1.Också straffrättsliga fall med anknytning till sjön finns anledning att redovisa i detta sammanhang. Materialet är relativt omfattande och redovisas inte i alla detaljer. 15.1 Vårdslöshet i sjötrafik m.m. Fritidsbåtslivet blir allt mer omfattande. Storleken och kraften i vissa motorbåtar är sådana att det kräver stor sjöerfarenhet för att säker framfart skall kunna ske. Högsta domstolen hade att ur straffrättslig synvinkel bedöma en kollision mellan två motorbåtar i farvattnen mellan Smögen och Kungshamn i Bohuslän. Högsta domstolen fann i fallet Kungshamn NJA 2000 s. 234 (= ND 2000 s. 36) att det inte kunde läggas föraren av den ena båten till last att han inte räknade med att det kunde finnas båtar utan föreskrivet ljus i vägen vid förevarande tid eller att han själv inte hade förligt ljus. Vidare fann domstolen att en planingsfart om ca 20 knop inte kunde anses anmärkningsvärt hög när framförandet skedde utanför fartbegränsat område. Åtalet lämnades därför utan bifall (se också Bergs segelbåt ND 1980 s. 74 [Skiljedom] och Kuttern ND 1983 s. 343 [Voldgift]). För en person som jag själv, som brukar ta mig fram på samma ställe i en eka och således har viss kännedom om farvattnen, förefaller avgörandet vara alltför välvilligt i förhållande till de allt motorstarkare fritidsbåtarnas framfart i hårt trafikerade farvatten.s. 944
2.I inlopp och hamnområden är det av särskild vikt att iaktta stor försiktighet. Här förekommer tät trafik med bl.a. färjetrafik som ett regelbundet inslag. Särskild uppmärksamhet måste iakttas när det är fråga om farvatten med oljetransporter. Under perioden har flera tillbud inträffat med oljefartyg inblandade. Lyckligtvis har man kunnat undvika stora utsläpp vid dessa tillfällen.s. 944
3.I Freja ND 1993 s. 17 (Svea) hade Vägverkets färja Freja lämnat Östanå i riktning mot Ljusterö i Stockholms skärgård. Samtidigt var finlandsfärjan Amorella på väg i nordostlig riktning. Fartygen höll kollisionskurs och det rådde tät dimma. Kollision kunde undvikas med endast cirka 20 meter tack vare en backningsmanöver på Amorella. Frejas befälhavare, som hade väjningsplikt, dömdes för vårdslöshet i sjötrafik. Hovrätten hänvisade till reglerna om skärande av kurser och uppträdande i nedsatt sikt och konstaterade att fartyg så länge de endast kan se varandra med radar är skyldiga att undersöka om kollisionsrisk föreligger. Frejas befälhavare kunde genom radarn konstatera att väjningsplikt skulle komma att föreligga när Amorella blev synligt. Genom att inte beakta detta var han vårdslös.s. 944
4.Detta fall skall jämföras med ett från västkusten. I Stena Germanica och Nokturus ND 1997 s. 1 (HVS) jfr ND 1995 s. 12 (Göteborg) möttes de båda fartygen i den s.k. Böttö-leden där sikten vid tillfället var starkt begränsad. Fartygen fick från Trafikinformationscentralen reda på att de skulle komma att mötas. Detta skedde också men på endast 5–15 meters håll och en kraftig undanmanöver fick göras varvid Nokturus gick på grund. Båda befälhavarna på fartygen jämte lots åtalades och dömdes i tingsrätten för att de bl.a. inte hade upprättat radiosamband. Hovrätten ansåg däremot, kanske något överraskande, att ingen av de tilltalade kunde anses ha uppträtt på ett straffbart sätt i förhållande till vad åklagaren lagt dem till last, varför åtalet ogillades.s. 944
5.Vid läsning av de båda ovan refererade fallen kan man inte låta bli — även med beaktande av att Freja hade en väjningsregel mot sig — att slås av en undran om hovrätterna på Sveriges båda sidor möjligen begagnat olika bedömningsskalor beträffande vårdslösheten.s. 945
6.Straffansvar har också prövats i följande fall. Birtha ND 1998 s. 45 (Göteborg) där en lots frikändes för att inte ha rapporterat sammanstötning eftersom det inte i första hand ålåg lotsen att rapportera sådana händelser. Smitningsansvar har prövats i fallet Segelbåten vid Rindöbaden ND 1993 s. 25 (Svea) där befälhavaren på en segelbåt åkte ifrån en passagerare som trillat i vattnet. Eftersom passageraren befann sig i nöd och senare drunknade dömdes befälhavaren för vållande till annans död för att inte ha iakttagit bestämmelserna i nuvarande 6 kap. 6 § andra stycket sjölagen. I Strömma Kanal ND 1999 s. 33 (Svea) dömdes en befälhavare på ett passagerarfartyg för vårdslöshet i sjötrafik för att ha försökt passera en fritidsbåt i en trång farled.s. 945
7.I fallet med isbrytaren Tor ND 1997 s. 17 (Nedre Norrland) uppkom fråga om utbildningsansvar. Tor gick på grund vid Storgrunden utanför Örnsköldsvik. Fartygschefen frikändes av hovrätten eftersom det inte ansågs att han brustit i gott sjömanskap genom att underlåta att ge underordnade tillräcklig förberedande utbildning. Däremot dömdes vakthavande officer för att ha navigerat med ett sjökort i mindre skala än vad som fanns tillgängligt på isbrytaren.s. 945
8.Hur olika bedömningen om ansvar kan utfalla beträffande vakthavande befäl på ett skolskepp åskådliggörs i två olika fall i ND 2000 s. 19 (Göteborg och Stockholm).s. 945
9.I Råneåälven RH 1998:51 (Övre Norrland) dömdes rorsmännen vid s.k. forsränning för vårdlöshet i sjötrafik och vållande till annans död till villkorlig dom jämte dagsböter när forsbåten vält och åtta personer omkommit. Hovrätten konstaterade att reglerna om befälhavarens ansvar gällde också vid forsränning samt att de åtalade varit vårdslösa som inte noggrant iakttagit forsens vattenföring och genom att inte tillse att deltagarna burit våtdräkt. 15.2 Sjöfylleri Fallen med sjöfylleri är omfattande och kan inte redovisas i detalj här.s. 945
10.Högsta domstolen fann i Södertälje slussar NJA 1996 s. 788 att förande av en motorbåt med en alkoholhalt om 2,25 promille i blodet är att anse som grovt sjöfylleri när inte omständigheterna talar däremot. Påföljden bestämdes med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden, med återkommande depressioner på grund av en personlighetsstörning, till skyddstillsyn. I Segelbåten RH 1996:150 (Svea) ansågs kontraktsvård inte vara en tillräckligt ingripande påföljd för grovt sjöfylleri genom förande av segelbåt nära en badbrygga. Påföljden bestämdes till fängelse. I Nimo 22 RH 1996:97 (Göta) bestämdes påföljden för en egenföretagare till fängelse för grov sjöfylleri när han fört en racerbåt med 2,41 promille alkohol i blodet. I fallet Arctic Tar RH 1994:16 (Svea) dömdes befälhavaren och en styrman till fängelse för att ha varit så alkoholpåverkade att ingen av dem kunde fullgöra sin tjänst ombord på ett tankfartyg om 6 720 dödviktton under insegling till hamn. I Vänerland ND 1998 s. 1 (Göteborg) dömdes en tysk befälhavare till två månaders fängelse för grovt sjöfylleri för att han fört ett fartyg som var 86 meter långt med en alkoholhalt på cirka 2,4 promille alkohol i blodet.s. 945
11.I Flipper 850 RH 1993:62 (Svea) frikände hovrätten den åtalade för sjöfylleri efter invändning om eftersupning och dömde i stället till böter för vårdslöshet i sjötrafik för att den tilltalade kört upp på land.s. 946
12.I Alkoholförtäring i Furusundsleden ND 1992 s. 119 (Svea) hade en person druckit alkohol och gått ombord på en båt och somnat. Personen dömdes för sjöfylleri eftersom det ansågs tydligt att denne antingen helt försummat att ankra eller försummat att ankra väl utan att kontrollera, vilket kunde tillskrivas alkoholpåverkan. 15.3 Fartygssäkerhetslagen I fallet Fram ND 1997 s. 8 (Göteborg) kom en fråga om straffrättsligt ansvar enligt fartygssäkerhetslagen upp. En skeppare, tillika redare, för ett kusttankfartyg hade levererat bunkersolja till ett annat fartyg inom ett område för kustfart trots att tankfartyget hade certifikat endast för inomskärsfart. Domstolen, som lämnade en invändning om att Sjöfartsverket inte lämnat klart besked utan avseende, dömde skepparen till dagsböter.s. 946
13.En persons straffansvar enligt fartygssäkerhetslagen prövades även i fallet Jarl ND 2000 s. 34 (Stockholm). Åtalet gällde användning av en pråm för att bl.a. titta på nyårsfyrverkerier. Detta skedde trots att pråmen var belagd med nyttjandeförbud. Domstolen, som fann att båten hade använts till sjöfart, menade att frågan huruvida nyttjandeförbudet var välgrundat eller ej inte skulle prövas i brottmålsprocessen eftersom det finns möjlighet att pröva denna fråga i särskild ordning. Åtalet bifölls därför. Även om domstolens slutsats i det aktuella fallet tycks vara riktig måste det finnas tillfällen när det ankommer på domstolen att pröva nyttjandeförbudet i brottsmålsprocessen, t.ex. om det tillkommit i laga ordning.s. 946