NJA 1986 s. 729.
Hänvisas från p. 5 (s. 798)
1.5.1 Former av grupptalan Lagen om grupprättegång omfattar tre former av grupptalan, nämligen sådan som förs av en enskild medlem i gruppen (enskild grupptalan), av en myndighet (offentlig grupptalan) eller av en organisation (organisationstalan). Enligt utredningen talar flera skäl för att kraven på reparation, prevention, rättsbildning och processekonomi bäst tillgodoses genom att taleformerna får samverka.s. 796
2.Offentlig grupptalan anses kunna gynna utsikterna för att tvister av prejudikatintresse, eller som kan antas ha en betydande preventiv effekt drivs med full kraft, eftersom de är mindre kostnadskänsliga än enskilda, i den meningen att de oftare kan antas sakna ekonomiska motiv att förlikas eller att avstå från att överklaga. En annan fördel med offentlig grupptalan är att kostnaderna av en processförlust vanligtvis blir lägre för motparten. Myndigheter har inte sällan internt tillgång till juridisk sakkunskap och behöver inte anlita dyrare advokathjälp. Samtidigt kan motparten vara säker på att få sina kostnader ersatta vid en processvinst. Offentlig grupptalan förväntas kunna fylla en speciellt viktig funktion när huvudsyftet med processen är att verka handlingsdirigerande eller att främja prejudikatbildning och rättsskapande. Processen ligger då väl i linje med myndigheternas allmänna roll att arbeta för främjandet av samhällsintressen och endast undantagsvis ingripa i enskildas inbördes rättsförhållanden. Det anses emellertid vara tveksamt om offentlig grupptalan är ett ändamålsenligt alternativ, om syftet med processen i första hand är att säkerställa att gruppmedlemmarna får sina anspråk tillgodosedda, dvs. reparativt. Regeringen menar att behovet av prioriteringar i fråga om användningen av det allmännas resurser, men också andra mer principiella skäl gör det nödvändigt att avgränsa det offentligas ansvar till sådana sektorer där ett agerande från det allmänna framstår som särskilt nödvändigt.s. 796
3.Att myndigheter genom talan vid domstol bistår enskilda med att driva igenom rättsliga anspråk bör därmed förbehållas de fall där det finns ett vidare samhällsintresse av att tvistefrågor blir rättsligt prövade. I detta sammanhang framhålls att offentlig grupptalan kanske inte alltid är ett realistiskt alternativ när det är staten som står på svarandesidan. I många av de fall där en grupprättegång framstår som den lämpligaste processformen kan det därför antas vara mer ändamålsenligt att enskilda gruppmedlemmar eller organisationer för grupptalan. Grupptalan som förs av enskilda eller organisationer kommer att förutsätta att det finns någon som är tillräckligt engagerad i saken för att inleda rättegång, med den kostnadsrisk det innebär. I första hand torde så vara fallet när tvisten rör individuellt större ekonomiska eller andra värden. Särskilt enskild grupptalan får därför antas bota brister i reparativt och processekonomiskt hänseende. 5.2 Väckande av grupptalan En grupptalan skall väckas genom stämning eller genom att käranden i en pågående rättegång ansöker hos rätten om att få omvandla talan till en grupptalan. Under handläggningen av en vanlig process kan inträffa omständigheter som gör att en representativ taleform framstår som ett mer lämpligt processuellt alternativ. Av bestämmelser i 14 kap. RB följer att en och samma ansökan kan avse stämning såväl av flera som på flera. Vanliga regler om ingivande av stämningsansökan skall tillämpas även i mål där det förs grupptalan. Emellertid görs vissa kompletteringar i bestämmelserna om en ansökans innehåll, se avsnitt 5.2.12. 5.2.1 Forumfrågor Behörighet att handlägga mål enligt lagen om grupprättegång skall tillkomma de tingsrätter som är fastighetsdomstolar, med motsvarande domsområde. Anledningen till att man valt fastighetsdomstolarna är i första hand att de uppfyller de krav på geografisk spridning som måste finnas. Vidare konstateras i propositionen att även om man förväntar sig att antalet grupprättegångar kommer att vara förhållandevis få, beräkningarna ligger på mellan 15–20 st. per år, så kommer en grupprättegång att vara mer krävande ur administrativ synvinkel än en individuell process, och domstolarna måste kunna möta dessa ökade krav på tillgång till personal och administrativa rutiner. Eftersom fastighetsmål inte sällan involverar ett stort antal sakägare och andra intressenter, har fastighetsdomstolarna särskilt goda förutsättningar att hantera de handläggningsfrågor som en grupptalan kan ge upphov till. Flera fastighetsdomstolar är vidare miljödomstolar, vilket ytterligare kan bidra till dessa domstolars lämplighet.s. 797
4.Vidare diskuteras vilka verkningar införandet av regler om grupptalan kan få för svenska domstolars behörighet i tvister med internationell anknytning. Internationaliseringen ökar med stor hastighet, vilket leder till att det i en grupptalansituation kan finnas anspråk som tillkommer personer bosatta utomlands. Någon kan vidare vilja väcka grupptalan i Sverige mot en svarande som befinner sig utomlands.s. 798
5.I praxis har fastställts att bestämmelsen i 10 kap. 14 § rättegångsbalken, RB, om käromål mot flera svarande och om genkäromål under vissa förutsättningar kan tillämpas analogt på parter som har hemvist utomlands. Lagfästa domsrättsregler på det privaträttsliga området finns i den s.k. Bryssel I-förordningen, och Luganokonventionen om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av utländska domar, som gäller som lag i Sverige. Bryssel I- förordningen gäller mellan EU:s medlemsstater inbördes. Den i allt väsentligt likalydande Luganokonventionen gäller mellan EU:s medlemsstater och Island, Norge, Schweiz och Polen. Enligt konventionen är allmänt forum domstol i det land där svaranden har sitt hemvist. Grundas behörigheten för en tingsrätt på att grupptalan väcks vid sådan tingsrätt finns inga problem från domsrättssynpunkt. Rättegångsbalken innehåller emellertid i 10 kap. 8 § även bestämmelser som gör det möjligt för käranden att som forumgrundande fakta åberopa omständigheter hänförliga till processföremålet. Till följd av dessa bestämmelser kan exempelvis en grupptalan väckas vid en domstol inom vars domkrets skada uppkommit. Bryssel I-förordningen och Luganokonventionen innehåller en behörighetsregel av motsvarande slag. Vidare innehåller konventionerna bestämmelser om forum i konsumenttvister. Dessa innebär att konsumenten kan välja mellan att väcka talan där svaranden har sin hemvist eller vid domstol i hemvistlandet. För att grupptalan skall kunna väckas vid en domstol på detta sätt krävs att samtliga gruppmedlemmars anspråk faller inom samma forum. Någon möjlighet att enligt RB eller konventionerna föra samman gruppanspråk utan att samma domstol har domsrätt med avseende på samtliga anspråk finns inte. Därmed kommer domsfrågan inte att bedömas annorlunda i en grupprättegång än vid en individuell process där käranden eller svaranden saknar hemvist i Sverige. För bedömning av frågan om talan väcks vid rätt forum uppstår följaktligen inte några särskilda problem om det finns personer bosatta utomlands eller svaranden har hemvist utanför Sverige. 5.2.2 Talerätt För att ha rätt att väcka enskild grupptalan skall käranden själv ha ett anspråk som omfattas av talan. Rätt att väcka organisationstalan skall tillkomma ideella föreningar av konsumenter eller löntagare när det gäller konsumenttvister. I fråga om offentlig grupptalan skall regeringen meddela särskilda föreskrifter om myndigheters talerätt.s. 798
6.För att ha rätt att väcka grupptalan krävs att käranden är medlem i den grupp till vars förmån talan förs. Det förutsätts alltså att käranden själv har ett anspråk som omfattas av yrkandet i målet, och som han eller hon kunnat processa om i en individuell rättegång. Uppfattningen är att den som har ett direkt personligt intresse i saken kan förväntas lägga ner den tid och det arbete som krävs för att få igenom sin rätt och därmed hela gruppens anspråk. En ogillad talan medför vidare ekonomisk eller annan förlust för vederbörande själv.s. 799
7.Domstolens prövning skall varken vara vidare eller grundligare än den prövning som görs av kärandens talerätt i en vanlig rättegång. Det betyder att käranden normalt endast kommer att behöva framställa ett yrkande för egen del för att anses ha rätt att företräda gruppen i målet.s. 799
8.Olika former av organisationstalan finns i svensk rätt på bl.a. marknadsrättens, miljörättens, arbetsrättens och hyresrättens område. Som allmänna krav för talerätten gäller att organisationen har rättskapacitet och att den har till syfte att ta till vara sina medlemmars intressen som konsumenter, löntagare eller näringsidkare.s. 799
9.En organisation som uppfyller de olika, högt ställda krav som gäller för att få en grupptalan upptagen till prövning i sak har utan vidare villkor rätt att föra enskild grupptalan, om organisationen har ett eget krav som omfattas av grupptalan.s. 799
10.Offentlig grupptalan skall främst komma i fråga då en enskild grupptalan eller organisationstalan inte kan antas bli väckt, eller det i övrigt finns ett särskilt allmänt intresse av att en grupprättegång inleds. Eftersom det är svårt att på förhand peka ut dessa situationer anges inte närmare inom vilka gränser offentlig grupptalan får väckas, utan regeringen skall i instruktioner eller andra administrativa författningar skriva in i vilken utsträckning en myndighet skall kunna föra talan enligt lagen om grupprättegång. Exempel på organ som det kan komma i fråga att tillerkänna sådan kompetens är KO, Naturvårdsverket och länsstyrelser. 5.2.3 Särskilda processförutsättningar Som nämnts ovan är möjligheten till grupprättegång inte avsedd att ersätta den individuella tvåpartsrättegången, i de fall denna fungerar på ett effektivt och funktionsenligt sätt, utan skall utnyttjas när behovet av rättsliga handlingsalternativ inte tillgodoses inom ramen för den nuvarande processordningen eller då en grupptalan kan förväntas leda till påtagliga processekonomiska vinster. För att säkerställa dessa ändamål har särskilda processförutsättningar uppställts för när en grupptalan skall vara tillåten. Processförutsättningarna är — att grupptalan rör gemensamma tvistefrågor, — att målet inte framstår som ohanterligt på grund av individuella omständigheter, — att grupptalan är det bästa tillgängliga processalternativet, — att det finns en lämpligt bestämd grupp samt — att käranden är lämplig som företrädare för gruppen. En grupprättegång utmärks typiskt sett av att den rör någon för gruppen gemensam tvistefråga. Som en processförutsättning gäller därför att det finns omständigheter som förenar gruppmedlemmarna och som är lämpade för en samtidig rättslig prövning.s. 799
11.Grupptalan förutsätter speciella förfaranderegler, vilka i undantagssituationer kan medföra att en grupprättegång i det enskilda fallet blir så otymplig och ohanterbar att den rimligen inte bör tillåtas, även om den framstår som det bästa processalternativet. Förhållanden hänförliga till individuella tvistefrågor kan göra en grupptalan ohanterlig. Det särskilda förfarandet medför att en grupprättegång ibland kommer att kräva en större arbetsinsats från domstolens sida än en individuell talan, och i vissa fall kan bli mer tids- och kostnadskrävande för gruppens motpart än andra processformer. Grupprättegångar skall mot denna bakgrund förbehållas situationer där det finns ett verkligt behov av en ny taleform. Grupptalan skall vara tillåten endast om man når ett bättre rättsskydd eller samma rättsskydd, men till en lägre kostnad och mindre besvär än gällande taleformer tillhandahåller. En särskild processförutsättning har därför utformats med inriktning på att en grupprättegång framstår som ett i det särskilda fallet bättre alternativ än andra tillgängliga former för att få anspråken rättsligt prövade.s. 800
12.För att en grupprättegång skall framstå som ett effektivt processalternativ skall domstolsprövningen i så stor utsträckning som möjligt begränsas till tvistiga omständigheter som är gemensamma för gruppmedlemmarna. En grundläggande förutsättning för den representativa processen är således att rättegången rör ett förhållande av samma eller likartat slag för hela gruppen.s. 800
13.Vägledning för att finna det förhållande som skall tjäna som förbindelselänk mellan gruppanspråken skall i stället sökas i bestämmelserna i rättegångsbalken om förening av mål (kumulation). Enligt 14 kap. 1 eller 2 § RB förutsätter obligatorisk kumulation att de olika käromålen stöder sig på väsentligen samma grund. Det är alltså enbart likheter med avseende på rättsfakta som kan föranleda en obligatorisk gemensam handläggning. Däremot krävs för fakultativ kumulation enligt 14 kap. 6 § RB endast att det är till gagn för utredningen att målen handläggs gemensamt. Sammanläggning kan då ske av det skälet att bevisningen är i huvudsak densamma eller att kumulation minskar kostnaderna i målet.s. 801
14.En faktor som kan göra en grupprättegång olämplig är förekomsten av individuella omständigheter. Att det finns tvistefrågor som hänför sig till enstaka gruppmedlemmar är visserligen inte något hinder mot att talan anses grunda sig på likartade rättsfakta eller att en grupprättegång betraktas som det bästa processalternativet. Det kommer emellertid att uppstå situationer där grunder och invändningar hänförliga till enskilda gruppmedlemmar avsevärt kommer att försvåra genomförandet av en representativ process. En ersättningstalan kan t.ex. kräva utredning som förutsätter medverkan från den enskilda anspråkshavaren, om inte ersättningen är ostridig eller kan beräknas med hjälp av förhållandevis enkla matematiska formler och dylikt. En grupprättegång skall i sådana situationerna kunna avvisas som en olämplig processform. 5.2.4 Grupptalan som det bästa processalternativet I propositionen betonas att det är viktigt att grupptalanförfarandet förbehålls situationer där det finns ett verkligt behov av en ny taleform. Står andra processvägar — främst kumulation eller pilotmål — öppna skall dessa användas, om de är likvärdiga med en grupprättegång i kostnadshänseende, med avseende på tidsåtgång o.s.v. En grupptalan skall sålunda tillåtas endast om man når ett bättre rättsskydd eller samma rättsskydd, men till en lägre kostnad och mindre besvär, än gällande taleformer tillhandahåller.s. 801
15.Är en grupptalanprocess det enda tillgängliga verktyget att använda för att hävda ett anspråk rättsligt framstår en sådan process alltid som det bästa processuella alternativet. Domstolens prövning får i sådant fall inriktas på om övriga förutsättningar för en grupptalan är uppfyllda.s. 801
16.Som utgångspunkt för en jämförelse mellan olika processformer nämns de skillnader som finns i fråga om talans handläggning. Den representativa processen kräver i allmänhet särskilda procedurer och rutiner som avviker från dem som gäller för tvistemål i allmänhet. Det är därmed nödvändigt att rätten gör klart vilka tids- och kostnadsmässiga besparingar och fördyringar som en grupprättegång medför jämfört med t.ex. kumulation och pilotmål. 5.2.5 Gruppens identitet och storlek En förutsättning för att en grupptalan skall komma till stånd är att det finns en lämpligt avgränsad grupp. Den som vill inleda en sådan talan måste definiera gruppen i ansökningen, varvid det åligger domstolen att godta kärandens gruppangivelse eller ej. Huvudregeln är att käranden anger gruppmedlemmarna med namn och adress. Kravet på identitetsuppgifter är dock inte absolut, eftersom det inte alltid är lämpligt att kräva att käranden i ansökan om stämning exakt preciserar gruppens storlek och medlemmar till antal och identitet. I exempelvis ett miljömål kan gruppen behöva bestämmas utan att käranden redan i stämningsansökan anger alla med namn och adress. Gruppen kan i ett sådant fall t.ex. definieras som alla boende inom ett visst avstånd från en fabrik. Denna skyldighet för käranden att lämna upplysningar om förhållanden av betydelse för underrättelse till gruppmedlemmarna skulle t.ex. kunna avse lämpliga sätt att nå ut med information i det aktuella området. Domstolens närmare prövning av processförutsättningarna kan i en sådan situation anstå till dess att tiden för anmälan har gått ut.s. 801
17.Gruppens storlek har betydelse för rättens prövning av de andra förutsättningar som måste vara för handen för att en grupptalan skall tas upp, såsom att en grupprättegång är ett bättre alternativ än andra processformer. Visserligen kommer domstolen att ha ett slutligt underlag för sin prövning av dessa frågor först sedan tiden för anmälan från gruppmedlemmarna om att de önskar att omfattas av grupptalan löpt ut. Av processekonomiska skäl är det emellertid praktiskt att domstolen redan inledningsvis vet om talan rör 10, 100 eller 1 000 personer. 5.2.6 Gruppens bestämning En av de centrala frågorna rör hur bestämning av gruppen skall ske. Gruppen i grupprättegången kan utgöras av alla de personer som anmäler till domstolen - eller till en grupprepresentant - att de vill vara med, alternativt skall alla de som lidit skada på grund av likartade rättsförhållanden automatiskt innefattas i gruppen. Personer som inte anmäler sig omfattas i det förra fallet inte av domens rättskraft. De får då inte sin förlust ersatt om de inte väcker en egen talan gentemot bolaget. I det senare fallet omfattas de flesta som blivit utsatta för en rättskränkning, och risken för att oförstående personer hamnar utanför rättssystemet minskar, likaså risken för efterföljande upprepade processer.s. 802
18.Två huvudsakliga former för gruppens bestämning finns således: 1. De gruppmedlemmar som faller inom kärandens definition av gruppen blir automatiskt medlemmar. Detta kombineras med en möjlighet till optout, dvs. för att en gruppmedlem inte skall omfattas av domens rättskraft måste han eller hon anmäla utträde ur gruppen. 2. Rättskraften omfattar de gruppmedlemmar som faller inom kärandens definition av gruppen och som inom viss tid från talans väckande anmält till domstolen att de önskar ingå i gruppen, s.k. opt-in. Det är här viktigt att man har klart för sig att det rör sig om två olika saker, först kärandens initiala definition och därefter gruppens bestämning. Gruppens definition kan vara t.ex. alla som köpt en viss aktie efter utgivandet av ett vilseledande prospekt medan gruppens bestämning anger vilka som skall omfattas av domens rättskraft, antingen det baseras på opt-in eller opt-out. När man skall besluta sig för vilket alternativ som skall gälla för gruppens bestämning, dvs. automatiskt medlemskap eller krav på anmälan, är det således gruppens omfång med hänsyn till rättskraften som skall avgöras.s. 803
19.I Grupptalanutredningen föreslogs att grupptalan automatiskt skall omfatta alla de gruppmedlemmar som faller in under kärandens beskrivning. Automatiskt medlemskap bedömdes bättre tillgodose det reparativa, preventiva och rättsbildande samt processekonomiska syftet med civilprocessen. Det s.k. opt-in systemet ansågs medföra en risk för att grupptalan inte kommer att tillämpas på grund av att för få gruppmedlemmar kommer att anmäla sig, delvis beroende på att de inte är medvetna om att de utsatts för en rättskränkning. Skälen för automatisk grupptillhörighet anges sammanfattningsvis vara att detta på effektivaste sätt bereder tillgång till rättsmedel för den befolkningsgrupp som av ekonomiska, sociala eller psykologiska skäl inte kan göra sina anspråk gällande. Grupperna blir erfarenhetsmässigt större vid automatisk grupptillhörighet än vid ett anmälningsförfarande. Ytterligare ett skäl för automatisk grupptillhörighet är att detta bättre skyddar svaranden från upprepade processer.s. 803
20.Förslaget möttes av massiv kritik, och i propositionen har regeringen gått kritiken till mötes, varvid förslaget om automatisk grupptillhörighet har ersatts med att en grupptalan skall omfatta de gruppmedlemmar som anmält till domstolen att de önskar omfattas av kärandens talan, dvs. grupptillhörighet efter ett anmälningsförfarande, s.k. opt-in. Grupptalan skall sålunda omfatta de gruppmedlemmar som inom en viss tid efter det att talan har väckts anmält till domstolen att de önskar omfattas av kärandens talan. Gruppmedlemmarna skall underrättas om att en grupprättegång har inletts, och underrättelsen skall ske på det sätt som domstolen finner lämpligt. 5.2.7 Kärandens lämplighet att företräda gruppen En prövning av kärandens förutsättningar att föra en grupptalan kan baseras på i huvudsak två förhållanden, nämligen på kärandens ekonomiska förutsättningar att processa, samt de rättsliga intressen som finns inom gruppen. Vad beträffar kärandens ekonomiska förutsättningar att driva en grupptalan är av intresse såväl kärandens finansiella resurser att löpande svara för kostnaderna i processen som utsikterna för en vinnande motpart att få sina rättegångskostnader ersatta.s. 803
21.Endast få personer förväntas vara villiga eller ha möjlighet att ta på sig den ekonomiska risk som en grupptalan är förknippad med. I vissa fall kan ekonomiskt bistånd erhållas inom ramen för rättshjälpen eller genom att utnyttja det försäkringsskydd som finns inom gruppen. En annan metod för en kärande att finansiera talan kan vara genom att träffa ett s.k. riskavtal med ombudet. I dessa fall uppstår det inte några större svårigheter för domstolen att avgöra om käranden är lämplig utifrån en bedömning av kärandens ekonomiska förutsättningar att processa. Väcker någon grupptalan utan ekonomiskt bistånd utifrån bör domstolen genom frågor kunna skaffa tillräcklig kunskap om hur talan är avsedd att finansieras utan att kränka kärandens personliga integritet.s. 804
22.Ett beslut om avvisning av talan eller ansökan om byte av taleform kommer inte att hindra någon annan från att väcka ny talan angående samma sak. Också den som har fått sin talan eller ansökan avvisad kan återkomma med en ny begäran om att få föra grupptalan, om den grundas på nya omständigheter. 5.2.8 Krav på ombud En förutsättning för att grupptalan skall prövas i sak är att käranden bedöms lämplig att ta till vara medlemmarnas intressen i målet. En grupptalan kräver många gånger en avsevärd arbetsinsats från den som aktivt driver målet. Redan på det förprocessuella stadiet kan det behöva vidtas åtgärder för att klarlägga tvistefrågor, utmönstra en lämpligt bestämbar grupp och utreda tveksamma bevisförhållanden. För att säkerställa att dessa arbetsuppgifter utförs på ett för samtliga gruppmedlemmar rättssäkert sätt ställs i 11 § upp krav på att grupptalan skall föras genom ombud. Undantag ges dock vid en offentlig grupptalan, där det finns anledning att utgå från att gruppens intressen blir tillvaratagna på bästa möjliga sätt utan en regel om ombudstvång. Även vid enskild grupptalan och organisationstalan kan göras undantag från ombudstvånget, om det finns särskilda skäl.s. 804
23.Regeringen anser att för att ett ombudstvång skall få en reell verkan krävs att det ställs särskilda krav på ombudet. Ombudstvånget har därför förenats med en bestämmelse om att ombudet skall vara advokat. Regeringen anför att på det sättet uppnås i praktiken också ett ytterligare skydd mot obefogade processer. 5.2.9 Rättens inledande prövning Domstolens prövning av om det finns förutsättningar att ta upp en grupptalan till sakbehandling skall ske på samma sätt som för tvistemål i allmänhet enligt rättegångsbalkens regler. Frågan om talan får tas upp av domstolen skall sålunda behandlas före prövningen av själva saken. En särskild fråga är vilken skyldighet domstolen har att aktivt undersöka om samtliga processförutsättningar för grupptalan föreligger. I propositionen konstateras att rätten bör ha en aktiv roll att kontrollera att premisserna för att ta upp en grupptalan är för handen, men att det inte är möjligt att ge mer utförliga anvisningar till domstolen om när och hur den skall agera för att fullständiga utredningen i frågor om rättegångshinder. 5.2.10 Litispendens Enligt 13 kap. 6 § RB får ny talan angående en fråga som redan är föremål för rättegång mellan samma parter inte tas upp till prövning. Avsikten med förbudet är att hindra att ett och samma rättsförhållande blir föremål för två samtidiga prövningar. En ändamålsenlig tillämpning av paragrafen i grupptalansammanhang kräver att gruppmedlemmarna jämställs med parter. Det innebär att en pågående individuell process är hinder (litispendens) mot en grupptalan rörande samma anspråk. Detta förbud kan leda till att grupprättegångens kostnadsbesparande, reparativa och preventiva effekter inte alltid kan tillgodogöras fullt ut. I utredningen föreslogs en undantagsregel, som innebär att en grupptalan får tas upp även om det pågår rättegång i annan ordning beträffande ett anspråk som omfattas av grupptalan.s. 805
24.En grupptalan kan föranleda frågor om litispendens i två situationer, nämligen på så sätt att en pågående grupprättegång är hinder för att inleda en ny grupprättegång eller en individuell talan angående samma sak och med samma parter eller gruppmedlemmar inblandade. Det kan inträffa, om än i undantagsfall, att flera var för sig väcker grupptalan som helt eller delvis rör samma anspråk. Med hänsyn till att gruppmedlemmarna bör jämställas med parter vid tillämpning av 13 kap. 6 § RB är en väckt grupptalan hinder för någon annan att väcka talan rörande samma anspråk och samma gruppmedlemmar. Lagutformningen innebär att rätten skall pröva kärandens lämplighet att föra talan för gruppen som en av flera processförutsättningar och att det inte kommer att fattas något formellt beslut om att käranden utses till gruppföreträdare. Ett avsteg från 13 kap. 6 § RB skulle därför kräva en särreglering med sikte enbart på den nu diskuterade situationen. Regeringen anför att med tanke på att bestämmelsen endast skulle avse sällsynta undantagssituationer det inte bör ske någon sådan särreglering.s. 806
25.En grupprättegång kommer enligt 13 kap. 6 § RB också att hindra en gruppmedlem från att själv väcka talan angående samma sak. Hindret undanröjs om medlemmen väljer att inte omfattas av grupptalan. Det är inte säkert att käranden känner till grupptalanmålet när den egna talan väcks, bl.a. på grund av att rätten kanske inte har hunnit underrätta gruppmedlemmarna om rättegången. Ett avvisningsbeslut kan i sådant fall leda till onödigt besvär, om käranden avser att inte låta sig omfattas av grupptalan. Rätten kan då i stället avvakta med prövningen till dess att tiden för anmälan om deltagande i grupprättegången löpt ut utan att käranden anmält att han eller hon vill omfattas av grupptalan. Grupptalans litispendensverkan blir därigenom att behandla som ett avhjälpbart rättegångshinder. 5.2.11 Litispendensfrågan i ett internationellt perspektiv Enligt allmänna svenska processuella grundsatser gäller att en utländsk rättegång mellan samma parter angående samma sak är rättegångshinder (litispendens) endast om en blivande dom i målet kan förväntas bli erkänd här i landet. I förmögenhetsrättsliga tvister är huvudprincipen att utländska domar erkänns bara om detta följer av lag. Ovan nämnda Bryssel I-förordningen och Luganokonventionen innehåller speciella regler om litispendens och mål som har samband med varandra, s.k. konnexitetsfall. Enligt reglerna gäller motsvarande villkor för litispendensverkan som enligt rättegångsbalken, det skall vara frågan om samma sak och samma parter. Konnexitetsfall föreligger om käromål är så förenade, att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. I sådant fall får domstolen i en senare inledd rättegång låta målet vila till dess att den först väckta talan är avgjord. Domstolen har dessutom rätt — men är inte skyldig — att avvisa den senare väckta talan, om en part yrkar det och förening av målen är tillåten. Den domstol vid vilken talan först väckts måste vara behörig att pröva båda käromålen. 5.2.12 Närmare om underrättelse- och anmälningsförfarandet samt innehållet i stämningsansökan Regeringen menar att de bästa garantierna för att gruppmedlemmarna får ett fullödigt, informativt och därmed rättssäkert underlag för sitt ställningstagande att omfattas av en grupptalan ges om det är domstolen som står för informationen och underrättelsen om grupprättegången. Genom att låta domstolen ombesörja underrättelsen anses man få en garanti för att gruppmedlemmarna får objektiv och opartisk information till grund för sitt beslut. Att domstolen ombesörjer underrättelsen stämmer också bäst överens med den ordning vi har i svensk processrätt. Kommunikation av processmaterial mellan parter eller till andra verkställs som regel av domstolen.s. 806
26.Rättegångsbalkens krav på vad en stämningsansökan skall innehålla gäller också vid en grupptalan. Det innebär att käranden måste ange ett bestämt yrkande som hänför sig till samtliga gruppmedlemmar. Brister en ansökan i det avseendet skall rätten på samma sätt som i en vanlig rättegång förelägga käranden att avhjälpa bristen. Kärandens gruppbestämning är vidare betydelsefull för domstolens möjlighet att pröva om förutsättningarna för att få föra en grupptalan är uppfyllda. Gruppen måste anges på ett sådant sätt att domstolen kan ta ställning till om talan grundas på omständigheter som är gemensamma eller likartade för gruppmedlemmarnas anspråk, att rättegången inte blir ohanterlig på grund av individuella omständigheter, om grupptalan är ett bättre alternativ än kumulation eller pilotmål samt om käranden är lämplig som representant för gruppen.s. 807
27.En medlems anmälan om att han eller hon vill omfattas av grupptalan skall göras till domstolen. Anmälan kan inskränkas till ett godtagande av att vederbörandes anspråk prövas genom grupptalan. Enklast kan detta ske genom att de som omfattas av kärandens gruppbestämning i samband med underrättelsen erhåller en förtryckt anmälningsblankett, som efter undertecknande återsänds till domstolen. På samma sätt som gäller delgivningskvitton till kallelser skall postbefordran av anmälan ske utan kostnad för den enskilde.s. 807
28.När en grupprättegång aktualiseras kan det naturligtvis inträffa att även personer som inte ingår i kärandens gruppbestämning anmäler sitt intresse att omfattas av grupptalan. Sådana anmälningar skall hanteras med tillämpning av allmänna processrättsliga principer efter omständigheterna i det enskilda fallet. 5.3 Den fortsatta handläggningen 5.3.1 Avbrytande av grupprättegången Om en grupprättegång helt eller delvis skall avbrytas på grund av processhinder som uppkommit efter talans väckande eller på grund av återkallelse, skall rätten lämna parterna och gruppmedlemmarna tillfälle att yttra sig, om detta inte är uppenbart obehövligt. Rätten får i samband med detta ge gruppmedlemmarna möjlighet att inträda som parter och föra talan om sina rättsanspråk. Vidare skall svarandens rätt till dom vid återkallelse av käromål endast gälla när återkallelse sker efter utgången av den tid inom vilken en gruppmedlem skall anmäla att han eller hon vill omfattas av grupptalan. 5.3.2 Förlikning Kärandens rätt att föra talan för annans räkning innebär endast en processuell behörighet att vidta dispositioner som är bindande för tredje man, dvs. gruppmedlemmarna. Någon civilrättslig dispositionsrätt över gruppmedlemmarnas anspråk har käranden inte. Följaktligen kan käranden inte på grund av sin rätt att föra grupptalan träffa en förlikning som binder medlemmarna. En förlikning blir därför möjlig att uppnå i en grupprättegång bara om varje medlem själv medverkar i uppgörelsen.s. 807
29.I 26 § lag om grupprättegång stadgats att käranden skall ha behörighet att med bindande verkan för gruppens medlemmar träffa förlikning angående gruppens anspråk. Behörigheten förutsätter att käranden ansetts lämplig att föra grupptalan. Det skall alltså inte vara möjligt för käranden att ingå en förprocessuell förlikning för gruppens räkning.s. 808
30.I avsikt att värna gruppmedlemmarnas intressen skall förlikningen vidare ges rättsverkan i förhållande till medlemmarna endast om rätten stadfäster den. Därigenom tillhandahålls ett kontrollinstrument som minimerar risken för att en uppgörelse kommer att stå i strid med medlemmarnas intresse av en rättvis rättegång. 5.3.3 Domens innehåll och rättskraft En dom har normalt rättskraft enbart med avseende på parterna i rättegången. Den fråga som har avgjorts kan inte upptas till prövning på nytt. Denna huvudregel är visserligen förenad med flera undantag och det kan argumenteras för att rättskraftsregeln i 17 kap. 11 § RB skall tolkas så att även passiva gruppmedlemmar omfattas av domens rättskraft. Regeringen anser emellertid att det i lagen om grupprättegång direkt bör uttryckas att en dom har rättskraft i förhållande till gruppmedlemmarna på samma sätt som om de hade varit parter.s. 808
31.En grupptalan innebär att ett antal anspråk (mål) förenas i en rättegång. Några ändringar när det gäller den materiella prövningen av anspråken skall lagen inte medföra. Svaranden har därmed i en grupprättegång samma processuella möjligheter att göra invändningar mot vart och ett av anspråken som i en rättegång mellan två parter eller vid kumulation enligt rättegångsbalken. På motsvarande sätt kan käranden och gruppmedlemmarna framföra samtliga omständigheter de vill åberopa och få dessa prövade. En annan sak är att det brister i förutsättningarna för en grupptalan om det förutsätts att många gruppmedlemmar måste uppträda i processen. Det finns dock utrymme att behandla individuella omständigheter inom ramen för en grupprättegång. 5.4 Överklagande 5.4.1 Möjlighet att överklaga domar och beslut Enligt rättegångsbalken är en dom överklagbar, om inte annat är föreskrivet. Ett undantag gäller tredskodomar, där rättsmedlet är återvinning. Ett annat undantag är att parterna kan avtala att inte överklaga en dom som meddelas i anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, om förlikning om saken är tillåten. I mål rörande mindre värden än ett halvt basbelopp gäller dock inte avtal som ingåtts före tvistens uppkomst. Vid sidan av sådana avtal är det dessutom möjligt för en part att efter domen göra en bindande utfästelse att inte överklaga, om målet är dispositivt.s. 809
32.Att en dom går att överklaga innebär normalt att fullföljd kan ske omedelbart. Dock gäller i fråga om mellandom att rätten med hänsyn till omständigheterna skall bestämma om domen får överklagas särskilt eller endast i samband med att tingsrättens slutliga avgörande överklagas. Samma överklaganderegel anser regeringen skall gälla beträffande en s.k. särskild mellandom i en grupprättegång. En sådan dom kommer oftast att omfatta bara vissa delar av gruppen. Avgörandet av de gemensamma tvistefrågorna blir därmed en slutlig dom för en del av gruppen, medan andra medlemmars rätt blir beroende av utgången av den fortsatta prövningen. Även om rätten bestämmer att domen i den del den villkorats inte får överklagas särskilt gäller enligt 45 § undantag för det fall någon överklagar domen för eller mot hela gruppen.s. 809
33.Beslut att avvisa käromål som omfattas av en grupptalan är slutliga beslut. Sådana beslut kan överklagas på samma sätt som om det processats enbart om käromålet i fråga. 5.4.2 Rätt att överklaga Rätten för käranden att överklaga en dom begränsas till att avse talan för gruppen. Käranden kan alltså inte överklaga för en enskild medlems räkning. Det krävs dock inte att käranden överklagar till förmån för samtliga gruppmedlemmar. Klagorätten knyts i stället an till förutsättningen att talan i hovrätten handläggs som en grupprättegång.s. 809
34.Också en gruppmedlem kan, till förmån för hela gruppen, överklaga en dom. En gruppmedlem kan överta gruppföreträdarens roll exempelvis i fall när gruppen menar att käranden gör en felaktig bedömning av utsikten till ändring i högre rätt, eller att käranden intar en alltför försiktig hållning med hänsyn till personliga ekonomiska överväganden. Rättegångskostnadsregler, hovrättens kontroll av medlemmens förutsättningar att föra talan för gruppen m.m. anses motverka att klagorätten utnyttjas i illojalt eller annars otillbörligt syfte. Eftersom en gruppmedlem inte skall vara beroende av käranden för att få sitt anspråk prövat i en högre instans kan gruppmedlem även begränsa ett överklagande till att gälla enbart det egna anspråket.s. 810
35.Det kan inträffa att flera gruppmedlemmar var för sig överklagar domen för en grupps räkning, utan att käranden överklagar. Avser överklagandena hela avgörandet eller identiska delar av domen eller beslutet kan hovrätten utse den som är mest lämplig av klagandena att föra talan för gruppen. Avser överklagandena helt skilda delar av domen kan klagandena utses att företräda var sin grupp och målen kan sammanföras i en rättegång. Är det till fördel för gruppens intresse kan hovrätten med tillämpning av reglerna om byte av kärande utse en av klagandena att föra talan för båda grupperna gemensamt.s. 810
36.Samma handlingsmöjlighet har domstolen om överklagandena omfattar delvis samma och delvis olika delar av en dom. Överklagandena skall då ses som en enhet, i överensstämmelse med hur talan förts i tingsrätten. Hovrätten skall därför utse en av klagandena att företräda samtliga gruppmedlemmar som omfattas av överklagandena. Den andra klaganden kan utses att föra talan för en mindre grupp, om det finns behov av det. Om ingen av klagandena är villig att föra talan för andra än dem som omfattas av det egna överklagandet, får rätten med utgångspunkt från de särskilda processförutsättningarna avgöra i vilken utsträckning grupptalan kan föras i högre rätt. 5.5 Rättegångskostnader 5.5.1 Kostnadsansvar vid tingsrätt En grupprättegång kan innebära betydande kostnader för parterna. För käranden kan kostnaderna många gånger bli högre än vid en process enbart för egen räkning. De processekonomiska vinster som en grupprättegång kan generera anses i första hand komma svaranden, samhället och de passiva gruppmedlemmarna till godo. Inte minst därför anses frågan om fördelning av ansvaret för rättegångskostnaderna som en av de viktigaste frågorna vid utformningen av regler om grupptalan. Hur man fördelar ansvaret påverkar taleformens användbarhet, effektivitet och ändamålsenlighet. Regeringen menar att det inte är tänkbart att överlasta en större del av ansvaret på svaranden än som följer av kostnadsreglerna i tvistemål i allmänhet. Inte heller bör det ske någon avvikelse från rättegångsbalkens regler angående i vilken omfattning rättegångskostnader skall vara ersättningsgilla. Ersättningen skall alltså fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande samt arvode till ombud eller biträde, om kostnaden skäligen varit påkallad för att ta tillvara partens rätt.s. 810
37.Däremot menar regeringen att det är viktigt att överväga vilken kostnadsfördelning som skall råda mellan käranden och gruppmedlemmarna. Att det vid en grupptalan uppstår en större obalans mellan rättegångskostnaderna och kärandens eget anspråk än vid en process enbart för egen räkning medför att ribban för när processandet är ekonomiskt försvarbart ligger högre för enskild grupptalan än för en individuell talan. Emellertid är en grundläggande tanke med grupptalan att gruppmedlemmarna kan få sina anspråk rättsligt prövade utan egna ekonomiska uppoffringar. Detta anser regeringen är en så viktig princip att det inte kan komma i fråga att göra avsteg från den annat än i mycket speciella fall. Ett sådant undantagsfall kan vara att en gruppmedlem förorsakat onödig rättegång eller orsakat rättegångskostnader genom annan vårdslöshet eller försumlighet. Det kan vara så att en gruppmedlem har förtigit en viktig omständighet för käranden som annars hade föranlett honom eller henne att inte väcka talan för medlemmens räkning. Svaranden kan t.ex. ha lämnat ett medgivande till gruppmedlemmen. Enligt 18 kap. 3 § första stycket RB kan i ett sådant fall en förlorande svarande vara berättigad till ersättning för sina kostnader eller rätten förordna att kostnaderna i denna del av målet skall kvittas.s. 811
38.Man kan också förutse att en gruppmedlem kan komma att orsaka rättegångskostnader genom annan vårdslöshet eller försumlighet. Medlemmen kanske uteblir från ett sammanträde till vilket han eller hon är kallad att höras i bevissyfte eller underlåter att nämna alla relevanta fakta i målet för käranden eller lämna falska och oriktiga uppgifter till denne. Medlemmen skall i dessa situationer förpliktas att betala inte bara svarandens utan också kärandens kostnader. Detta uppnås genom att de passiva gruppmedlemmarna åläggs ett självständigt ansvar för rättegångskostnader motsvarande det som gäller för part enligt 18 kap. 3 och 6 §§ RB.s. 811
39.En annan speciell situation är om käranden vinner målet, men svaranden saknar medel att betala kärandens rättegångskostnader. Samtidigt kan det finnas t.ex. försäkringsersättning som helt eller delvis täcker gruppmedlemmarnas anspråk på svaranden enligt domen. Det anses då inte vara rimligt att käranden ensam skall bära den ekonomiska förlusten.s. 811
40.Regeringen anför rättviseskäl för att kostnaden kan fördelas på hela gruppen genom att käranden får tillgodogöra sig sina rättegångskostnader ur de inprocessade medel som tillförs gruppen. Gruppmedlemmarna hamnar därmed i samma läge som om de hade processat för egen räkning. På motsvarande sätt bör gruppmedlemmar genom att inprocessade medel tas i anspråk bidra till den merersättning som kärandens ombud är berättigad till på grund av ett s.k. riskavtal. Varje gruppmedlem skall dock inte vara skyldig att bidra till större del av kostnaderna än som belöper på medlemmen och med mer än vad som tillförts honom eller henne genom processen.s. 812
41.Vid förbuds- och fastställelsetalan tillförs gruppen inte några medel som kan tas i anspråk för att täcka rättegångskostnaderna. Visserligen blir en framgångsrik talan också i dessa fall till nytta för gruppmedlemmarna, men regeringen anser att det finns både praktiska och principiella skäl mot att övervältra en del av kostnadsansvaret på dem. En sådan princip anses strida mot den grundläggande tanken att gruppmedlemmarna skall få sina anspråk prövade utan att tvingas till direkta ekonomiska utgifter. Möjligheten att täcka gruppföreträdarens rättegångskostnader genom bidrag från gruppmedlemmarna skall därför begränsas till sådana fall där rättegången får till följd att svaranden skall betala ett penningbelopp till medlemmarna.s. 812
42.När det gäller gruppmedlemmar som intervenerar får dessa ställning som parter i målet. Med avseende på rättegångskostnaderna innebär detta att gruppmedlemmen dels har rätt till ersättning av gruppens motpart för sina egna kostnader, dels riskerar att svara solidariskt med käranden och andra intervenienter för motpartens rättegångskostnader. Häri ligger ingen skillnad mot hur kostnadsansvaret är utformat då en person är part i en rättegång där flera käromål kumulerats. 5.5.2 Rättegångskostnader i högre rätt Enligt 18 kap. 15 § RB skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnader i högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången där. Det betyder att kostnadsansvaret skall fördelas med utgångspunkt från den högre rättens avgörande i jämförelse med de yrkanden som parterna haft där. Dessutom skall utgången av hovrättens prövning styra fördelningen av ansvaret för kostnaderna vid tingsrätten. Dessa bestämmelser kräver vissa modifieringar i en grupprättegång, med hänsyn till det speciella förhållande i kostnadshänseende som gäller med avseende på käranden och passiva gruppmedlemmar.s. 812
43.Som framgått ovan kan en gruppmedlem överklaga ett avgörande för en grupp och följaktligen överta kärandens roll. Den som varit kärande bör rimligen inte göras ansvarig för rättegångskostnader i anledning av överklagandet. Å andra sidan bör inte klaganden riskera att bli ersättningsskyldig för kostnader som gruppens motpart fått sig tillerkända i underinstansen.s. 813
44.En annan situation som kräver särskilda överväganden är att svaranden överklagar mot gruppen eller mot en medlem i denna. Vid ett överklagande mot en grupp kan det uppkomma fråga om att byta ut käranden mot någon annan att företräda gruppen. Det kan i ett sådant fall saknas en medlem eller någon annan som har talerätt som är lämplig och villig att ta på sig uppgiften att processa för gruppen, med det kostnadsansvar detta kan medföra. Högre rätt kan då utse någon annan att föra gruppens talan. Den som på detta sätt förordnas att representera gruppen kan inte påläggas ett rättegångskostnadsansvar, utöver den ersättningsskyldighet som kan uppkomma på grund av försumlig processföring och dylikt. Det kan inte heller komma i fråga att låta de passiva gruppmedlemmarna inträda som betalningsansvariga. I stället bör käranden fortsätta att bära kostnadsansvaret. En sådan lösning innebär inte någon egentlig skillnad för käranden jämfört med en vanlig rättegång.s. 813
45.Ingen som väckt talan kan motsätta sig att vara svarandens motpart i högre rätt, om han eller hon klagar. Begränsar svaranden ett överklagande till att gälla enbart vissa gruppmedlemmar skall beaktas att passiva medlemmar enligt huvudregeln inte kan åläggas ansvar för rättegångskostnader som har uppkommit i grupprättegången. Undantag gäller endast för det fall gruppmedlemmen av försummelse eller liknande skäl orsakar kostnader. Följaktligen kan det inte bli fråga om att låta en gruppmedlem, som blir klagandens motpart i högre rätt, utge ersättning till gruppens motpart för kostnader som hänför sig till underinstansen. Vill svaranden i ett sådant fall av någon anledning få till stånd en ändring av underrättens avgörande i kostnadsdelen skall han eller hon därför överklaga det beslutet särskilt. Detta gäller också om svaranden vill få nedsatt sin egen betalningsskyldighet gentemot käranden. I båda dessa fall kommer den som fört talan som kärande vid tingsrätten att vara svarandens motpart i högre rätt i kostnadsfrågan. 5.6 Riskavtal m.m. Den som vill väcka grupptalan skall kunna träffa avtal med ett ombud om att arvodet skall bestämmas med hänsyn till utgången av tvisten, s.k. riskavtal. Med ett riskavtal menas en överenskommelse mellan ombudet och klienten som gör ombudets rätt till arvode helt eller delvis beroende av det resultat klienten uppnår i ärendet. Ett sådant avtal skall dock kunna åberopas mot gruppmedlemmarna endast om det har godkänts av en domstol. För att utgöra ett riskavtal skall avtalet innebära att ombudet vid en processförlust får ingen eller låg ersättning, medan han eller hon får extra mycket betalt om talan bifalls. I riskavtalet skall anges vilken ersättning ombudet skall erhålla för det fall talan misslyckas helt respektive får fullt bifall. Arvodet kan lämpligen anges i procentsatser av ett normalarvode.s. 813
46.Ett riskavtal av denna typ avviker från det som brukar kallas provisionsarvode. En överenskommelse om provisionsarvode innebär att ombudet får en viss procentsats, t.ex. 30 procent, av inprocessade medel. En sådan konstruktion medför en helt annan fara för intressekonflikter mellan ombudet och klienten än modellen med riskavtal. Som ett exempel kan nämnas att ett provisionsarvode kan locka ombudet att sträva efter en snabb förlikning, som ger ombudet hög timavkastning på sitt arbete, trots att det ligger i klientens intresse att få målet prövat i sak av domstol. Ett avtal om arvode skall följaktligen inte kunna godkännas om det grundas enbart på tvisteföremålets värde. En fördel med riskavtal är att de ger ökade möjligheter för de största advokatbyråerna att ta sig an en grupptalan. Genom ett riskavtal garanteras ombudet en högre ersättning än normalt, om grupptalan lyckas. Vid motsatt utgång innebär visserligen uppdraget en förlust för ombudet. Sannolikheten för bifall till talan är emellertid något som kan beaktas när ombudet överväger att åta sig uppdraget. Kombinationen av riskavtal och grupptalan kan således göra det intressant för advokater att medverka även i processer om förhållandevis små anspråk. Några av remissinstanserna framförde farhågor om att riskavtal ger upphov till onödiga och spekulativa rättegångar eller medför en osund konkurrens mellan advokater. Regeringen menar dock att farhågorna är kraftigt överdrivna, och att riskavtalen snarare torde fungera som ytterligare ett skydd mot missbruk av rättegångsformen. En enskild grupptalan kan innebära en stor kostnadsrisk för käranden. Det kan antas att ett riskavtal många gånger blir en förutsättning för en enskild att föra en grupptalan. Men det är inte sannolikt att ett ombud åtar sig att driva en process som inte är välgrundad när han eller hon riskerar att få ingen eller endast låg ersättning för sitt arbete.s. 814
47.Ett riskavtal har till syfte att ekonomiskt avlasta käranden. En svarande som förlorar målet skall därför inte förpliktas att betala mer av kärandens rättegångskostnader än som varit fallet om ett riskavtal inte funnits (ett normalarvode). Samtidigt är det i en sådan situation inte rimligt att käranden ensam skall bära merkostnaden. Denna bör i stället fördelas på alla som haft nytta av processens utgång. För att inte komma i strid med grundtanken om frånvaron av rättegångskostnadsansvar för passiva gruppmedlemmar kan detta emellertid komma i fråga endast när grupptalan har förts om en ekonomisk prestation från svaranden. Gruppmedlemmarna bör dock ges ett skydd mot oskäliga eller på annat sätt för dem särskilt ogynnsamma avtalsvillkor. Ett riskavtal skall därför för att vara gällande mot gruppmedlemmarna upprättas skriftligen och godkännas av en domstol, se 38 §.s. 814
48.Rättshjälp kan inte beviljas juridiska personer, vilket innebär att organisationstalan inte kan finansieras genom rättshjälp. Regeringen påpekar dock att rättshjälpen kan ha en uppgift att fylla när det gäller att underlätta tillkomsten av enskild grupptalan. I propositionen nämns också den betydelse rättsskyddsförsäkringar har som ekonomisk bas för en rättegång.s. 815