalan bör begränsas, helst till noll, bör således söka efter förbättringar under rubriken ”försämringar” och tvärt om.s. 147

2.Enligt propositionstexten var den viktigaste skillnaden i förhållande till utredningens förslag att lagen anpassats till den nya tekniken för gruppens bestämning (opt-in). Det finns ingen anledning att bestrida att detta var den mest betydelsefulla ändringen och den fick också uppmärksamhet därefter. Otvivelaktigt utgjorde denna reträtt en försämring för käranden och för processformens potential över huvud taget. Detta har redan påtalats ovan, liksom att stark kritik riktades mot det på opt-in grundade anmälningsförfarandet från flera håll under remissbehandling nr 2. Å andra sidan öppnar regeringen i propositionen för att återkomma till frågan genom att understryka att utvecklingen beträffande anmälningsfrekvens vid opt-in noga bör följas. En tröst är också att regeringen inte hakade på Lagrådets ännu sämre förslag om anmälningsförfarandet (se ovan avsnitt 3.2 samt vidare nedan under 4.2.2). 4.1.2 Beräkning och fördelning av skadestånd En annan försämring för dem som strävat efter en effektiv processform var att man ganska snabbt släppte Grupptalanutredningens förslag om möjligheter för domstolen att förplikta svaranden att till gruppföreträdaren eller annan lämplig person betala ut en ”sammanlagd ersättning” som senare skulle fördelas mellan gruppmedlemmarna av en särskilt utsedd person enligt rättens anvisningar. Även om avsikten med detta beräknings- och distributionssystem inte var att göra några materiella förändringar i rätten till skadestånd (t.ex. vad gäller krav på adekvans och kausalitet etc.), skulle ett system för postprocessuell beräkning och fördelning väsentligt ha underlättat hanteringen i domstolen, givit möjligheter till en snabbare dom och exekutionstitel samt effektiviserat processformen över huvud taget. Även möjligheterna till ett postprocessuellt beräknings- och fördelningsförfarande tillhör dock de frågor som det, enligt vad regeringen uppger i propositionen, kan bli anledning att ta upp på nytt längre fram. Enligt min nuvarande mening borde man då även överväga möjligheterna att generellt förenkla beräkningen av skadeståndens storlek genom t.ex. schablonisering och bevislättnader i process i allmänhet, inte bara vid grupptalan. Skäl finns att gå åtminstone så långt att man ger domstol samma möjligheter som t.ex. ARN och vissa andra nämnder redan har i detta hänseende. Det är en fördel om utrymmet för sådana förenklingar är detsamma i alla statligt finansierade tvistlösningsformer så att valet dem emellan inte får några materiellrättsliga konsekvenser (jfr avsnitt 5.2.5 nedan). 4.2 Förbättringar 4.2.1 Organisationstalan Frågan om opt-in eller opt-out kom att dominera diskussionen och ta nästan all uppmärksamhet i anspråk under slutskedet av lagstiftningsarbetet. En annan viktig förändring gick däremot ganska spårlöst förbi, trots att det var fråga om en radikalisering som kan visa sig få stor betydelse för lagens användbarhet. Det gäller uppmjukningarna i fråga om kraven på de ideella föreningar som kan tillåtas föra organisationstalan i konsumentmål vid allmän domstol samt i förbudsoch skadeståndsmål vid miljödomstol. Grupptalanutredningen hade här föreslagit som huvudregel (med viss ventil) att föreningen skulle ha bedrivit verksamhet under minst tre år och ha lägst 1 000 medlemmar för att ha talerätt. GrL innehåller inga sådana tidsmässiga eller numerära krav (se GrL 5 § och MB 32:14). Det innebär att s.k. ad hoc-föreningar, liksom föreningar med ett mycket litet antal medlemmar, har rätt att föra ”äkta” organisationstalan om förutsättningarna (föreningens inriktning etc.) enligt GrL 5 § är uppfyllda. Till det kommer att alla slags juridiska personer med partsbehörighet, även t.ex. en stiftelse, kan föra enskild grupptalan (”oäkta organisationstalan”) om associationen, t.ex. efter en överlåtelse, själv har ett anspråk och följaktligen är medlem i gruppen.s. 147

3.Observeras bör dock att vid alla de tre formerna av grupptalan krävs att de särskilda processförutsättningarna i 8 § är för handen och att käranden företräds av advokat m.m. Genom regeln om bästa processform i 8 § p. 3 (”superiority”) och kraven på gruppföreträdaren i 8 § p. 5 skall därför en organisationstalan avvisas om antalet medlemmar är så lågt att kumulation eller pilotmål är att föredra framför grupprättegång eller om käranden inte har ekonomiska förutsättningar att driva målet eller intressen som kolliderar med gruppmedlemmarnas.s. 149

4.Man kan alltså numera i princip Dag 1 starta en ideell förening med t.ex. några tiotal (eller fler) medlemmar som berörs av en viss miljöstörning eller vill yrka skadestånd i anledning av en viss produkt. Dag 2 kan föreningen, om den redan då uppnått ekonomisk stabilitet, väcka organisationstalan vid domstol. Talan kan formuleras att omfatta alla berörda eller en på annat sätt lämpligt avgränsad grupp, inte endast föreningens medlemmar. De krav som ställs på en ideell förening som vill väcka organisationstalan vid miljödomstol är således betydligt lägre än vad som fordras enligt MB 16:13 för rätt att överklaga domar och beslut i miljömål. Föreningen skall då enligt MB ha funnits i minst tre år och ha lägst 2 000 medlemmar. Vill man vara elak kan man säga att miljöbalken på detta sätt från fullföljdsrätt lyckats utestänga så gott som alla ideella föreningar utom t.ex. Svenska Naturskyddsföreningen som hittills inte visat något intresse av att bevaka miljöintressen genom skadestånds- eller förbudstalan vid domstol.s. 150

5.Miljöbalkens regel om fullföljdsrätt för organisationer i MB 16:13 är kopierad på Grupptalanutredningens förslag i SOU 1994:151 (§ 7), dock att kravet på antalet medlemmar höjdes till 2 000. Det skulle förvåna mig om man inte så småningom försöker samstämma MB 16:13 med GrL 5 §. En sådan förändring kräver dock ytterligare överväganden. Trots uppmjukningarna ifråga om organisationstalan ställer ju GrL i andra hänseenden betydligt högre krav på käranden än vad som gäller i ordinär process enligt RB eller för sakägares rätt att överklaga enligt MB. I sistnämnda situationer finns inget underlag att underkasta käranden respektive sakägarna sådan prövning som GrL arbetar med för samtliga former av grupptalan då det gäller allmän lämplighet, ordnad ekonomi, ombud som är advokat etc. Inget hindrar i vanlig process, t.ex. i ett pilotmål, att man som kärande sätter in en s.k. målvakt utan möjligheter att betala kostnader, eller att man i samma syfte bildar en (fattig) förening enbart för att figurera som kärandepart. GrL erbjuder, som sagt, svaranden och samhället ett betydligt mer långtgående skydd mot chikanös eller på annat sätt otillständig processföring än vad som gäller i ordinära tvistemål och detta även om en organisationstalan kläs ut till en enskild grupptalan på det sätt som visats ovan och som redan skett i ett rättsfall. 4.2.2 Ansvar och kostnader för utskick till gruppmedlemmarna En viktig förbättring för käranden och domstolen jämfört med Grupptalanutredningens förslag är att rätten enligt GrL 50 § får förelägga part, även svaranden, att ombesörja underrättelser till gruppmedlemmarna, t.ex. om att talan väckts, möjligheten till opt-in, innehållet i ett förlikningsförslag etc. Detta kan ske när det är svårt för käranden att skaffa in namn och adress till alla gruppmedlemmar, medan svaranden redan står i fortlöpande kontakt med de berörda (t.ex. prenumeranter, bankkunder, försäkringstagare). Svaranden kan åläggas att lämna sådana meddelanden separat eller i samband med utskick som ändå sker till medlemmarna (tidning, kontoutdrag etc.) och kan då få ersättning av allmänna medel för sina kostnader. Möjligheten till ersättning av allmänna medel gäller både svaranden och kärande som själva ombesörjer underrättelserna.s. 150

6.Givetvis behöver det i detta eller andra lägen inte alltid vara fråga om individuella skriftliga meddelanden som delges var och en i gruppen. Liksom enligt Grupptalanutredningens förslag — och som i t.ex. vattenmål — kan underrättelser till gruppmedlemmarna om att process är på gång under vissa förutsättningar ske genom kungörelse i form av annons i tidning el.dyl.s. 151

7.Vidare bör beaktas att det normala — även vid individuella meddelanden — är att domstolen, inte käranden, ombesörjer och bekostar utskick till gruppmedlemmarna (13 och 49 §§). Här har den svenska lagen en betydligt mer kärandevänlig inställning än t.ex. Rule 23 och det, i bl.a. detta avseende, för käranden ännu sämre förslaget från Lagrådet. Vid amerikanska class actions är det således käranden som på egen bekostnad skall sända ut individuella meddelanden (notice) till alla gruppmedlemmar när dessa lätt kan identifieras. När så ej kan ske skall käranden bekosta annan form av underrättelse, t.ex. annonsering. Det kräver att käranden eller hennes ombud (som kan ha tagit på sig de löpande utgifterna enligt avtal om provisionsarvode) har en god ekonomi eller kreditförmåga. Rättegångskostnaderna kvittas ju normalt i amerikansk process och det tar ofta lång tid innan det förväntade jättelika skadeståndet drivits in och kan styckas upp mellan gruppmedlemmarna och ombudet (som normalt tar minst en tredjedel av det utdömda beloppet i arvode, ”contingent fees”). Flera uppmärksammade class actions har av denna anledning stupat på att individuell notice krävts till ett stort antal gruppmedlemmar. Enbart portokostnaderna kan bli betydande när gruppen består av flera tioeller hundratusental medlemmar. Bortsett från opt-in-kravet är den svenska lagen om grupprättegång betydligt förmånligare för käranden än det amerikanska class actioninstitutet i just detta hänseende. 4.3 Övriga förändringar Grupptalanutredningens omfattande förslag genomgick även en del andra förändringar fram till dess det var dags för riksdagsbehandling. Särskilt kan nämnas att möjligheterna till grupptalan på svarandesidan, liksom till grupprättegång vid Arbetsdomstolen i mål rörande lönediskriminering, lyftes ut, åtminstone tills vidare.s. 151

8.Vidare ändrades reglerna om behörig domstol; utredningen föreslog att grupptalan skulle kunna väckas vid samtliga tingsrätter. Regeringen valde dock lösningen att inskränka antalet behöriga domstolar till de tingsrätter som fungerar som fastighetsdomstolar och, i miljömål, till miljödomstolarna. Med den successiva krympning som sker av antalet tingsrätter kan det snart nog bli anledning att åter aktualisera det ursprungliga förslaget om generell behörighet, förutsatt att de tingsrätter som överlever får den styrka och kompetens som är ett av syftena med den stegvisa omorganisationen av domstolsväsendet.s. 152

9.Övriga förändringar av lagförslaget under slutvarvet var inte av sådan beskaffenhet att de behöver tas upp här.s. 152